Kristna grupper gör uppror mot homofobin
OTD
LatiCes översättare: Susanna Berthelsen
Chile. Majoriteten av medlemmarna i dessa grupper är homosexuella och de vänder sig emot det religiösa ledarskapets konservativa syn på sexuell mångfald.
De kritiserar starkt den härskande synen hos det religiösa ledarskapet. Grupperna stödjer förslaget till en partnerskapslag och menar att det, trots en viss förändring i synen på dessa frågor, fortfarande finns konservativa element som sätter stopp för ökade framsteg.
De kristna grupper som avviker från den dominerande ideologin inom kyrkan när det gäller sexuell mångfald, kallar sig själva "inkluderande" och har gjort det till sin uppgift att stötta de homo- bi- och transsexuella som utsätts för diskriminering.
Tillsammans deltog de i en bönedag till stöd för offren för homofobi som genomfördes i San Fransisco-kyrkan. Där bad åtta biskopar från olika kristna församlingar för dem som har dött till följd av intoleransen och manifesterade samtidigt sina krav på att projekten till stöd för sexuell mångfald ska snabbas på.
Liturgin organiserades av Francisco Javier Castro, diakon i den inkluderande kristna gruppen Testigos de Esperanza (Hoppets vittnen), som försäkrar att andlighet och homosexualitet inte står i motsats till varandra, vilket många brukar tro.
"Vi upptäckte att det fanns ett stort behov för något sådant här eftersom de flesta kyrkor inte ger utrymme åt homosexuella. Biskoparna manipulerar Bibeln efter eget tycke och smak", förklarar han för gratistidningen La Hora.
Testigos de Esperanza samlas varannan vecka i centrala Santiago för att be för diskriminerade homosexuella. "Chile måste börja anpassa sig till de nya tiderna" säger Castro med hänvisning till Partnerskapslagen och andra liknande initiativ, som antidiskrimineringslagen, vilken har suttit fast i Kongressen i flera år.
Detsamma menar Brus Leguás, ordförande för Afirmación Chile: homosexuella mormoner, som menar att det är "ofrånkomligt att lagstifta. Vårt samhälle försöker sticka huvudet i sanden. Det här är frågor som kommer göra sig gällande förr eller senare".
När det gäller det kontroversiella och klart homofobiska brev som biskopar för ett antal kyrkor skrivit under, har Leguás en klar uppfattning: "När makten breder ut sig vill kyrkorna att deras idéer ska fortsätta styra människor. Trots att kyrkan och staten separerades 1925, vill de fortfarande att staten ska ha en tydligt religiös hållning.
Deltog i mässan gjorde också den ledande pastorn i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Chile (Ielch), Luis Álvarez, vars uttalanden till stöd för Partenskapslagen har orsakat förtret hos reaktionära grupper.
"Staten är demokratisk och alla medborgare bör ha tillgång till sina rättigheter. Det religiösa ledarskapet är inte alltid representativt för sina medlemmar. De har rätt till sin tro; men det som inte är rätt är när de försöker påtvinga andra den", förklarar han.
Lutheraner och gratis utbildning
Lutheranerna deltar inte bara i kampen för sexuell mångfald, de stödjer också studentrörelsens krav. Så här förklarar ledaren; Luis Álvarez, det. "Vi står på alla dem som utsätts för diskriminerings sida. Vi stödjer kravet på gratis utbildning för alla eftersom det är en rättighet. Det finns stora majoriteter som också vill att man ska lösa ursprungsbefolkningsfrågan. Tiden då man försökte få igenom sina åsikter med svärdets hjälp är som tur är över. Tack gode Gud att den är över!".
Troende kommunicerar via en facebookgrupp
Många troende fick information om bönedagen genom facebookgruppen Gays de Chile (Homosexuella i Chile), som står bakom kampen för homosexuellas rättigheter.
"Vi håller på att genomgå en förändring i mentaliteten som är fullständigt nödvändig för att vi ska kunna växa som land. Saken är den att kyrkan är rädd för förändring och förändring är ju skrämmande. Att de diskriminerar människor är inte vettigt, det är inte särskilt kristet. Chile utgörs inte bara av några få: utan av oss alla", säger Hugo Güenante, medan Giancarlo Ciccia, som är av peruanskt ursprung men har bott i Chile i tio år, hoppas på "en politik som är tydlig när det gäller den här frågan. Om det inte finns en röd tråd så är det enda vi har ett antal initiativ som inte hänger ihop sinsemellan".
Carolina Castillo, som är lesbisk, påpekar att "kyrkan är väldigt motsägelsefull. Den har ingen rätt att uttala sig i de här frågorna med tanke på alla anklagelser mot dess egna präster".
Flera artiklar av: OTD