El Zulia: ett fantastiskt område med våtmarker, naturliga kanaler och mangroveträsk
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
Venezuela. Apropå Världsdagen för våtmarker (ö.a. Världsdagen för våtmarker är den 14 februari) är det ett bra tillfälle att ta upp och berätta om naturvärdena i Zulia.
”Våtmark” är enligt Våtmarkskonventionen som signerades i Ramsar (ö.a. Våtmarkskonventionen signerades 1971), ett område som är ständigt eller periodvis helt översvämmat av vatten, ett förhållande som regleras av klimatfaktorer och i ömsesidighet med de växter och djur som lever där.
Våtmarkerna utgör gränssnittet mellan markekosystem och vatten- diton och uppvisar båda ekosystemens karakteristika, fördelade så att de möjliggör och uppehåller en omfattande biologisk mångfald.
Enligt biologen Alfredo Soler från Ministeriet för ekosocialism, boendemiljö och bostäder ”avser termen våtmark en stor mängd av miljöer, alltifrån träsk, översvämmade skogar och andra miljöer som ofta står under vatten, såsom mangroveträsk utefter de tropiska kusterna, till miljöer med närmast arktiskt klimat.
Här är det vanligt med vatten med vattenmättade jordar och vegetation som är anpassad till fukt eller översvämningar; han nämner också att dessa våtmarker är biologiskt högproduktiva, de lagrar ytvatten, tar upp och släpper ifrån sig underjordiskt vatten, renar vatten, lagrar näringsämnen, sediment och föroreningar, stabiliserar strandlinjerna och kontrollerar erosionen. Vidare bibehåller de biologisk mångfald, försörjer med vatten, begränsar verkningarna av översvämningar, utgör källor till småskaligt fiske och kommersiellt sådant, härbärgerar värdefull flora och fauna, ger möjlighet till vattentransporter, är platser för rekreation och turism samt äger estetiska och andliga värden.”
Delstaten Zulia är gynnad på grund av sina väldiga våtmarksarealer, som omfattar nationalparken Cénagas de Juan Manuel de Aguas Blancas y Negras söder om Maracaibosjön med en yta på 269 000 hektar, där man kan beundra det meterologiska fenomenet Relámpago del Catamumbo, och det skyddade området el Refugio de Fauna Silvestre y Reserva de Pesca Ciénga de Los Olivitos, nordväst om Maracaibosjön med en yta på 26 000 ha. Området har mer än 130 olika fågelarter, många av dem sjöfåglar och den välkända flamingon (Phoenicopterus ruber), av vilka man har registrerat upp till 100 000 individer under fortplantningstiden.
Det andra stora området med våtmarker i regionen finner vi utefter Limónflodens utlopp, med en yta på mer än 15 400 hektar mangroveträsk, vilket utgör 22 procent av Venezuelas mngroveträskareal. De utgör ekosystem som har stor betydelse såväl för den internationella turismen som för vetenskapliga ändamål.
Den regionala regeringen värderar högt våtmarker och mangroveträsk och har deklarerat de större vattendragen som ekoturistparker, med avsikt att förstärka skyddet av dessa skatter och erbjuda dess stora potential för ekoturism till hela landet och övriga världen.
Bland dessa sällsynt vackra vattendrag kan nämnas Paijana, La Enea, (Municipio Guajira), La Tigra (Municipio Mara), La Cañonera y Maraca (Municipio Insular Padilla), Viejo och Nuevo inom det skyddade området de Fauna Silvestre y Reserva de Pesca Ciénaga de Los Olivitos (Municipio Miranda) och el Caño La Maroma en el Municipio Colón.
Naturen belönar Zulia med skönheten hos dess våtmarker,
naturliga kanaler och mangroveträskmarker
Flera artiklar av: Lenin Cardozo