Kvinnor leder kampen för bostäder i Brasilien
LatiCes översättare: Jessika Tobar
Cheila Patricia Souza deltagare i ockupationen São João 588, av ett gammalt hotell som nu omvandlats till bostäder för 80 familjer, står framför väggmålningen med bilder av huvudpersonerna i kampen för att ha ett eget hem i centrum av den brasilianska staden São Paulo. De flesta, som i liknande kamper, är kvinnor. Kredd: Mario Osava/IPS (nyhetsbyrå)
"Här bemyndigar vi kvinnor och vi tolererar inte våld i hemmet vilket är ett ärende som vi behandlar som vår sak och inte som en intrafamiljär fråga", säger Lurdinha Lopes, ledare för den populära bostadsrörelsen i Brasilien.
Hon tycker om att betona vilka normer som finns i Principstadgan som reglerar Manoel Kongo-ockupationen som försäkrade värdigt boende för 42 fattiga familjer i hjärtat av staden Rio de Janeiro.
Andra regler uppmuntrar barns skolgång och förbjuder droger och alkoholhaltiga drycker i korridorerna och i de gemensamma utrymmena i den 10 våningar ockuperade byggnaden, berättade hon till IPS (brasiliansk nyhetsbyrå) på platsen. Bland de mer än 120 bosatta finns 27 st barn.
Kvinnor utgör den enorma majoriteten och "cirka 90 procent av ägarna" av de lägenheter där de bor, efter den gynnande ockupationen 2007 av Movimiento Nacional de Lucha por Vivienda (ungefär den nationella rörelsen för kampen om bostäder på svenska).
"Några av dessa kvinnor har kommit när de flytt från övergrepp från sina expartners", andra har återgått till studier" sade Lopes, en av de stadsaktivister som i år är en av huvudpersonerna under den Internationella kvinnodagen den 8 mars. FN:s kvinnor uppgav att det här året kommer fokus ligga på temat: "Tiden är nu: landsbygds- och stadsaktivister omvandlar kvinnornas liv".
"I Rio de Janeiro finns en tradition av yrken, men svagt påtagligt för att ske utanför centrum" säger Lopes som är koordinator för MNLM, en rörelse med mycket feministisk aktivism.
Manoel Congo-ockupationen som hyllar ledaren av ett svart slavuppror år 1838, är en milstolpe för framgången med att bosätta fattiga familjer i maktcentrat. Byggnaden är ansluten till Kommunalhuset, 30 meter från Plaza Cinelandia (torget Cinelandia), platsen för de största politiska demonstrationerna i staden. "Det är ett mirakel att lyckas få en plats i huvudstadens korridor", säger Elizete Napoleão, medlem av MNLMs nationella samordning samt kollega till Lopes i ledningen av carioca-gruppen.
Byggnaden tillhörde det statliga Instituto Nacional de Seguridad Social (INSS) (ungefär det nationella socialförsäkringsinstitutet) som ansvarar för pensioneringar, pensioner och andra förmåner för arbetstagare inom den privata sektorn. Dess 42 lägenheter är renoverade med alla bekvämligheter. Allt som återstår är att bygga bottenvåningen, som Lopes tror kommer att vara klar om 1-1,5 månad.
Elizete Napoleão (vänster) och Lurdinha Lopes, samordnare av den nationella rörelsen för kampen för bostäder i Brasilien, som ledde Manoel Congo-ockupationen, och gav hem till 42 fattiga familjer i hjärtat av Rio de Janeiro. Kredd: Mario Osava / IPS (nyhetsbyrå)
Det är resultatet av en lång kamp som omfattade många gatumarscher, invasioner av huvudkontoret för Caja Económica Federal, statens bank i det sociala området och INSS själv. Efter att ha ockuperat fastigheten och erhållit dess innehav för bostadsändamål, genom att stå emot tryck och vräkningsorderna, var rörelsens odyssé att få finansiering till att reformera byggnaden och anpassa den till bostäder.
Uner 2007 var den politiska situationen gynnsam. President Luiz Inácio Lula da Silva från vänsterarbetarpartiet, påbörjade sin andra regeringsperiod och två år senare lanserades programmet Mi Casa Mi Vida (Mitt hus Mitt liv), i ett nytt försök att minska bostadsunderskottet i Brasilien, som för närvarande uppskattas till sex miljoner enheter. Att leta efter alternativ i de tomma byggnaderna i centrum eller i de centrala delarna av storstäderna är en orientering som görs av MNLM och liknande rörelser.
