Klöverbladet. Tidskrift om genus och sexuell mångfald med syfte att upphäva heteropatriarkatet
Vad får universitetsstuderande att vilja ge ut en tidskrift om genus och känslomässig sexuell mångfald? Det är en intressant fråga med ett osäkert svar.
Kanske den här artikeln kan ge ett svar som åtminstone anger några av de faktorer som våra motiv är sammansatta av. Sociologen Anthony Giddens säger att var och en av oss är en agent och definierar agent som ett subjekt, eller en individ, som kan agera och skapa förändring, definitivt ett förändringssubjekt i aktion.
Utan tvivel vill vi åstadkomma en skillnad. Med vårt agerande vill vi förändra det som är konstant och envist förlegat, men som fortsätter vara normgivande för våra liv. Men vad är då detta envist förlegade som sedan århundraden varit normgivande för våra liv?
Heteropatriarkat är ett sammansatt ord och svårt att uttala för en vanlig person. Det är emellertid inte uttalssvårigheterna som gör att vi dröjer vid det, utan det som ordet framkallar.
Den här artikeln hänvisar ständigt och återkommande till detta ord. Därför ägnas skrivelsens första del till en uppdelning av termen, en tydlig förklaring av vad ordet försöker kommunicera eller faktiskt kommunicerar. I fortsättningen rekonstruerar vi vår gemensamma historia i en kortfattad kronologi som förklarar hur namnet valdes, eller hur namnet valde oss.
Vi ska inte citera mer än två eller tre saker som är värda ett kort omnämnande. Om turen är med oss, ska vi därefter beskriva hur vi kom fram till den praktiska tillämpningen i det universitetssammanhang varifrån vi skriver och tänker. Det är trots allt inte möjligt att frigöra en symbolisk produktion ifrån det sociala sammanhang som omger den. Sammanhanget formar vart och ett av den intellektuella produktionens områden. Vår tidskrift härstammar inte bara från det socio-sexuella sammanhang som bekämpar oss, utan den har till på köpet tagit det som studieobjekt.
Slutligen vår programförklaring: en rad övertygelser i stil med fördjupningar eller justeringar, som visar vår artikels inriktning samt några ideologiska koordinater så att vi inte går förlorade i det socio-sexuella förtryckets hav.
Heterosexualitet + Patriarkat = Heteropatriarkat
Vi vill belysa det viktiga och inflytelserika i nuvarande teori och praktik inom den radikala lesbiska feminismen eller lesbofeminismen. Denna rörelse går längst och fördjupar på det skarpaste sättet, kritiken mot patriarkatet. Rörelsen anser det vara en politisk institution som är grundad på männens fysiska övertag och vars ideologiska rättfärdigande, androcentrismen, dessutom utgör en diskurs som genomsyrar praktiskt taget hela den västerländska kulturen.
Patriarkatet inrättas på ett tvingande sätt av den obligatoriska praktiken av heterosexualitet som norm, på så sätt att heteronormen lägger grunden för patriarkatet. Det är inte ett enkelt patriarkat utan ett heteropatriarkat.
Heteropatriarkatet, den dominerande formen i den sociosexuella ordningen, har antagit olika former under historiens gång och enligt rådande kulturella sammanhang, men dess hårda kärna har förblivit intakt fram till i dag och den säkrar sin dominans genom att inrätta stereotyper och roller som tillskrivs respektive kön.
Könsidentitet är en sociokulturell inlärningsprocess i vilken individerna aktivt påverkar varandra, så att den person som uppnår tillfredsställande resultat av maskulinitet respektive femininitet, helt och fullt blir man eller kvinna enligt de patriarkala parametrarna.
Genom binomet maskulin/feminin bevarar heteropatriarkatet för evigt den sociala kontrollen över genusuttrycken och sexualiteten, samtidigt som man säkrar männens dominans över kvinnorna. På så sätt etableras en normal sexualitet som inte är något annat än heterosexuella mäns sexualitet. Kvinnors sexualitet underordnas männens och avvikande former av sexualitet tolereras, göms undan eller förföljs.
För lesbofeminismen är den praktiska tillämpningen av lesbisk kärlek ett uppror mot heteropatriarkatet. Det handlar om en rörelse med stor kontrahegemonisk potential, eftersom lesbiska kvinnor varken definierar sin identitet eller sin sexuella inriktning genom att underordnas män, utan genom identifiering, attraktion och solidaritet med andra kvinnor.
