Latice - Latinamerika i Centrum

-


LatiCe skapar rum för folkrörelserna så att dessa får möjligheten att skriva sin egen historia.

LatiCe söker

Volontärer som vill skriva artiklar eller hjälpa till med att översätta (spanska till svenska).
Kontakta oss: info@latice.org


Hjälp oss bygga broar mellan Latinamerika och Sverige.

Vill du bli medlem?


arkiv


De går över lik för mer mark


Marken är värdighet
Silvana Melo
Agencia Pelota de Trapo
LatiCes översättare: Julia Gabriel

Argentina. I centrala Buenos Aires vildmarker sänds en parodi på en Coca Cola-reklam. De kända fotbollsprofilerna Martín Palermo och Enzo Francescoli och den populäre folksångaren Chaqueño Palavecino ropar segervisst ut "Heja Manaos".

I det lilla samhället Guaycurú Iacku Cachi - Bajo Hondo i Santiago del Estero, vet folket inte hur Coca Cola-kopian Manaos smakar. Här dricker ungdomarna inte drinken Fernandito (en giftig blandning av alkohol och fruktsocker). Men de vet hur det är att leva under ständiga hot från storföretagens lönnmördare som om och om igen bränner deras gårdar, dödar deras djur och förgiftar deras vatten. Allt för att de ska ge sig iväg från det land där de levt sedan tidernas begynnelse.

Läsken Manaos är brun som Coca Cola, och brun som de oasfalterade gatorna i Buenos Aires västra delar. "Här i Rafael Castillo har vi har inte bara gott om gator; vi har gott om lera också", sa Walter Canido till Alfredo Saiz, i en intervju i tidningen La Nación. Kanske är det därför som Manaos skapar så mycket oro; läskmärket konkurrerar med Coca Cola och Pepsi i mångmiljonstaden Buenos Aires, och företaget har flera gånger anklagats för att anlita paramilitära grupper för att avhysa stackars fattiga bönder och frånta den infödda befolkningen deras historiska rättigheter till marken de lever på.

För ungefär tolv år sedan startade familjen Canido läskföretaget Refrés Now, tillverkare av Manaos. I staden Virrey del Pino i närheten av Buenos Aires tillverkar de förutom Manaos även la Beach, eller La Bichy som läsken kommit att kallas. Samtidigt, bakom kulisserna, härjar väpnade grupper i Santiago del Estero och driver bort familjer från deras hem, bränner hö och lera, häller gift i brunnarna för att djuren ska dö, och kanske, av en tillfällighet, även en eller annan människa.

Pablo Aranda är sekreterare för organisationen MOCASE, en förening för böndernas rättigheter i Santiago del Estero. I en intervju i nätbaserade nyhetsmagasinet IProfesional.com talade han om "upprepade försök att lägga beslag på guaycurú-folkets mark i El Colorado", om "hoten och skrämseltaktiken som används för att förhandla till sig 4000 hektar av indianfolkets mark i Bajo Hondo i Santiago del Estero", om "hur befolkningen i El Tunal berövas på sin tillgång till vatten" och om hur "olagliga taggtrådsstängsel sätts upp i Sacha Sumaj och hur 5000 hektar beslagtagits med våld".

2014 sägs det att ägaren till Manaos "presenterade sig som vicepresidenten Amado Boudous affärsman". Idag är det den sittande presidenten Mauricio Macri som inviger en av Refrés Nows anläggningar i Matanza med ropet "Heja Manaos, heja Argentina".

Marknaden bryr sig varken om ideal eller känslor

För marknaden har marken ingen värdighet och avgör ingens historiska identitet. Marken är bara ett område som kan sträckas ut i det oändliga och dräneras av genmodifierade grödor som soja, majs eller bomull.

2012 blev Miguel Galván knivstucken till döds när han försökte försvara sin lilla marklott. En lönnmördare på uppdrag av ett jordbruksföretag i Salta letade upp honom i hans hem i Paraje Simbol och brydde sig inte ens om att säga något till honom innan han drog sin kniv. Ett år tidigare pepprade en väpnad grupp 23-årige Cristian Ferreyras full med kulor. De ville också åt hans mark, marken där han fötts och där han vuxit upp bland vildblommor och bergsfåglar.

I mars 2010 ställde sig Sandra Juárez framför bulldozerna som kom för att riva upp hennes mark. Hennes hjärta sprängdes av raseri. Och hennes liv var till ända. I november 2010 brände polisen i Formosa ner husen i La Primavera och mördade Roberto López.

Sedan snart 500 år gör dessa människor motstånd i sin lilla del av världen. De protesterar inifrån sin utfattiga och begränsade lilla mark, en mark som den exportinriktade jordbruksindustrin i Argentina inte vill slösa bort på män och kvinnor som blickar mot himmeln för att se hur vädret ska bli, och som beundrar de väldiga fjärilarna från norr, norr där de dödas själar flyger omkring. Män och kvinnor som lever nära sin mark, som bevarar och tar hand om den.

Marknaden å sin sida förvränger marken och tvingar den till lydnad. De hugger markens ägare i ryggen med läskkopior och genmodifierade frön. Och de tar vattnet ifrån dem. Och de sprayar fälten med gift efter skörden.

Men folket vet att marken har en värdighet. Att marken är livmodern från vilken själva livet föds under skrik och blod för att sedan sakta spira uppåt. Marken är folkets enda hopp, om nu inte lönnmördarna kommer och tar den ifrån dem.



Publicerad: Oktober 2016

Flera artiklar av: Agencia Pelota de Trapo



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe