Minneshögtid för kvinnomorden, återspegling av straffriheten i Juárez
Prensa indígena
LatiCe’s översättare: Alexander Falck
Mexiko. (Argenpress). Några mödrar och familjemedlemmar till de försvunna kvinnorna ställde även guvernören, César Duarte, mot väggen och krävde resultat i de pågående kidnappningsutredningarna.
Den andra officiella händelsen i avtäckningen av "Minneshögtid för kvinnorna som föll offer för de genderrelaterade morden i Ciudad Juárez", var inte en "god gärning" av den mexikanska staten, utan snarare ett verkställande av CoIDH’s (Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter) domstolsbeslut. Detta påtalade Cecilia Espinoza som är jurist på Red Mesa de Mujeres - ett nätverk av organisationer som bland annat vill värna om kvinnors mänskliga rättigheter.
Under en telefonintervju varskodde människorättsadvokaten om att den ursäkt som framförts av staten och de federala myndigheterna beträffande kvinnomorden i gränsstaden, endast kan tas på allvar då de ansvariga är anhållna och straffade.
Under eventet erkände inrikesministern Alejandro Poiré, å mexikanska regeringens vägnar, ansvar för morden år 2001 på ungdomarna Esmeralda Herrera Monreal, Claudia Ivette González och Laura Berenice Ramos, vilkas kroppar påträffades samma år på en egendom som är känd under namnet Campo Algodonero.
Som en konsekvens av dessa mord proklamerade CoIDH 2009 att mexikanska regeringen bar ansvar för vågen av kvinnomord i Ciudad Juárez. Enligt domstolens uppmaning erbjöd således Poiré en officiell ursäkt till offrens familjer som i åratal har lidit på grund av kränkningen av deras rättigheter och konsekvenserna av den rådande straffriheten.
Inrikesministern invigde även det minnesmonument som man skapat för att rikta uppmärksamhet till och öka förståelsen om hatbrott mot kvinnor samt hedra de kvinnor och flickor som försvunnit eller mördats i gränsstaden sedan 1993. På skulpturen har man placerat skyltar med namnen på offren.
Redan den 6 november 2011 skulle avtäckandet äga rum, ceremonin blev dock avvisad av anhöriga till offren såväl som av icke-statliga organisationer eftersom man ansåg att monumentet var ofärdigt.
Cecilia Espinoza betonade att denna andra avtäckningsceremoni inte uppfyllde de krav som CoIDH hade författat i sitt domstolsbeslut, eftersom platsen var menad att hedra de försvunna och mördade kvinnorna. Istället, underströk Espinoza, blev monumentet en diger påminnelse om den fortlöpande straffriheten i Ciudad Juárez. Eftersom gärningsmännen ännu går fria tvingas anhöriga gång på gång återuppleva slakten på kvinnorna, som för övrigt ännu fortsätter.
För Red Mesa de Mujeres - påpekade Espinoza - är domstolens krav alltså inte uppfyllda, och kommer heller inte att bli det förrän regeringen grundligt utreder vad som verkligen har hänt i staden. "Vi tog beslutet att delta därför att minneshögtiden inte är en goodwillgärning av staten, utan bara ett uppfyllande av domslutet", deklarerade Espinoza.
"Det är inte en gåva eller en lösning som Mexikos regering erbjuder, utan en gärning som grundar sig i den dom i vilken mexikanska staten ifrågasätts på grund av de försummelser de gjort sig skyldiga till, både vad gäller Campo Algodonero och vad gäller kidnappningarna och kvinnomorden som ännu pågår", framhöll hon.
Espinoza sa också att Red Mesa de Mujeres står fast vid kravet att regeringen måste erbjuda effektiva lösningar vad gäller prevention, sanktion och bekämpning av hatbrotten mot kvinnor i Juárez.
Under det officiella eventet uttryckte Irma Monreal Jaime, mor till Esmeralda Herrera Monreal, ett av offren i Campo Algodonero: "Det har varit mycket svårt att komma hit idag, men äntligen kan vi mötas och tillsammans få ta emot en ursäkt från regeringen, för allt det som vi drabbats av under dessa år." Esmeraldas mor tillade: "Detta rör inte bara våra flickor, många andra flickor och kvinnor här i Ciudad Juárez har fallit offer för kvinnomorden, men det rör framför allt alla oss som har drabbats av straffrihetens konsekvenser. Majoriteten av mordfallen är ännu ouppklarade, därför är det mycket viktigt att vi på detta minnesmonument skriver in namnen på var och en av flickorna, för att alltid minnas dem och för att kräva rättvisa och att förövarna blir bestraffade."
Några mödrar och familjemedlemmar till de försvunna kvinnorna ställde även guvernören, César Duarte, mot väggen och krävde resultat i de pågående kidnappningsutredningarna.
Flera artiklar av: Prensa indígena