Vi anser att den sociala verkligheten ur ett brett och omfattande jämställdhetsperspektiv, är ett oavslutat ämne i den sociala miljö där vi verkar. Denna artikel försöker i första hand öppna dörrar för bildandet av debattmiljöer, såväl i fråga om den sociala konstruktionen av manlighet och dess effekter, som problematiken med den sexualgeneriska mångfalden i ett heteropatriarkalt samhälle. Det verkar ofrånkomligt att den uppgiften genomförs utifrån ett konkret perspektiv, vår vardagsverklighet, och inte okritiskt följer antaganden i importerade rörelser med utgångspunkter i sociokulturella sammanhang som är mycket olika vårt eget.
Vårt syfte är jämställdhet mellan könen och inriktat mot att kullkasta det patriarkala förtryckarsystem som stänger in oss hierarkiska och asymmetriska maktrelationer och förhindrar byggandet av samhällen som grundas på samarbete mellan jämlikar.
Det vore emellertid vara föga realistiskt att försöka sig på en uppbyggnad från noll och ignorera tidigare nämnda rörelser, såväl som att försöka införa dessas förslag på ett mekaniskt sätt. Av den anledningen verkar det viktigt att värdera bidragen från "queer-teorin", den lesbiska feministrörelsen och den profeminina mansrörelsen. Dessa tre riktningar kan var och en på sitt sätt, tjäna som redskap vid analysen av den komplexa verklighet som vi föreslår. Den radikala lesbiska feminismen som är det mest genuina uttrycket inom kvinnans frigörelseprocess, ger en klar bild av patriarkatet och heteronormen som en institution som vidmakthåller relationerna av dominans och underkastelse. Queer-rörelsen, mycket komplex och just anländ till vårt avlägsna södra land, utmanar oss att utnyttja dess värdefulla insikter utan att falla för efterapning. De grundläggande postulat som denna rörelse försvarat från början är ju just mångfald av röster, uppskattning av mångfald och övervinnande av identiteternas rigiditet. Inom "gay-rörelsen" representerar manlig sexualitet med västerländsk och anglosaxisk fokusering, begreppet sexuell mångfald.
Den mänskliga sexual-generiska mångfalden är faktiskt mycket mer än det "gay-rörelsen" tar upp. Den inräknar lesbiska kvinnor, bisexuella, trans- och intersexuella. Effekten av den ökande synligheten påverkar även nuvarande heterosexuella levnadssätt framför allt i storstäderna och i de yngre generationerna.
Den profeminina mansrörelsen representerar för sin del medvetenheten hos många män i hela världen, om den maskulina förtryckande karaktär som påbjuds av det omättliga och oerhört konkurrensinriktade system som hotar offra hela planetens liv på maktkultens altare. En kult som är notoriskt falloscentrerad.
Vi är fastlåsta i en civilisation som bygger på en ojämlikhet som på det sociosexuella planet manifesterar sig i mäns suveränitet över kvinnor. Man får emellertid inte glömma att samtidigt som kvinnor underkuvas, så underkuvas också flertalet män på många sätt vilka skapas av maskulinitetens tävlingsinriktade och osolidariska karaktär. Detta är för flertalet en tung belastning förklädd i falska privilegier, som den att utöva våld mot kvinnor och barn.
Maskuliniteten förmedlas genom mångfaldiga mekanismer som sexistisk utbildning och våldsamma framställningar uppmuntrade av massiva kommunikationsmedel. De förvandlar männens liv till en kontinuerlig pantomim, i vilken varje steg måste uppvisa förmågan att dominera över andra människor. En konsekvens av detta är en typ av känslomässigt och emotionellt handikapp hos flertalet män, vilket är till nackdel för deras egen livskvalitet.
Man kan inte fortsätta arbeta med teman som genus utan att inkludera män och utan att män blir medvetna om att det är upp till dem också.
Bakom människors köp- och säljtransaktioner i sexuell exploatering, den oavbrutna ökningen av antalet kvinnomord och alla typer av attacker mot kvinnor och barn, döljer sig maskulinitetens uråldriga mandat. En sorts sköld som under sekler av patriarkal dominans har skyddat mäns kroppar, men som tenderar att göra oss till kuvande tävlingsmaskiner. Det är dags för oss män att förkasta de strukturer som förtrycker oss.
Flera artiklar om: Sexuella och Reproduktiva Rättigheter