Argentina: från köttproducenter till exkrementsproducenter...
LatiCes översättare: Helena Morales Johansson
Argentina. Än en gång begår man misstaget att kopiera andra länders modeller utan att känna till och ignorera våra ekologiska kännetecken, vår historia och våra seder.
En tid tillbaka var vårt land känt för att vara en av de bästa nötköttsproducenterna i världen. Beklagligt nog verkar detta vara en del av det förflutna, eftersom nästan all teknologisk, vetenskaplig och pedagogisk infrastruktur är i händerna på en spetsteknologi som styrs av jordbruksbolagen och deras lokala partners som inte har något att göra med vår livsmedelskvalitet.
Vårt nötkött undgick inte denna dispyt, utan tvärtom, vår boskapsproduktion blev hindrad av sojan och omringad av enorma industriella uppfödningsanläggningar där djuren utsätts för ett totalt onaturligt system och därmed ohållbar oavsett synvinkel. Däremot, fortsätter köttet att vara en del av den argentinska matkulturen och de styrande vet att en prisökning leder till missnöje hos befolkningen. Av denna anledning har de inget emot att vi argentinare äter nötkött från uppfödningsanläggningar, riklig med intramuskulärt härdat fett bunden till kolesterol och att vi förlorar möjligheten att livnära oss på kött från nötkreatur uppfödd på bete som bland annat innehåller väsentliga mängder av naturliga cancermotverkande ämnen. Den ekonomiska politiken som utformas för att på konstgjord väg upprätthålla utbudet av nötkött gör inte annat än uppmuntra mer och mer den outhärdliga, koloniala, förorenande och ensidiga sojaodlingen och även den ständigt ökande intensiva boskapsuppfödning (kycklingar och höns sammanpackade i skjul, instängda grisar och uppfödningsanläggningar för nötboskap). För att förvärra, skjuter för det mesta priset för uppfödningsmarken i höjden efter valet och det leder till att befolkningen köper kött av sämre kvalitet och utseende.
Uppfödningsanläggningarna har invaderat vårt land och därigenom brutit mot allehanda regler, lagar och till och med vår konstitution. Däremot har de belönats med enorma statliga subventioneringar som möjliggjorde att de kunde inrätta sig och växa, även om priset är att luften, grundvattnet och vattenleder förorenas, kött av sämre kvalitet produceras, gå emot djurens välmående och döma de närboende att leva bland flugorna, gnagare och kräkningsframkallande lukterna. Nu säger de till oss att det är ett "fullbordat faktum" och att inget av de politiska partierna som antagligen skulle kunna komma till makten, är villiga att ta bort dem.
Då, finns det de som tänker fortsätta att satsa pengar och subventioner på nämnda onaturliga entreprenörskap, som dessutom tillåter, att förkläda sig som miljövänliga och att de kan fortsätta lura och skada befolkningen. Vi påminner de som bevisligen inte vill höra, att självaste INTA (Instituto Nacional de Tecnología Agropecuaria, Nationella institutet for jordbruksteknologi) framhåller att vårt område har klimatförhållanden, som mark och geografi, som gör att uppfödningsanläggningar inom vårt område är en stor risk och dessutom inte rekommenderat även om infrastrukturarbete gjordes.
Vår stads elektriska kooperativa förening, Saladillos, har undertecknat ett brev med avsikten att tillsammans med två andra stora fiskeriföretag (Transcom y Caprane) producera energi från avföring från djur i intensivuppfödning.
Man talar om konkreta siffror, runt sex till sju miljoner dollar, för att en enda uppfödningsanläggning i Saladillo ska kunna omvandla sina enorma mängder gödsel till metangas och sedan till energi som först använder uppfödningsanläggningen och därefter överför överskottet till elnätet. Vad använder ägaren till uppfödningsanläggningen i första hand? Helt enkelt, de enorma mängderna exkrement som ansamlas på gårdsplans golv och som för honom är helt oekonomiskt att återanvända och därför ... att någon annan får betala.
Därför, de där företagen och deras partners, i dessa tider med spetsteknologi, har de tillfört att vårt land färdas den ovanliga vägen "producent av de världens bästa kött till exkrementsproducent".
Än en gång begår man misstaget att kopiera andra länders modeller utan att känna till och ignorera våra ekologiska kännetecken, vår historia och våra seder.
Än en gång handlar man efter idéen att allt som görs utomlands eller som kommer utifrån, är bättre, är avancerat och att det är vad som måste göras.
Än en gång begås misstaget att inte titta på systemet i sin helhet eftersom uppfödningsanläggningen oavsett om den har bionedbrytningsanläggningar kommer den att fortsätta att påverka djurets välmående, kommer att fortsätta att producera kött av dåligt kvalitet, att vara användbar för sojamodellen, att favorisera de stora producenterna och att koncentrera produktionen hos ett fåtal.
Än en gång dyker förhandlingsskuggan upp eftersom Transcom var en av uppfödningsanläggningarna som fick flest subventioner från den dåvarande regeringen och som nu återigen verkar ha blivit "vald" och dessutom, de två företagen som det talas om tillhör samme ägare.
Vi frågar oss varför detta är ett privat åtagande? Frågan skulle vara annorlunda om man t.ex. skulle tillämpa denna teknologi i vår stads reningsverk, som har kollapsat, som gör det omöjligt att leva i dess omgivningar och som förorenar; eller i områdena inom vårt parti där de atmosfäriska lastbilarna tömmer kloakvatten totalt ostraffat i utomhuskanaler... Varför tänker vi inte (efter att ha ansträngt sig med minskningen, återanvändning och återvinning, och att granska konsumenternas beteende och "slit och släng" från dessa tider) att producera metangas ur soporna, istället för att de boende runt sopanläggningen ska leva med förorenat vatten och andas in giftig luft som ökar med de ändlösa bränderna från de öppna sopanläggningarna?
Vi beklagar att det här otroligt miljövänliga och förskönande förslag om uppfödningsanläggningarna och att acceptera allt som det är utan att göra något för att förändra, inte kommer från ett stort bolag eller kapitalistiskt multinationell företag (som vi är vana vid), utan från en kooperativ förening, en rörelse med vilken många principer förenar oss men som denna gång verkar ha glömts bort.
Slutligen kallar vi till eftertanke och debatt i hela samhället om denna löjliga situation som innebär produktion av enorma mängder exkrement och legalisering av ohållbara produktionsmodeller som bryter mot vår självständighet inom livsmedel för att producera energi och slösa bort i en modell med orättvisa liv, utan jämlikhet och som plundrar allt.
ECOS DE SALADILLO
Kontaktpersoner:
Arisnabarreta Gabriel (02344-453202)
Alberto Aguirre (02344-431046)
ecosdesaladillo2013@gmail.com
Flera artiklar av: Biodiversidadla