Vatten och fattigdom i Honduras
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
Honduras. En nyckel för att minska fattigdomen i Honduras är tillgången på vatten. Särskilt då i söder, enligt Jesús Salas, före detta rådgivare till jordbruksministeriet.
Medan invånarna på Atlantsidan har 87 procent av vattenkällorna, har de 32 procent av landets befolkning som bor i de områden som vetter mot Stilla havet endast tillgång till mindre än 13 procent.
Men enligt agronomen är det inte bara departementen Ocotopeque, Lempira, Valle, Choluteca, Fransisco Oorazán, El Paraíso, Comayagua, Intibucá och La Paz som drabbas. Hela området är drabbat av bristen på vatten genom att avrinningsområdena förstörs på grund av föroreningar, samt den extrema fattigdomen hos 70 procent av honduranerna som begränsar deras tillgång till olika tjänster.
Olika mänskliga aktiviteter hotar de avrinningsområden som ska betjäna Centralamerika: svedjebruk, kalhuggning av skog, jorderosion mm.
Vid miljökonferensen i Havanna den 2-6 juli 2007 informerade Salas om att landet har nitton avrinningsområden, med ett flöde på 542 kubikmeter per sekund. Emellertid skiljer sig förhållandena mycket mellan norr och söder på grund av de återkommande torrperioderna, vilka, särskilt i sydost, gör att behoven av baslivsmedel, rent vatten med mera inte kan tillfredsställas.
Dricksvattnet i Honduras är ransonerat och trots att man känner till att tillgången är otillräcklig, stiger konsumtionen till alltför höga nivåer. Huvudstaden Tegucigalpa uppvisar extrema beteenden i detta avseende.
Överanvändningen av grundvattensresurserna ökar intrånget av salt och enligt några studier ökar också halten av tungmetaller i vattentäkter i södra delen av landet.
Andra tjänstemän delade dessa bedömningar och instämde i behovet att informera berörda institutioner för att uppnå en effektiv resursanvändning.
Mer än 70 procent av den elenergi som används i Honduras kommer från värmeverk, vilket påverkar ökningen av produktionskostnaderna och följaktligen på kostnaderna för konsumenterna.
Landets kapacitet beträffande energi från vattenkraft fluktuerar mellan 3 000 och 3 500 megawatt; trots detta utvinns bara 432 megawatt.
Endast samordning mellan statliga myndigheter, institutioner och befolkningen och andra berörda, kan motverka dessa begränsningar och garantera stabila grundvattensresurser, enligt Salas bedömning.
En gemensam strategi där man agerar tillsammans kan även utjämna skillnaderna i utveckling mellan regionerna och minska den fattigdom som delvis orsakas av vattenproblemen, avslutade han.
Flera artiklar av: Isabel Soto Mayedo