"Mellan hamnområdet och centrala Rio de Janeiro finns två eller trehundra byggnader som inte används" uppskattade Napoleão till IPS. I centrum finns tillgång till olika tjänster, skolor, sjukhus, jobb och de bästa platserna för gatuhandeln säger Lopes. Medan i utkanten av Rio de Janeiro, dit den ekonomiska och politiska makten försöker att utvisa de fattiga, där existerar domänen för narkotikahandel och miliser, beväpnade gäng som leds av före detta poliser, som kontrollerar tjänster och kräver månatliga betalningar av affärsmännen för att "garantera dem" säkerhet.
Rn São Paulo, även dem
Att återbefolka centrum hjälper till att återuppliva den historiska och försämrade delen av de stora städerna i Brasilien, säger Antonia Ferreira Nascimento, samordnare av rörelsen Sin Techo por la Reforma Urbana en São Paulo (Utan tak för stadsreformen i São Paulo).
Hennes grupp ockuperade det traditionella hotellet Columbia år 2010, på Avenida São João, en av de centrala symbolerna i den sydliga megalopolisen. Av de åttio familjerna som är inrymda i de gamla rummen, leds 70 % av kvinnor, uppskattar Ferreira, som är gift med tre barn och som sedan 24 år tillbaka är dedikerad till kampen för hemlösa.
"Vårt mål är inte bostäder i sig, utan att påtala bostadsunderskottet, ställa krav på den offentliga politiken, säkerställa rättigheter, hälsa och utbildning för folket", berättar hon för IPS under ett besök till byggnaden, för att rättfärdiga stadsreformen i organisations namn.
Fasaden till byggnaden som ockuperats sedan 2007 av 42 hemlösa familjer i Rio de Janeiro. Förutom bostäder till låg kostnad firar de bosatta lyckan att ha tagit sig från den brasilianska stadens periferi som styrs av våldet från narkotikahandeln och vigilanta gäng. Nu har de tillgång till tjänster, närliggande skolor och bättre jobb. Kredd: Mario Osava/IPS
Hon uppskattar att det så kallade "utökade centrumet" i São Paulo har 20 000 bostadsenheter tillgängliga, och eftersom de varit tomma i åratal, kan de beslagtas av den offentliga makten och därmed tjäna det "sociala intresset" genom att bostäder erbjuds till behövande.
Nazaré Brasil, målare, främjar kulturlivet i det nya samhället och hennes enhet är ett exempel på hur man anpassar ett enkelt hotellrum till en bekväm lägenhet där hon och hennes äldre mamma bor. Tack vare hennes initiativ mottager ockupationen ibland artister och aktivister som vistas där i några veckor för att uppleva erfarenheten och, så småningom, återspegla den i konst eller i populära artiklar.
En mer omfattande och ihärdig upplevelse är den så kallade ockupationen Mauá, även denna av ett hotell nära järnvägsstation Luz, där 237 familjer var tvungna att leva i 10 år under hot om vräkning men som till sist i november 2017 fick bostaden garanterad.
Stadshuset kom överens med den tidigare ägaren att köpa den sex våningar höga byggnaden och tre U-formade vingar, för att avsätta till de ockuperande familjerna. Ivanete Araujo, från rörelsen för bostäder i kampen mot rättvisa, ledde den långlivade åtgärden.
Aktivistgrupperna i São Paulo uppgår till dussintals, men en bra del fogas samman i Frente de Lucha de Vivienda (För kampen om bostad), som i oktober 2017 främjade en offensiv med ockupationen av åtta byggnader i och runt om São Paulo, vilket mobiliserade 620 hemlösa familjer.
Stor del av denna rörelse har kvinnliga ledare i framkanten. Kvinnor är de främsta offren av bostadsunderskottet och de huvudsakliga intresserade av den offentliga sektorn. Felicia Mendes med 40 år av aktivism i bagaget, samordnar FLM i den södra delen av São Paulo. För närvarande leder hon kampen till marken för att sätta upp bosättning åt 868 familjer som lever i otrygga förhållanden, genom den så kallade ockupationen Parque del Ingenio, i verkligheten ett läger av träskjul i Capão Redondo, en stadsdel med nära 300 000 invånare i den långt södra delen av staden. Hon fick själv sitt hem genom en tidigare ockupation av Chácara do Conde, också beläget i syd, men inte lika långt ut i utkanten som Capão Redondo.
"Förutom bostad, är det nödvändigt att erbjuda bra produktionsförutsättningar åt folket, menade aktivisten som själv "rymde hemifrån" vid 17 års ålder, och som har bott i olika brasilianska stater och har haft förmånen att studera teater men som förlorade sin man genom att hon dedikerat sig åt kampen för bostäder, men upprätthåller samtidigt sitt "åtagande" till de hemlösa.
Redigerad av Estrella Gutiérrez
IPS Noticias (IPS Nyheter)
Flera artiklar om: Genus