Latice - Latinamerika i Centrum

-

Hora med mastersexamen. "NEJ betyder NEJ"

Marianela Diaz C. (*)
Latices översättare: Verónica Ferreira

Horornas marsch
Bild: Nacho Delgado

Idén att "horor är vi alla" ger oss ett utrymme av ärlighet och solidaritet för friheten att bestämma, att skriva vår egen historia, den individuella och kollektiva, den som gör oss unika, men samtidigt uppmanar oss att stå enade, bestämma över våra ögon, hår, midja, bröst ...ja, över hela vår kropp.

Mexiko. Den 12 juni genomfördes den såkallade "Horornas marsch" i Mexico, en marsch som föddes i Kanada i april detta år, efter att en polischef - speglat fördomar som blir omfattande för många olika nivåer, i olika länder och sammanhang - genom att han uttryckte att kvinnor inte borde klä sig som horor för att inte bli offer för sexuellt våld (våldtäkt). Den organiserade men framförallt arga reaktionen sprider sig genom den amerikanska kontinenten och andra regioner i världen.

Den gemensamma slogan syftar på denaturationen av det feminina, från dekonstruktionen och omdefinieringen av hela betydelsen att vara kvinna och den form av relationer det innebär inom denna kategori mellan kvinnor och mellan dessa och män, speciellt gällande kroppens självständighet: kroppen (som etiskt och estetiskt område). Den huvudsakliga slogan var "NEJ betyder NEJ", därför att det inte spelar någon roll vad man har på sig, det finns inga skäl till trakasserier eller aggressioner.


En kvinnlig deltagare
Bild: Nacho Delgado

Marshen som hölls centralt i staden närvarades av kvinnor och män, som - från det att det allmänna utrymmet användes - gemensamt etablerade åberopandet av rätten att bli kvinna; att bygga upp sig själv, egendefinierande.

Från deltagandet på denna manifestation och levandet föds detta fragment som representerar en bråkdel av det som skett och, samtidigt, understryks vad det har betytt inte bara i termer av utförandet, utan även projektion, krav och konstruktion som kvinnor, bortanför de sociala klasserna, tillhörigheten till den etniska identiteten, den sexuella preferensen, den akademiska titeln man har (eller inte har) och de betydelser som tillskrivs dessa aspekter, genom att gå emot stigmat för att vi ska vara de som definierar och beslutar vilka och hur vi vill vara.

"Medan vi vandrade tillsammans genom Mexiko Citys avenyer med solen som sällskap, bland plakat, kameror, uppriktighet och medföljande människor som med så mycket säkerhet lyfte så enkla men ärliga slogans som "min stora urringning är inte till för att du ska ta på mig" eller "min kortkorta kjol gör mig inte lätt", vi använde som aldrig förr ordet HORA - tvetydigt och kontroversiellt - ett ord som har använts för att i korthet nämna, bortom det tyngden av värderingar eller de normativa föreställningarna om de sexuella arbetare, prostituerade eller i korthet "horor" eller på ett nedsättande och fördomsfulla sätt till dem eller till oss (som har ett annat jobb, yrke, dröm) och genom att anta att - när det används - att så bör varje "fru eller fröken tilltalas - KVINNA" vilket tar avstånd från ambitionen om oskuld, rättrådigheten och moralen, varpå det bör bära på bördan av skulderna, straffen och sanktioner som sammanfattas i det tvetydiga ordet HORA.


Inga Maria eller Magdalena
Bild: Jenny Carolina Cortes

Men idén att "horor är vi alla" ger oss ett utrymme av ärlighet och solidaritet för friheten att bestämma, att skriva vår egen historia, den individuella och kollektiva, den som gör oss unika, men samtidigt uppmanar oss att stå enade, bestämma över våra ögon, hår, midja, bröst ...ja, över hela vår kropp, som hela och omfattande människor: övertygelse, anledning och känslor, de som uppmuntrar oss till kamp och anmälan för att inte någonsin bli kränkt, under inga av de många (varje gång mer innovativa och subtila) versioner av aggression, för att vi ska veta vi är människor, ofullkomliga, "inga Maria eller Magdalena" enbart vi med den blandning av egenskaper vi väljer och bygger för att leva.


Horor är vi alla
Bild: Jenny Carolina Cortes

Hora idag betyder att vara den kvinna man är och vilja vara den man är, som bär kortkort eller byxor utan skuld, som bär hög krage eller djup urringning till själen och vibrerar, upplever sin kropp som egen, den som täcker sig för att hon vill - inte av rädsla - den som definierar sitt sätt att vara, göra och leva. Många gånger används inte det ordet (HORA) högt, öppet, rakt på, det rymmer oanständiga och fördomsfulla tankar av de som använder det (i åsikten att de äger rätten att göra så) dömer de som brutit sig loss med känslig eller abrupt skicklighet från "varelsens arbetsuppgifter" många gånger invaderade av hyckleri som söker påstådda och grova perfektioner.

Inte fröken, inte dam, inte prinsessa, inte elak, inte snäll... KVINNA och mänsklig i dess mångfald och fullhet av dess betydelse, täckta eller otäckta, skrikandes högre eller på en mer diskret nivå men ALDRIG tystnande. Idag omvandlas ordet i en slogan av kärlek, kamp för förnyelse, ombyggnation, ny betydelse långt ifrån varje simpelt och trivialt stigma.

Frestelsen och faran att läsaren ska vinkla denna text i viss feministisk anda eller som en sexistisk kamp faller. Det finns ingen naturlig konfrontation i den, "fienderna i denna kamp är inte naturligtvis kvinnor och/eller män", det är idén, principerna, aktionen eller underlåtenheten, personer som dömer, kränker och/eller straffar beslutet och möjligheten att gå genom gatorna och livet genom att vara de kvinnor vi önskar vara. Revolutionen börjar inom oss själva, den första sökningen av suveränitet finns i vår egen kropp, machokulturen - bland andra former av diskriminering - är en kamp som kvinnor och män bör ta med utgång från det sexuella valet vi gör. Bekräftelsen är en daglig utmaning, den bildas genom ett gemensamt skrik i det dagliga sökandet efter omvandlingen.


Horor med magister
Bild: Jenny Carolina Cortes

Inom ramen för detta ord som idag låter annorlunda och underbart "HORA" ...återgår jag till böckerna, poesin, glädjen, som det stod på plakatet som vi stolta bar med oss genom Mexiko citys avenyer i sällskap av solen "HORA MED MASTERSEXAMEN".

----------------------
(*) Marianela Diaz C.
Magister i antropologi och utveckling / Magister i utvecklingsprojekt
Doktorand i samhällsvetenskaplig forskning
Jag uppskattar den delade erfarenheten konstruerad under marschen med María Elena García, Jenny Carolina Cortes, Nacori López, Ignacio Delgado, Natalia Flores och Lydia Sihuacollo.


Publicerad: juli 2011

Flera artiklar av: Marianela Diaz C



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe