En tyst miljökris i Panama
Biodiversidadla
LatiCes översättare: Emma Palmgren
Text i bilden: Du kan inte köpa mitt liv
Under de senaste decennierna har vår udde plågats av utvinningskoncessioner och det föräldralösa tänkandet mot den globala scenen som åberopar oss att mildra de allvariga konsekvenserna som klimatförändringarna genererar.
Tusentals hektarer av ekologisk rikedom förlorar kölvattnet av den så kallade importerade utvecklingen, en nivå av icke sammanhängde socio-miljömässigt medvetande kring utbildningsprogrammen, och den lilla eller knappa innovation av miljökampanjer som uppmuntrar till att omvandla medborgarnas orörlighet kring andra negativa effekter av industrisektorn.
Ett antal negativa bilder, som dras tillbaka i konventionella medier och sociala medier, vars agerande väcker larm och indignation, utan ett offentligt verktyg som bryter med den traditionella formen av uppsägning. För närvarande är det en icke-grundläggande cyberekonomisk lättnad utan en kunskapsgrund om miljön, assimilerad i antropocentrismen.
Här är ett ifrågasättande av den oregerliga miljön, som faller på osammanhängande funktioner kring omsorgsplikten kontra motsatsen att den avancerande tekniken kommer att belöna de skador som orsakars av extraktivism. En överskriden, oförmågan att återskapa det förstörda, utan att känna igen faran av att välta de oförnybara kollektiva nyttorna.
Det Panama som vi önskar oss, på grund av det akuta behovet, är att skapa ett land under värdesystemet genom den ekologiska ekonomin, som mästaren Joan Martinez Alier uttrycker, vars avhandling skulle omvandla produktionsstandarder som den klassiska ekonomin aldrig tog sig an.
Och inte som ett tillbehörsobjekt, academicista är oduglig i efterfrågan att leverera obalansen mellan råmaterial och oansvarig konsumtion. Alla är lika (de som styrs och de som styr lyder) vi har en fakultativ skyldighet att göra en annan livsmodell med de kvaliteter som vår ekologiska suveränitet erbjuder oss.
Med det kollektiva ansvaret, mer av affärsrollen, där vi övervinner syndromet av situationen av naturkatastrofer, miljöförstöring och den rovgiriga ekonomiska cirkeln. Som under de senaste decennierna har misslyckats med hjälp av den utvecklingsmässiga diskursen.
Det är inte att förespråka för en annan ideologi, utan det är avkoloniseringen av de rådande och icke operativa som inte fungerar socialt. Och det har ackumulerat, för en ojämlik ekonomi, vars bidrag utövas av skatterna av den stora majoriteten, i utbyte mot de små fördelarna, som kunde öka inom ekonomins andra produktionssätt som agroekologin.
Det låter intressant och motiverande, i vissa fall som den romantiska aktivisten, men det är dags att alla medborgare utöver klagomålet, förnya vårt sätt att organisera, agera och omvandla samhällets förslag att marknaden ålägger oss.
Miljöfrågan är inte en kompromiss mellan det organiserade civilsamhället, utan erga omnes, densamma för alla. Att skapa i ett system av sociala motvikter och samförstånd så att vår panamanska biologiska mångfald inte inkräktas av entydiga ekonomiska åsikter som kan leda vårt land till att kollapsa.
Källa: Radio Temblor
Flera artiklar om: Miljö