Latice - Latinamerika i Centrum

-


LatiCe skapar rum för folkrörelserna så att dessa får möjligheten att skriva sin egen historia.

LatiCe Söker

Volontärer som vill skriva artiklar eller hjälpa till med att översätta (spanska till svenska).
Kontakta oss: info@latice.org


Hjälp oss bygga broar mellan Latinamerika och Sverige.

Vill du bli medlem?


arkiv


Kortfattad historia om manlighetsarbete

Iván Jiménez *
Hombres contra la Violencia

El Salvador. Kortfattad historia om manlighetsarbete i El Salvador, hur vi startade och hur vi blivit ett alternativt förslag för och bland män.

Iván JiménezKvinnors kamp mot mäns orättvisor är lika gammal som själva patriarkatet, och innebär att män tar makten på alla nivåer, andliga, religiösa, ekonomiska och politiska. Den här gången ska jag inte nämna denna fas utan fokusera bara på de ansträngningar som har gjorts i Centralamerika och i synnerhet i El Salvador.

Kvinnoorganisationerna bildas som en reaktion mot systemet, som ständigt kränker rättigheterna av de egendomslösa. Men i den lägsta skalan befinner sig kvinnorna och barn. Kvinnorna då staten är maskulin och att vara man är att inte vara kvinna, barn då fortfarande tränas för att vara kvinna eller man och därför når de inte "högsta" stegen av detta genus sociala konstruktion. I landet (El Salvador) uppstår organisationer för rättigheter för mödrarna av de försvunna och saknade i strid eller förtrycket. Dessa organisationer är resultat av att de vanliga människorna kräver sina rättigheter, men tills dess fanns ännu inte ett genusperspektiv i kampen.

Det är efter fredsavtalen, när väpnade konflikter avslutades som kvinnor organiserade sig för att försvara sina rättigheter som "kvinnor" med problem och förslag som är specifika för dem. Så uppkommer flera kvinnoorganisationer, feministiska eller bara för att organisera kvinnornas specifika krav gentemot regeringen.

Kortfattad historia om manlighetsarbeteKampen var den mest avancerade på Centralamerikansk nivå, speciellt i Nicaragua där sandinisternas seger hade fört kvinnorna att ta itu med viktiga positioner på ledningsnivå, inte bara som en bild utan som kvinnor i verklig kamp. Kvinnor som tillsammans med akademiska män presenterade förslag, fanns det även ett gemensamt arbete av medvetna män och kvinnor, ett arbete om kamp. Det fanns dock ett problem, det största problemet var att omskola, genom workshops, alla dessa akademiska män i förståelse av vad systemet befaller dem att vara eller betrakta sig själva som män. Frågan var: vad är en man? Hur konstrueras den manliga identiteten? Vad sägs vara en man? Hur beter män sig? Alla eventuella ytterligare frågor bör besvaras och studeras för att sedan tillämpas av dem i omarbetning av sig själva som män. Man var tvungen att genomföra studier i flera andra populära områden, där kvinnorna diskriminerades: alla stadsdelar. I Nicaragua med en organisation som hade arbetat frågan börjades detta arbete, med grupper av Hombres contra la Violencia (Män mot våld) och stadsdelar som Matagalpa, Mulukuku, Granada, Leon, andra stadsdelar av Managua, även Puntos de Encuentro, CISPES och kommunala och hälsorörelser.

Här i El Salvador sammankallade en grupp kvinnor av olika uttryck, en grupp män av folkrörelser till att delta i en ny genre erfarenhet med män, det vill säga maskulinitet. Det var långt tillbaka, under 1998 som den första gruppen män började delta i workshops som underlättats genom nicaraguanernas, Hombre contra la Violencia och andra organisationer som redan hade en viss erfarenhet av att arbeta med män. Den erfarenheten började med att en grupp bestående av färre än 20 personer, alla tillhörande den populära rörelsen som hade kämpat mot systemet och några universitetspsykologistudenter. Det är så den första gruppen av män som arbetar med män startades i detta land, en del av dem behöll de personliga förändringar och tillämpade dessa på deras närmiljö, familj, vänner och arbete medan andra snabbt började arbeta med andra män, några sponsrades av präster och andra av etablerade institutioner.

