Föroreningar hotar indiansamhällen vid Atitlánsjön
Noticias Aliadas
Latices översättare: Anna Wetterqvist
Indiangrupperna som bor längs med Atitlánsjöns strandkant lider av konsekvenserna efter en stor naturkatastrof som har medfört att de annars så oförstörda vattnen nu är täckta av ett tjockt och mörkt lager av slam.
Foto: Louisa Reynolds
Atitlánsjön kan komma att förlora
sin skönhet om källorna till
föroreningarna inte bekämpas.
Atitlán är Centralamerikas djupaste sjö, belägen 50 kilometer väster om den på ikoner rika kolonialstaden Antigua, vid högslättsprovinsen Sololás. Man uppskattar att sjöns största djup går ner till 340 meter och botten har inte utforskats till fullo.
Atitlán är imponerande vacker, har sitt ursprung i en vulkan och täcker en enorm krater som formades efter ett utbrott för 84 000 år sedan. Idag är den omgiven av ett flertal indiansamhällen där mayakulturen är rådande och kaqchikel och tz'utujil (namn på indiangrupper ö.a.) bär fortfarande sina traditionella dräkter.
I oktober förra året, när lagret av slam uppstod, började forskarna att testa vattnet och de upptäckte att den mikroorganism som låg bakom den mörka färgen var Lyngbya, en sorts cyanobakterie (liknande blågröna alger), och som har spridit sig snabbt de senaste åren. Den bildar ett trådigt täcke på sjöns botten som sedan flyter upp till ytan.
Biologen Margaret Dix vid del Valle- universitetet, som studerat Atitlánsjön sedan 1976, förklarar att denna typ av bakterie växer på grund av de ökade nivåerna av fosfor och kväve i det gödsel som används för att gynna odlingen av kaffe i floddalen. Gödslet används även till andra jordbruksprodukter såsom majs, lök, bönor, pumpa, tomat, gurka, vitlök, grön chilipeppar, jordgubbar, avokado och pitahaya (en slags kaktus ö.a.).
Större delen av dessa gödningsmedel filtreras i sjön, som inte har något utflöde. Enligt en studie genomförd 2008 av Institutet för jordbruk, naturresurser och miljö (IARNA), vid Rafael Landívar universitetet, hälldes 972 ton kväve och 381 ton fosfor ut i sjön mellan 2002 och 2003.
Enligt forskaren Pedro Pineda, vid IARNA, är en av de viktigaste upptäckterna i studierna det inbördes förhållandet mellan grödorna som växer ovanför sjön, det grumliga vattnet och koncentrationen av kväve och fosfor i de jordbrukskemikalier som används i omgivningarna.
Spridningen av cyanobakterier
Nery Paz är föreståndare för myndigheten för hållbar skötsel av Atitlánsjöns floddal och dess omnejd. Hon tillade att ökningen av vattentemperaturen till följd av den globala uppvärmningen och det faktum att det förorenade vattnet ifrån avloppen sprids ut i sjön dagligen har bidragit till spridandet av cyanobakterierna. Även införandet av fiskar som inte finns naturligt i dessa vatten sen 1958, t ex svart havsgös som snabbt anpassade sig till sin nya miljö och som utplånade många av sjöns växtätande arter, har spelat roll.
Dix förklarar att cyanobakterierna inte är roten till problemet, utan att de är ett symtom, på samma sätt som feber är symtom på en infektion i människokroppen. Atitlánsjöns verkliga sjukdom, säger han, är föroreningarna, som har varit större än sjöns förmåga att bekämpa dessa och återhämta sig. Han hävdar att det mest oroande är att den sortens cyanobakterier som upptäckts i sjön "inte hade blommat i någon annan del av världen". Forskarna vet fortfarande för lite om bakterierna och det behövs mera forskning.
Sololás indiangrupper lider av konsekvenserna av naturkatastrofen vid Atitlán.
Joel Francisco Mendoza, borgmästare i samhället San Pedro la Laguna, vid Atitláns strand, säger att det största problemet för de lokalbefolkningar som traditionellt har använt sjöns vatten nu är att hitta nya vattenkällor. Som det är nu har de råtts att inte bada i detta , än mindre dricka av det.
Uppkomsten av cyanobakterier förra året tillsammans med en rad andra omständigheter, har sammantaget lett till en minskad turism, som är en viktig inkomstkälla för lokalbefolkningarna. Exempel på dessa andra faktorer är den internationella ekonomiska krisen, svininfluensaepidemin och en rad lynchningar i området. Även det faktum att påfarter till Carretera Panamericana (pan-amerikanska landsvägen ö.a.) som går genom Sololá stängdes efter tropiska stormar, som framkallade flera jordskred med dödlig utgång, har varit en bidragande orsak.
Juan Santiago är kaqchikel- mayaindian och båtägare. Han försörjer sig på att transportera turister över sjön och ser med sorg på de femtiotal båtar som står uppradade vid Panajachels kant.
"Nu vet vi inte vad vi ska göra med sjön", säger han.
I Santiago Atitlán, på andra sidan sjön, där större delen av tz'utujil-invånarna bor, är målare, träskulptörer, vävare och andra hantverkare djupt oroade över att hantverksmarknaden står tom.
Goda föresatser
Atitláns indiangrupper har dock organiserat sig snabbt för att försvara denna heliga sjö på vilken deras överlevnad beror.
Manuel Yach, ordförande för det allmänna utvecklingsrådet i stadsdelen Cucaña, säger att bara i hans samhälle håller 300 kvinnor frivilligt på att dra ut det tjocka lagret slam ifrån sjöns yta genom att använda traditionella fiskenät.
"Vi städar upp för vi vill få turismen tillbaka", framhåller Yach.
Den sista fredagen i varje månad håller skolelever rent genom att ta bort skräp som samlats vid strandkanterna, och grupper som Pro Lago ("För sjön" ö.a.) har gjort upprop på internet tillsammans med lokala företag, boende och till och med turister, för att få folk att delta i upprensningen.
Dock säger Iván Azurdia från den lokala miljöorganisationen Ati't Ala', att även om dessa ansträngningar utan tvekan är viktiga, kommer det inte att finnas någon långsiktig lösning så länge de lokala myndigheterna inte investerar i reningsverk för att rena vattnet och riktar sanktioner emot hotell som inte uppfyller de gängse miljökraven.
Landets regering står också inför utmaningen att kanalisera lämpliga resurser för planen för Atitláns återhämtning, som inrättades 2009 av ministeriet för miljö och naturresurser. Denna inkluderar 15 olika metoder för behandling för att rena vattnet samt andra åtgärder på kortare och längre sikt för att minska föroreningarna. Men, då en stor del av landets infrastruktur förstördes av orkanen Agatha, som härjade i landet i slutet av maj, har det varit svårt att få finansiering för att praktiskt genomföra dessa goda föresatser.
Forskaren Juan Skinner är också tveksam till effektiviteten hos regeringens planer på att konstruera reningsverk för utflöden i floddalen. Det finns redan fyra sådana i området men man har aldrig tillhandahållit de tekniska resurser som är nödvändiga för att få dessa att fungera, vilket har gjort att de lämnats oanvända.
Flera artiklar av: Noticias Aliadas