De får inte beröva oss våra förvärvade rättigheter
Fredagen den 25 september lade president Lenin Moreno sitt veto mot lagen om bl. a sexuell -och reproduktionsundervisning i sin helhet. Vilken påverkan har hans beslut?
Han utfärdade då ett veto mot Hälsogrundlagen (COS på spanska, övers. anmärkning) med bl. a. argument som t ex att lagen var motsägelsefull och inkonsekvent, att den var inaktuell p g a pandemin och att den inte kunde garantera ecuadorianernas rätt till hälsan. Exakt en månad innan hade Riksdagen godkänt den som bestod av 405 artiklar och hade tagit åtta års debatter innan den blev färdigskriven. COS behandlade ett flertal frågor som t ex sjukvården i livets slutskede, sjuk- vårdens myndighetsfunktioner, medicinsk cannabis och undervisning i sexuella -och reproduktiva rättigheter bl.a.
Vetot bromsade bl.a. stärkningen av (i.o.m. att det redan finns andra gällande lagar som skyddar dess rättigheter) främjandet av den sexuella utbildningen, förbjudet om att privata aktörer erbjuder tjänster beträffande könsbyte eller könsidentitetsbyte och läkarnas skyldighet att ta emot obstetriska nödfall i syfte att undvika kvinnors död relaterade till pågående aborter.
Det var de sistnämnda som orsakade motstånd bland ultrakonservativa grupper som från den stunden lagen kom begärde ett veto p g a deras felaktiga tolkning av artiklarna och inte för att stödja de läkarna som hade invändningar om lagen och pekade på dess många rättsliga tomrum och ville först ha en mer generell lagstiftning för att sen skapa mera specifika lagar.
Om dessa felaktiga tolkningar har vi på GK (oberoende tidning för djupdykande journalistik) gjort en dossier där vi jämför vad de ultrakonservativa grupperna hävdade att lagen COS menade med det som i verkligheten stod i COS. Nu att de lyckades med det de var ute efter blir det bifogat att undra om de förstår konsekvenserna av vetot fullt ut. Konsekvenserna för ratificeringen av de sexuella -och reproduktiva rättigheterna är flera men jag ska lägga fokus på en i synnerhet: den sexuella undervisningen.
Ecuador är ett land där sexuell undervisning inte finns alls med i Skolverkets läroplan. Det är sannolikt att de 2,5 miljoner elever som går i offentlig skola eller gymnasium aldrig fått en formell lektion om hur genitalierna fungerar, menstruationen eller preventivmetoder. Ecuador hittas på den skamfyllda tredje platsen i listan över latinamerikanska länder med hög graviditetsandel bland ungdomar. Det är därför borttagandet av artiklarna som skulle främja den sexuella och reproduktiva hälsan blev en allvarlig konsekvens.
Artikeln Nr 22, över vilken de ultrakonservativa grupperna var förskräckta, fastställer att ungdomar ”har rätt till rådgivning, information och behandling beträffande den sexuella och reproduktiva hälsan och sekretess om insatserna garanteras”. Om artikeln i fråga hävdade oppositionella att den tillät att ungdomarna skulle kunna få preventivmedel utan föräldrarnas samtycke.
En annan ”kontroversiell” Artikel är Nr 115 föreslog utarbetandet av offentliga satsningar på utbildningsprogram som ”spridning av och rådgivning om sexuell -och reproduktiv hälsa” för att - och denna är den viktigaste delen - förebygga graviditeten hos barn och ungdomar.
En sådan satsning skulle haft uppenbara effekter eftersom den demoniserade sexuella undervisningen är ett verktyg för att flickor och tonåringar får kunskap om sin kropp och hur den fungerar, men framför allt för att den kunskapen ska utgöra en sköld mot sexvåldet. De kan på så vis upptäcka i god tid övergreppen de kan utsättas för hemma, i skolan, i kvarteret och kyrkor. Men förutom den formella utbildningen flickor, pojkar och ungdomar kan få skulle en offentlig satsning inbegripet även vuxna - mödrar, fäder, mostrar, grannar - så att även de fick kunskap om sexualiteten och kunde i sin tur upptäcka i god tid om sina döttrar, systerdöttrar, grannar är föremål för våldtäkt eller sexövergrepp.
