Varför främjar FAO och EBRD ett jordbruk som förstör bondejordbruket?
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
En artikel undertecknad av José Graziano Da Silva, generaldirektör för FN:s jordbruksorgan FAO och Suma Chakrabati, president för Europeiska utvecklingsbanken EBRD, har skapat förvåning och misstro. Artikeln publicerades den 6 september i Wall Street Journal1.
Här uppmanas alla regeringar och sociala organisationer i världen att anamma den privata sektorn som motor och ledare för livsmedelsförsörjningen i världen.
Även om de särskilt relaterar till Östeuropa och Nordafrika, gör skribenterna generaliseringar till att gälla hela världen när de uttalar sig om investeringar och om hamstring av mark. Den privata sektorn beskrivs som effektiv och dynamisk och uppmanas att fördubbla sina investeringar i markförvärv, samtidigt som man beskriver småjordbruken och det fåtal lagar som skyddar dessa, som en barlast som förhindrar utvecklingen av jordbrukssektorn och därför bör tas bort.
Sålunda uppmanas regeringarna att främja de stora affärsdrivande företagen inom jordbrukssektorn. Detta skedde inom ramen för en konferens som generaldirektören betecknade som den största och mest betydelsefulla sammankomsten för företag och representanter verksamma inom denna sektor och representanter för offentliga organisationer, inklusive FAO. Denna konferens ägde rum i Turkiet den 13 september.
Graziano da Silva och Chakrabarti gör i artikeln ett antal partiska påståenden och döljer jordbrukets och livsmedelförsörjningens verkliga tillstånd. Ryssland, Ukraina och Kazakstan presenteras som goda exempel på hur man driver affärsdrivande jordbruk i stor skala (agrobusiness), vilket sägs ha möjliggjort för dessa länder att gå från "90-talets ödelagda marker" till " de viktigaste exportörerna av spannmål". Ingenstans redovisas den officiella statistik som visar att i de tre nämnda länderna är produktiviteten oerhört mycket högre på de jordar som ägs av småbönder än på dem som ägs av de stora företagen.
Rysslands småjordbrukare står för mer än hälften av jordbruksproduktionen med bara en fjärdedel av arealen. I Ukraina är motsvarande siffra 55 procent för småbönderna, trots att de bara har 16 procent av arealen och i Kazakstan står småbönderna med knappt hälften av jorden för 73 procent av produktionen. Faktum är att det är de små producenterna, av vilka en stor andel är kvinnor, som föder befolkningen i dessa länder. Inte heller nämns att när det finns officiell statistik såsom i EU, Colombia och Brasilien, så visar den om och om igen att småjordbruken är mer effektiva än de stora företagen, något som också bekräftas av flera studier från Asien, Afrika och Latinamerika.
Detta visar på - i motsats till vad FAO:s generaldirektör angivit – att de som äger den verkliga förmågan att föda mänskligheten är småbönder, kvinnor och män, i hela världen. När de stora jordbruksföretagen flyttar fram sina positioner, förvärras fattigdomen, det förstör möjligheterna till arbetstillfällen i jordbruket, medför ökad giftanvändning och miljöförstöring, för oss tillbaka till slavarbetets gissel och har framkallat de senaste decenniernas livsmedels- och klimatkriser.
För de sociala rörelserna och för världens bönder är det oacceptabelt och oförklarligt att generaldirektören för FN:s organisation för jordbruk och livsmedelsförsörjning stödjer utplåningen av småjordbruket och främjar stora aktörers jordförvärv (landgrabbing). Vi ser detta som särskilt allvarligt eftersom han gör dessa uttalanden efter det att organisationerna under tre års hårt arbete har lagt ned hela sin kraft och energi för att ta fram frivilliga riktlinjer till skydd mot just landgrabbing. Graziano da Silva framförde vidare under sin kampanj för att utnämnas till generaldirektör upprepade gånger inför bondeorganisationerna löften om att främja och värdera betydelsen av bondejordbruket och talade om hur nödvändigt detta är för livsmedelsförsörjningen.
Man förvånas över Graziano da Silvas aggressiva språk, som att "göda jorden med pengar" eller "underlätta livet för de hungrande i världen". Detta får oss att tvivla på FAO:s kompetens att sköta sitt arbete med tillräcklig noggrannhet och integritet gentemot de stora jordbruksföretagen och sålunda uppfylla mandatet från FN att utplåna hungern och förbättra levnadsvillkoren för landsbygdsbefolkningen.
Vi frågar oss vilken betydelse "Familjejordbrukets internationella år" har, om FAO:s generaldirektör tror att det som bromsar jordbruksproduktionen är "relativt höga tullmurar, brist på bevattning, små och ekonomiskt ej bärkraftiga jordbruk". Denna vision och FAO:s undfallenhet gentemot ekonomiska system och giriga investerares intressen sätter otvivelaktigt stopp för de närmanden mellan bondeorganisationerna och FAO som vi har sett de senaste åren.
Frågan måste ställas: Varför har FAO inte utarbetat en realistisk och effektiv handlingsplan för att skydda familjejordbruket, som ett grundläggande verktyg mot den livsmedelskris som återigen berikar storbankerna och de transnationella företagen. Vi frågar oss också: om detta program för att förvandla jordbrukssektorn till industriella megajordbruk genomförs, vart ska då småjordbrukarna ta vägen?
Hoten beror inte bara på att FAO har svikit sitt uppdrag. Det är också allvarligt att Europiska utvecklingsbanken främjar och investerar i markköp och överföringen av jordbruksmark till de stora affärsdrivande jordbruken, ännu mer idag när banken utvidgat sitt verksamhetsfält till Nordafrika.
Det som jordbruket och planeten behöver nu är precis det motsatta till Graziano da Silvas förslag. Mänskligheten och de hungerdrabbade i världen behöver kunna försörja sig, på det sätt som halva jordens befolkning lever, som småjordbrukare. Detta därför att det är det mest effektiva och produktiva, därför att det fortfarande bidrar med minst hälften av världens livsmedelsproduktion och en stor del av arbetstillfällena på landsbygden, därför att det bidrar till att kyla av planeten; därför bör småjordbruken stärkas och skyddas.
Livsmedelsproduktionen och småbönders och ursprungsfolks levnadssätt får inte förstöras genom att man skapar megaföretag i händerna på ett litet antal personer. Mark och markområden bör upphöra att vara en handelsvara och återföras i landsbygdsbefolkningens händer. Det krävs djupgående och effektiva jordreformer, utan landgrabbing av investerare som endast är ute efter ekonomisk vinst. Vi behöver fler bysamfälligheter, småbondefamiljer och ursprungsfolk som utvecklar sitt eget jordbruk med värdighet och respekt och inga affärsdrivande storföretag inom jordbrukssektorn.
Vi småbönder, kvinnor och män, försörjer världen med livsmedel. De stora jordbruksföretagen tar marken ifrån oss.
---------------------------------1 http://online.wsj.com och www.movimientos.org
Flera artiklar av: Minga informativa de Movimientos Sociales