Vi lever inte i en sagovärld
Grupo Semillas
LatiCes översättare: Johanna Svensson
Om dioxiner och höns. Massmedierna upplyser oss om att "Källan till problemet tycks vara en fabrik i norra Tyskland som framställer material för bland annat foder- och papperstillverkning".
Verkligheten är inte alls den sagovärld som politikerna vill frammåla, utan vida mer grym och farlig än vad många tror. Vår värld utsätts för klimatförändringar, energikriser, avfall, föroreningar och förlust av biomångfald och nu får även vår skymf till livsmedelsmodell en avhyvling i medierna.
Man kommer att försöka tona ner blundern. Men eftersom djurfoder tillverkas i samma fabrik som utvecklar råvaror för industriella produkter är det väl föga förvånande att dioxiner ibland hamnar i fel säck och blandas med fodret för höns och grisar, som lever staplade på varandra på uppfödningsanläggningar, och som apatiskt glufsar i sig vad som helst?
Vi har upplevt galna kosjukan, dioxinsmittade belgiska höns, influensor av olika slag och GM-föroreningar. Vår moderna och globaliserade världs nya problem är de farliga dioxinerna som kommer av ett industriellt, onaturligt, mekanistiskt, simplistiskt och liberalt livsmedelssystem som gynnar kapitaltillväxten. Och då är ju allt tillåtet. Faran upptäcktes inte i tid och nu har dioxinerna trängt in i människans kost.
Systemet har alltså misslyckats, och nu är det upp till medborgarna att anta den farliga utmaningen "att äta".
Situationens allvar
Den nya livsmedelskrisen är inte något som vi kan blunda för. I Tyskland upptäcktes höns med dioxinhalter som var dubbelt så höga som den tillåtna maxhalten, vilket ledde till att 4700 lantbruk tvingades stänga ner som förebyggande åtgärd. Och eftersom Europa inte har några handelsgränser har smittan spridits till Nederländerna, Slovakien och Storbritannien.
I Storbritannien undersöktes ägg från misstänkta gårdar, och för att minska farhågorna i i-länderna beslutade man att äggen skulle användas i produkter som kex och majonnäs. Storbritanniens Avdelning för Livsmedelsstandard försöker tona ner krisen genom att påstå dåraktigheter som att "dioxinhalten späs ut när äggen blandas, så man ska inte tro att äggen utgör någon fara för hälsan". Vem som helst vet att smittan beror på koncentrationen, och att det finns en risk för smitta om koncentrationen är hög, hur man än blandar. Just nu är det emellertid ingen som pratar om koncentrationer, utan istället överöses vi av lugnande och ogrundade teorier som snarare tycks komma från Vatikanen än från ett statligt avdelningskontor.
"Smittan är inte utan risker", säger de politiska myndigheter som skyddar, utfärdar och ansvarar för vårt livsmedelssystem. De sprider lugnande information i media för de har inget annat val. Och medborgarna samtycker gladeligen. De kan nu i lugn och ro titta på fotboll helgen därpå, och behöver inte bry sig om en ny livsmedelskris.
Men dagarna går, och sakta men säkert avslöjas sanningen. Allt fler nyheter sprids på informationsportalerna och nu sitter de styrande i en ohyggligt pinsam situation: Eftersom myndigheterna i Niedersachsen förnekade risken för smitta hade det dioxinsmittade grisköttet kunnat spridas på marknaden. Undrar om man kan spä ut fläskkött för att göra kex och majonnäs?
Och som om detta inte vore nog har man i samma djurfoder upptäckt halter av pentaklorofenol som är 163 gånger högre än den tillåtna maxhalten. Pentaklorofenol är ett bekämpningsmedel som sedan 1989 är förbjudet i Tyskland. Enligt medierna är denna jordbrukskemikalie accepterad i vissa länder i Asien och Amerika, där den används till soja för djurfoder… Kan det vara GM-sojan? Har inte de multinationella företagen och deras vapendragare inom teknikvetenskapen och de politiska partierna försäkrat oss om att GM-odlingarna minskar bekämpningsmedlens skadliga effekter? Att kemiska produkter som är förbjudna i vissa länder används generöst i andra länder är snarare regel än undantag. Det kan betraktas som ett prov på solidaritet med länderna i söder. Att de sedan dyker upp i norr är ett av globaliseringens mysterier. Inte undra på att våra livsmedel är så kontaminerade.
