Sepur Zarco börjar ändra skepnad, anser Jody Williams
LatiCes översättare: Anna Jacobsson
Guatemala. Att besöka Sepur Zarvo och träffa kvinnorna från urbefolkningen queqchí som vann domen om det sexslaveri och slavarbete i hemmet de tvingats till under kriget i Guatemala ger hopp, anser nobelpristagaren Jody Williams.
"Det var ett nöje att komma till Sepur för att uppfylla löftet vi gav till dessa modiga kvinnor, och visa att mina ord aldrig är tomma löften" menade den amerikanska lärarinnan och aktivisten för mänskliga rättigheter i en dialog med Prensa Latina, där deltagandet i detta fall var ytterligare ett av många rättsfall hon tagit sig an.
"När jag först träffade dem under rättegången (1-26 februari 2016) kände jag att de var utan hopp, kanske på grund av processen de stod inför och inför tvivel om de skulle lyckas skipa rättvisa. Det blev dock annorlunda att komma till deras by och se dem mer glada", berättar hon efter en vistelse i området i El Estor, en kommun i det karibiska området av Izabal.
Det bästa med att ha fått umgås med dem efter att de lyckats uppnå fällande dom, de flesta som nu blivit äldre damer, var kanske att se sättet som de alla mycket väl förstod vad de hade uppnått genom sina kamper för sitt samhälles framtid, något som gett dem stoltheten de förtjänar.
Enligt Williams är fallet med sexslaveri och slavarbete i militärbasen, som etablerades i Sepur Zarco för 34 år sedan, oerhört viktig för alla utnyttjade kvinnor i världen och för alla de som vet att faran finns att utsättas för det under någon period i sitt liv.
Organisationen för FN har tillkännagivit att var tredje kvinna någon gång kommer att bli sexuellt utnyttjad, även om det inte föreligger en vapenkonflikt likt den som inträffade i Guatemala.
Genom det visas relevansen i brottsmålet där dessa kvinnor, analfabeter och utan utbildning, hade huvudrollen och gav världen en lektion och lyckades få till stånd en förändring i sitt samhälle, anser hon.
Hon betonade också det faktum att dessa kvinnor i majafolket queqchí, "är kvinnor, far- och mormödrar, och de är nöjda över av att ha brutit tystnaden för att få slut på de hemskheter de fick lida av, för att detta aldrig ska få inträffa igen; inte sina barnbarn eller barn, inte någon guatemaltek, eller någon kvinna på jorden".
Williams, vars livsverk är exempel på helgandet av kampen för förbudet av användandet av landminor och ammunitionskluster genom att återkalla dessa och resterna från hela territoriet, tror starkt att något kommer förändras i Sepur Zarco.
"Ledarna i kommunen tittar nu med mer respekt på dessa kvinnor, därför att det tack vare dem har startats projekt som annars aldrig skulle ha uppkommit", poängterar hon, och erkänner samtidigt sina misstankar då vissa försöker förminska reparationsprocessen av rättvisa från de verkliga grundarna av förändringen".
Det är, föreslår nobelpristagaren i fred 1997, hur som helst nödvändigt att fortsätta att följa dem och insistera på jakten efter ett åtagande i området att på ett integrerat sätt hedra löftena som givits dessa värdiga kvinnor, genom att i sin omgivning bland annat främja utbildning, uppmärksamma hälsa och sätta perspektiv på arbete.
Flera artiklar av: Isabel Soto Mayedo