Hoppets pedagogik
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Vi saknar en ansvarsfull vattenkultur. Ingen fråga är i dag viktigare än denna. Vi är mindre beroende av den ekonomiska och tekniska utvecklingen, än av de grundläggande naturtillgångar som garanterar livet i dess många former. Vatten förvandlas till en faktor för global instabilitet.
Inbjuden av la Cátedra Libre del Agua (den Fria vatteninstitutionen) vid Rosarios Nationella Universitet, presenterade Leonardo Boff avhandlingen "Repensar el agua en el Siglo XXI" (Omprövning av vattenfrågan i det tjugoförsta seklet). Med beundransvärd besinning och kraftfulla argument redogjorde filosofen och miljötänkaren för den ojämlika tillgången till och konsumtionen av vatten i världen. Samtidigt uppmanade han enträget konstruktionen av ett paradigm för "Cuidado de la Vida" (Omvårdnad om livet), grundat på ett universellt samarbete som övervinner den merkantilism som lett planeten till det oåterkalleliga läge som råder för närvarande.
Den lysande framställningen genomfördes med en massiv närvaro av miljöaktivister, sociala och universella och också studenter, forskare, lärare och representanter för myndigheterna vid Rosarios Nationella Universitet, kommunfullmäktige och borgmästaradministrationen i Rosario. Vid detta tillfälle kom den brasilianske tänkaren till staden på inbjudan av den fria vatteninstitutionen, som sedan två år finns vid fakulteten för statsvetenskap och internationella förbindelser vid Rosarios Nationella Universitet.
"Vi saknar en ansvarsfull vattenkultur. Ingen fråga är i dag viktigare än denna. Vi är mindre beroende av den ekonomiska och tekniska utvecklingen, än av de grundläggande naturtillgångar som garanterar livet i dess många former. Vatten förvandlas till en faktor för global instabilitet. Krig med omfattande förödelse kan provoceras fram för att göra plats för dricksvattentäkter, särskilt i Mellanöstern, södra Asien, Australien och Afrika", förklarade Leonardo Boff med oro under ett avsnitt av föreläsningen, fredagen den 13 augusti på Spanska parkens kulturcentrum.
Men innan det angelägna uppropet om skapandet av ett solidariskt medvetande till försvar av vatten som ett "gemensamt biosfäriskt världsarv", presenterade Boff definitiva data. Han presenterade siffror om civilisationens nuvarande kris som visade den enorma ojämlikheten i såväl tillgång som konsumtion av vatten. Samtidigt välkomnade han FN:s senaste tillkännagivande (21 juli) om tillgång till rent vatten och primär sanitet som en grundläggande mänsklig rättighet. "Kanske är det den viktigaste rättigheten efter deklarationen om mänskliga rättigheter 1948", sade han med stor tillfredsställelse.
Bland de inledande övervägandena påminde han om, att även om planeten jorden till 70% är täckt av vatten, är bara 2,5 % sötvatten, varav endast 0,3 % är tillgängligt för mänsklig konsumtion. Av dessa 0,3 % är 70 % avsett för jordbruk, 20 % för industri, 10 % för hushållskonsumtion och 5 % för djur och andra varelser som behöver vatten. Bland skälen till att tillgången till vatten är "allt mer bekymmersam" nämnde han den ökande utbredningen av öknar, avskogningen, föroreningen av sjöar och floder samt surt regn. Även dåligt gjorda saneringar, användning av icke biologiskt nedbrytbara rengöringsmedel och missbruk av bekämpningsmedel som förorenar grundvattennivåerna nämndes.
"Industriellt avloppsvatten som släpps ut i floder, innebär förgiftning och död för levande organismer och äventyrar den sköra och komplexa kedja som reproducerar liv. Trots detta har världens vatten en mycket dålig förvaltning. Nästan 2 miljarder personer lever i områden med vattenbrist och 3 miljarder har inget rinnande vatten inom 1 km avstånd", specificerade han och tillade att situationen i många länder tvingar miljontals barn att sluta skolan för att utföra den livsviktiga uppgiften att hämta vatten för överlevnad.
Vad beträffar den ojämlika konsumtionen av vatten tog han ännu en gång upp de imperialistiska ländernas historiska plundring, liksom följderna av den merkantilistiska förvaltningen av denna gemensamma tillgång: "En afrikan använder 10 liter vatten om dagen, en västeuropé 150 och en nordamerikan 425 liter. Man uppskattar att det år 2020 kommer att finnas 3 miljarder människor som har för lite vatten och 2 miljarder utan grundläggande sanitet. 85 % av alla sjukdomar kommer att uppstå på grund av detta faktum", varnade han.
Enligt hans detaljerade analys, måste världen nu konfrontera tre strukturella kriser: jordsystemets kris, den globala sociala krisen och den kris som orsakas av den globala uppvärmningen. "Vi kan inte längre fortsätta med dessa system för produktion och konsumtion som införts i världen under de senaste århundradena. Jorden tål inte mer. Det är en liten och gammal planet med begränsade tillgångar. Den klarar inte ett projekt för obegränsad tillväxt. Den ändliga världens tid har nu börjat. Vi måste anpassa oss till denna ändlighet. Den stora frågan nu är inte hur det ekonomiska finansiella systemet kan räddas (vilket G20 vill), utan hur planeten ska skyddas och hur det hotade livet ska räddas. Och hur ekonomin ska kunna klara av denna angelägna uppgift."
Ljus på vägen
Utöver de mycket viktiga datauppgifterna, gav den upplyste tänkaren, en av grundarna av befrielseteologin på 70-talet, publiken glimtar av hopp på ett mänskligt och känsligt sätt.
"Det kan leda till ökad solidaritet och samarbete mellan alla folken. Ropen på en Pacto Social Mundial (en global social konvention) på detta tema blir allt högre. Som ett svar på dessa krav skapades i Italien 2003 Foro Alternativo Mundial del Agua, FAMA (Alternativt Forum för Världens Vatten). Dessutom försöker man skapa Autoridad Mundial del Agua (en global vattenmyndighet), ett organ för offentlig förvaltning, samarbete och solidaritet på de stora internationella flodbäddarnas och avrinningsområdenas nivå, som ska söka efter en mer rättvis fördelning enligt regionala behov", berättade han.
"Parallellt planerar man ett Contrato Mundial del Agua (Globalt vattenkontrakt). Det skulle vara ett globalt, socialt kontrakt, som vi faktiskt kan ena oss om, eftersom ingen kan leva utan vatten. Detta skulle garantera livskedjan som är oupplösligt förenad med vattenbrist. Kontraktet ställer tydliga krav på regeringar och företag att inte införa vatten på marknaden eller helt enkelt se det som en handelsvara."
"Om den rådande paradigmen under de senaste århundradena var dominans, måste nu vårdparadigmen få ta överhanden. Omvårdnad innebär en kärleksfull och respektfull relation till Moder Jord. Den läker gamla sår och förhindrar framtida. Produktionen kommer inte vara till för att skapa för ackumulering, utan för att upprätthålla liv. Det goda livet, som Latinamerikas ursprungsfolk säger. Med respekt för varje ekosystems gränser, naturens rytm och med stark känsla för rättvisa och solidaritet med kommande generationer vilka också äger jorden", poängterade han med förtröstan.
Flera artiklar av: enREDando