Slutsats
Även om det som redogörs för nedan inte är relaterat till dioxiner så hänger det i högsta grad ihop med livsmedel: Sädeslagspriserna i Spanien har ökat 75 % sedan årsskiftet 2011, FAO förutspår fler höjningar och i Algeriet är läget spänt eftersom priserna på vissa basvaror blivit skyhöga.
Men märk väl att det inte är lantbrukarna som gör sig rika. Tidningen Interviú har, baserat på uppgifter från COAG (Coordinadora de Orgnaizaciones de Agricultores y Ganaderos), skrivit att man i en spansk mataffär betalar 390 % mer för äpplen, 657 % mer för apelsiner, 168 % mer för vindruvor, 245 % mer för tomater, 705 % mer för citroner och 576 % mer för lök än ursprungsvärdet på gården. Bönderna säljer till och med sina varor för priser som är lägre än produktionskostnaderna eftersom mellanhänderna och livsmedelsbutikerna vill tjäna så mycket som möjligt. Priserna tvingas ner på grund av importen från länderna i syd, där storgodsägarna blir rika på industriell framställning samtidigt som de ofta struntar i arbets- och miljögarantier. Nu kanske ni förstår varför fodret innehöll höga halter av pentaklorfenol?
Något som också missgynnar lantbrukaren är den så kallade “förlustförsäljningen" som vissa livsmedelsbutiker använder sig av. Metoden går ut på att sälja en viss produkt mycket billigt (till och med under inköpspriset), så att produkten i fråga lockar kunder till butiken. COAG har nyligen avslöjat att stormarknaden Carrefour sålde extra fin jungfruolivolja för 1, 76 euro per liter, när produktionskostnaden ligger på 2,49 euro per kilo. Det är inte det enda fallet som avslöjats.
Det står klart att denna modell, som ett fåtal personer tjänar stora summor pengar på, förorenar och förvanskar våra livsmedel genom att göra dem till lyxvaror och tillintetgöra lantbrukaren vilket i sin tur skapar klyftor och sociala orättvisor både i nord och syd.
Trots detta kaos fortsätter myndigheterna att leka med våra livsmedel, och nekar livsmedels- och lantbrukssektorerna deras självbestämmanderätt. De vill göra systemet permanent, så att några få kan fortsätta tjäna stora pengar på bekostnad av hygien, miljö, och av miljontals lantbrukares och konsumenters sociala rättigheter. Vid horisonten kan man skymta ett annalkande avtal om fri handel mellan EU och Marocko som kommer att ge stora lokala och utländska godsägare möjlighet att producera billigare och invadera den europeiska marknaden. Återigen åsidosätts livsmedelssektorns självbestämmanderätt och säkerhet, liksom den kritik som många organisationer riktat mot avtalet, och det blir tydligt på vilken sida de samvetslösa makthavarna står. Så som utvecklingen ser ut kommer bondens enda utväg vara att konkurrera med storföretagen.
De som är över 30 kan minnas hur vi en gång samlade på bokmärken. Idag tycks vi istället samla på kriser: Finans-, ekonomi-, energi-, klimat-, arbets- och moralkriser, sociala kriser och det senaste tillskottet: denna kris inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Verkligheten slår sannerligen hårt emot oss och vi tvingas inse att vi har en mängd problem som vi, så fort det bara går, måste få bukt med. Annars kommer vi att fortsätta leva i en sagovärld som slukar och förgiftar oss och som i själva verket inte är annat än en blek, fiktiv skugga.
Flera artiklar av: Grupo Semillas