Med fokus på tonårsgraviditeter och mödradödlighet
LatiCe
Manifestation för att synliggöra mödradödlighet
Den 27 maj organiserade LatiCe:s team i samarbete med Svalorna -Latinamerika, RFSU -Stockholm, Amnesty och WRA en manifestation på Sergel Torg, mitt emot Kulturhuset i Stockholm, för att öka medvetenheten om mödradödligheten i världen.
På eftermiddagen presenterade vi en dokumentär från Nicaragua De Niña a Madre (Från Flicka till Mor) i vilken tre tonåringar följs upp (den yngsta endast 14år) som blir gravida och måste ta sin roll som mödrar i en ålder som inte är den rätta för det .
De siffror som presenteras av Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien (ECLAC) på tonårsgraviditet i Latinamerika och Karibien är alarmerande. Mellan 25 och 108 av 1000 flickor mellan 15 och 19 år är mödrar. Den högsta andelen tonårsgraviditeter i regionen registreras i flera centralamerikanska länder som Nicaragua, Honduras och Guatemala och Venezuela, Dominikanska republiken och Ecuador. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är de vanligaste dödsorsaker för ungdomar mellan 15 och 19 år i fattiga länder och utvecklingsländer. Risken att dö under förlossningen för flickorna i åldern mellan 15 och 19 år är dubbelt så stor som för kvinnor mellan 20 och 30 år. Denna risk är fem gånger större om flickorna är yngre än 15 år. Över hela världen är en tidig graviditet, dess riskeroch komplikationer den ledande dödsorsaken för ungdomar mellan 15 och 19.
Det finns därför ett tydligt samband mellan tonårsgraviditeter och osäkra aborter. Världshälsoorganisationen säger att i Latinamerika är 3'700 0,000 osäkra aborter och att risken för att dö av en abort är 370 per 100.000 fall. I världen dör årligen 68.000 kvinnor pga. osäkra aborter vilket innebär 13 procent av mödradödligheten. I Latinamerika, står osäkra aborter för 17% av mödradödligheten. Två tredjedelar av aborter utförs årligen av kvinnor mellan 15 och 30 år. Mer än 50% av de aborterna som utförs I Latinamerika är på kvinnor mellan 20 och 29 år och nästan 70% av kvinnorna under 30 år. Situationen är inte annorlunda i Nicaragua. Enligt ett uttalande från själva regeringen 2010 beror två av tio fall av mödradödligheten i landet på osäkra aborter. Till mödradödlighet bör läggas de föräldralösa barn under 5 år. Allt detta bidrar till att blir det mycket osannolikt för vissa länder att möta målet att minska antalet mödra-och barnadödlighet till året 2015.
Tillgång till terapeutisk abort, särskilt när det gäller att rädda livet på gravida kvinnor är en universell princip och accepterades som sådan i de flesta av de länder som ingår i FN. Det är bara 5 länder som totalt förbjuder abort, även när graviditeten kan innebära döden för modern: El Salvador, Chile, Vatikanstaten, Honduras och Nicaragua.
Från slutet av artonhundratalet fanns det emellertid möjligheten att utföra en terapeutisk abort i Nicaragua. Från 2006 är det dock olagligt att avbryta en havandeskap under alla omständigheter. Detta kan inte bara betraktas som en beklaglig tillbakagång utan även som ett angrepp på de mänskliga rättigheterna för kvinnor. Dessa var anledningarna till att organisationerna som nämns ovan förenades i Stockholm i en gemensam ansträngning för att synliggöra situationen för tonårsgraviditeter och oönskade graviditeter i Nicaragua samt mödradödlighet i fattiga länder och utvecklingsländer. Det var vår hyllning till mödrar. Men i Nicaragua var firande annorlunda. Där gav biskoparna ett meddelande genom ett herdabrev i vilket dem bad att regeringen skulle analysera familjekoden i ljuset av evangeliet. Biskoparna uttryckte på nytt sitt avvisande av ab ort och till förmån för livet, oavsett om eventuella svårigheter mödrarna får stöta. Och kvinnor som har gjort abort, uppmanade också "att reparera skada." Ju mer jag läser och läser budskapet av de nicaraguanska biskoparna desto mindre förstår jag vad de menar de med att kvinnorna som hade aborterat bör reparera skadan av sina handlingar. Och jag undrar om det de menar är att de skyller på kvinnorna. Å andra sidan skulle inte det vara så ovanligt och offren förvandlas till förövare medan de verkliga förövarna osynliggörs. Sanningen är att det var ett felaktigt politiskt beslut det som togs 2006 och som ledde till förbudet av terapeutisk abort. Och för att reparera de skador som det har orsakat så många kvinnor i Nicaragua borde det vara politikerna som gör en samvetsrannsakan som ledde dem att "att reparera skada." Eftersom det är uppenbart att förbudet mot terapeutisk abort gjordes under påverkan av den katolska kyrkan och de har glömt att enligt sin konstitution och sedan 1893 är Nicaragua en sekulär stat. Ingen kyrka eller religiöst samfund bör då delta eller ingripa i regeringen i en sekulär stat. Enligt min mening är det dags för regeringen i Nicaragua att inte strida mot dess egen konstitution och att respektera detta grundliga värde, samt rätten att göra en terapeutisk abort, då båda medverkade till att Nicaragua 1893 blev ett modernt land.
Källor
- Derogación del aborto terapéutico en Nicaragua y sus consecuencias para la salud, OPS/OMS-Nicaragua
- Adital, Muertes maternas llaman la atención sobre reforma de la Ley antiaborto
- OPS/OMS, Conversatorio sobre el aborto terapéutico
- Obispos piden analizar Código de Familia a la luz del Evangelio
Flera artiklar av: LatiCe