Gifter för Basavilbasos barn
Agencia Pelota de Trapo
LatiCes översättare: Helen Surrel
Foto: Pablo Piovano
Varken Santi, knappt tre år gammal, som drabbades av en drastisk leukemi i Basavilbaso, kunde bryta det informativa staketet i den produktiva modellen som förgiftar och dödar för att producera mat. Ett fabriksföretag som pressar och tystnar i en provins med en sorglig berömenhet: att vara den mest giftsprejade i världen. Fabian Tomasi kunde knappt överskrida den där väggen, Den Quijote av Mesopotamien som blev en ikon för den agrotoxiska skadan av ett levande väsen. Han kunde inte länge och dog, när Santi var bara två och ett halvt år gammal och hela livet att fortsätta gå hoppande på plattor.
Santi dog vid två tiden på söndag eftermiddag. I det pediatriska sjukhuset i Paraná, med de största medicinska tystnaderna, där leukemi är leukemi och har inga fler orsaker än deliriet hos vissa celler som blir cancerösa och infiltreras i märgen. Även om ingen kan förneka att en av de största orsakerna till sjukdomen är i miljön, hos kemikalier. Mer exakt, i agrokemikalier. Leukemi är den vanligaste cancer som diagnostiseras bland barn från 0-14 år som kommer till Garrahan och Italiano (sjukhus) från Entre Ríos.
Det är värt att påpeka att Conicet-forskare visade för ett och ett halvt år sedan att Entre Ríos visar de högsta nivåerna av glyfosat ackumulering i världen. Studien publicerades i tidskriften Environmental Pollution. Urdinarrain vinner första pris: det är den mest giftgasade staden på planeten. Från denna drift föddes Solidaritetsgruppen "Por amor a vos" som har de lilla ansiktena av Ulises, Juanchi och Ailén, dödade av cancer under det agrokemiska molnet i Urdinarrain.
Det vill säga att den produktiva extraktionsmodellen i Argentina är en av de grymmaste, med en lista över barnoffer som dagligen gallringar framtiden. Gustavo Hein, borgmästare i Basavilbaso, är också president för Pro. Och han kommer att vara biträdande av formeln under ledning av vice Atilio Benedetti, i nästa val i april och juni. Den exterminator intendent (som de kallar honom i byn) och sojakungen (kallar de honom i Entre Ríos). En perfekt kombinationsruta för dem som bor i stadsdelar Río Cuarto 10 kilometer från tillämpningen av agrokemikalier. "Nivåerna av genetisk skada som finns i grupperna av barn i Marcos Juárez ligger långt över referensvärdena hos Río Cuarto," avgjordes.
Det är vad hon märkte den unga läkaren, dottern till en lantlig lärare från Paraná. "Mamma, det är genetisk skada."
Ett helt familjeliv som absorberar gift. Elio Kohan vet att "de flesta läkare törs inte. Fallet med Antonella år 2017 var kristallklart: berättar modern Natalia Bazán, som började med allergi, fel i körtlarna och hamnade i leukemi". Och Natalia säger: "Alla barn med leukemi först blev sjuka i bröstet, i bronkerna, många fick diagnosen allergi och när de kom fram till den sanna diagnosen var det för sent". Antonella är en symbol för barn martyriet i Gualeguaychú.
Journalisten Fabián Magnotta har rott i cement för att kunna samla in statistiken om barncancer i staden i februarifesten. Men - säger han till denna byrå- "Det finns inga centraliserade register, och ännu mindre på barn eller ungdom cancer." Utan tvekan planen omfattar att inte göra statistik ". Om staten inte gör det beror registreringen på en ensam journalists vilja, som är medveten om att det inte görs någon bokföring av barncancer - och att dölja det i dödsintygen - är en del av modellen.
Inte bara är det en trippel insats att inte räkna med någon struktur, men trycket faller från alla sektorer som känner sig drabbade när siffrorna och orsakerna till cancer i Gualeguaychú sänds. Från landsbygden till turistområdet. Kanske är detta anledningen till att varför kommunen är så ovillig att ge honom siffrorna.
"Denna produktionsmodell dödar oss", upprepar Mariela Leiva och kommer aldrig att tröttna på att göra det, från sin landsbygdsskola i Basavilbaso där hon vann en dom till giftet. Och, medans hon avlövar som en tusensköna Santi's bittra tur, frågar hon sig i en dialog med Agencia Pelota de Trapo " Varför har inte de förslag på miljöstudien som gjordes av Damián Marino och EMISA efter Basavilbasos hälsoläget blivit känt? och "vilka resultat kommer studien av genotoxicitet gjord med barn från landsbygdsskolor visa" och ur stadsområdet?
Hon vet att det hon står inför är väldigt svårt. Det är ett kolossalt block som har alla verktyg för att påtvinga och formatera en stor del av befolkningen. Politiska ledare, proffs, grannar till offren, medlemmar i soja och utvinningsland. Ägare av en produktiv mekanik som behöver gifterna för att producera den mat som man senare blir sjuk av. Som övertygar att det inte finns några andra alternativ (en spektakulär felaktighet), att det inte kommer att finnas något arbete utan jordbrukskemikalier och att det inte kommer någon produktion om dem insisterar på den usla vanan att hålla landsbygdsskolor med eleverna som ingår.
Alicia Schvartzman integrerar Basta es Basta (nog är nog)och bor på landet. Med sin agroekologiska erfarenhet vet hon att hon bygger liv och mening, omgiven av gifter och drifter. Hon delar sin oro med byrån: "Jag har en sonson om är 1,5 år och ibland tvekar jag att bjuda in honom att besöka mig på landet. Men han bor i Gualeguaychú, där problemet också finns ... "
Santi, som så många andra barn, kommer att få sin dödsorsak stämplad på ett papper, som kommer att berätta sanningen halvvägs. Ordet "leukemi" uppträder förmodligen inte. Eftersom modellen inte tillåter trogen statistik. Liksom Nico Arévalo, som hade - enligt obduktionen - den lilla kroppen full av endosulfan men det fanns ingen fördömelse för någon i Lavalle-tomatplantorna.
Pojkarna torkar som ogräs i ett land som straffar. Till jorden, till barndomen. Till den skinniga framtiden som återstår.
Flera artiklar om: Miljö