Jag tydliggör i fall ovanstående skulle låta någorlunda abstrakt: När en flicka drabbas av sexövergrepp ändrar hon sitt beteende på olika sätt som t ex att hon masturberar eller berör könsorganen upprepade gånger eller att hon gråter okontrollerat och vägrar att närma sig andra människor. Om vi vuxna inte hämtar kunskap om dessa frågor och därför inte kan läsa offrens tecken om övergrepp kan vi inte heller hindra att siffrorna om våldtäkt mot minderåriga fortsätter att öka.
Trots att siffrorna visar att vårt land inte skyddar våra flickor, ungdomar och kvinnor kan vara på sin plats att betona att flera veton drabbade artiklar från COS fanns redan i andra lagar, lagböcker, förordningar och domar från Författningsdomstolen.
Nyssnämnda Artiklar Nr 22 och Nr 115 förekom redan för 12 år sedan i Författningens Artikel Nr 45 som fastställer att flickor, pojkar och ungdomar har rätt till fysisk -och psykisk integritet, en allsidig hälsa, utbildning och att deras frihet och värdighet respekteras. I Författningens Artikel 66 står det att de har rätt att ta beslut som är ”fria, informerade, frivilliga och ansvarsfulla om sin sexualitet, sitt liv och sin sexuella läggning”. Det finns även en dom från Författningsdomstolen från den 27 juni 2018 som fastställer att ”fäders, mödrars eller annan förmyndares ingripande i ungdomarnas sexuella -och reproduktiva rättigheter ska innebära att de förses med en sådan vägledning och med de nödvändiga verktygen som möjliggör att de kan ta fria, informerade och ansvarsfulla beslut”. Det handlar om rättigheter som flickor, pojkar och tonåringar redan har och ingen ska kunna ta dessa från dem.
Alla dessa gällande lagar, lagböcker och förordningar garanterade redan vissa av de sexuella -och reproduktiva rättigheterna - jag nämnde bara ett par av dem om sexuell undervisning - som COS omfattade. Men som kommunikén från Stiftelsen Utmaningen utkommen samma dag som vetot utfärdades säger att de gällande lagarna inte skyddar oss och det är just därför COS införde artiklarna som försökte synliggöra och garantera skyddet som finns i Grundlagen och internationell lagstiftning.
Hur många lagar, lagböcker och förordningar till behöver vi för att som Stat och samhälle tillämpa dem och tar ansvar för att skydda våra flickor, pojkar, ungdomar och kvinnor?
Efter en väntetid på åtta år har presidenten Moreno lagt till ytterligare ett års väntan: enligt Grundlagen om Lagstiftningsfunktionen inte får Riksdagen behandla COS förre augusti 2021.
När Moreno lade in sitt veto - utan att personligt närvara eftersom han skickade i stället tre funktionärer till presskonferensen - hade inte en tanke på landets flickor, pojkar och kvinnor.
Det COS gjorde var att bekräfta, förtydliga och stärka vara sexuella -och reproduktiva rättigheter.
I det avseendet har man kastat bort möjligheten att få slut på att Ecuador slummeraktigt ska åtnjuta en av de första platserna beträffande ungdomsgraviditeten och på att kriminalisera kvinnor, flickor och tonåringar.
* Isabela Ponce: Medgrundare av och redaktör på GK. Journalist som gärna vill skapa en bättre värld. Undersöker, rapporterar och skriver om flickornas, kvinnornas och minoriteternas rättigheter samt om miljöfrågor.
Källa: https://gk.city/2020/09/27/veto-cos-educacion-sexuall-reproduktiva/
| Tweet |
Flera artiklar om: Genus