Vår rörelse, Hombres contra la Violencia i El Salvador, startades i början av 2000 som en samlingsplats efter att en feministisk kvinnlig vän från en kvinnoorganisation ifrågasatte att vi inte hade ett genusperspektiv, att det bara var att titta på hur våldet hade påverkat våra liv och skadorna det hade orsakat när vi var tvungna att utöva det. Det räckte med det, jag började leta efter mer information om metoder för att arbeta med män och 2001 lyckades jag komma i kontakt med en grupp i Nicaragua som snart skulle ha en församling av män. På så sättet kom vi i kontakt med föreningen Hombres contra la Violencia i Nicaragua. Utan att veta om det hade vi redan börja använda samma namn. Med eget kapital bekostade vi vår resa, det vill säga vi tog bussar från stad till stad för att komma till detta möte av bröder, vi visste dock ingenting om metodik eller erfarenhet av arbete med män, allt var ett rent äventyr och en vilja att förändra.

Vi deltog i detta nicaraguanska möte av Hombres Contra la Violencia och det var precis då det bröts alla dessa kommandon av systemet och gjorde intryck på mig och en annan vän som följde mig på resan. Det var där framför andra män som jag grät för första gången. Dessutom var det väl lämpat den information vi fick, dokumenten där deras historia och arbetet de hade gjort syntetiserades. Vi träffade även dem som initierade sin verksamhet och de som var i processen att göra det. Vi lärde oss mycket och kom tillbaka med dokumentation och kunskap om det vi hörde om hur det är att var en man, många frågor kopplade till det och dessutom och framför allt vad vi skulle kunna göra här i landet för att förändra på dessa sätt att vara man.

Jag har en bakgrund i den organiserade folkrörelsen mot systemet därför var det inte svårt att hitta män som skulle följa detta nya förslag och som själva började sin egen process. På så sätt och på ofattbara platser såsom mekaniska verkstäder, barer, kamraters hus, osv. Började jag att dela detta nya förslag att vara man, likaså den metod som vi hade tagit med oss från CANTERA och Hombres contra la Violencia av Nicaragua. Det var bara det vi hade därför var denna en svår uppgift, det fanns inga pengar till dessa workshops, inte heller fanns någon budget till de olika organisationerna. Då bestämde jag att jag var tvungen att göra en personlig insats, måste ägna mig helt åt detta för att vi skulle kunna växa som en rörelse. För hur skulle jag överleva? Jag visste inte men det som måste göras ska göras.

Så började min eviga vandring för att hjälpa institutioner och organisationer att öka deras medvetenhet om det nya förslaget, som egentligen inte är så nytt, men här var det. Promenader och promenader, och att arbeta på vad som helst för att kunna betala de oundvikliga räkningar, maten och skolan för mina döttrar, men framför allt för den framväxande organisationen. Jag träffade andra män som kom från andra grupper som arbetade initialt med detta och andra förslag, och de blev inbjudna att delta i våra workshops för utbyte av erfarenheter. Så kom vi att medverka på workshops som WEM Institute av Costa Rica arrangerade här i landet och vi inledde en process av en blandning av vårt förslag, som var rent rationellt och kognitivt, med deras som var mer psykologiskt och avspeglar det emotionella och beteendemässiga. Vi har berikat vårt metodologiska arbete och vissa institutioner erkände oss. Ur egen ficka betalade vi vår utbytesresa till Costa Rica där vi lärde oss ännu mer om hur det är att arbeta med män.

Vi tog tillfälle att utnyttja alla möjligheter att presentera vårt förslag och vi har varit med i radio, tv och tryckta medier, vi har arbetat med mångfald i nätverk, HIV-AIDS, internationella insatser såsom Lazo Blanco, osv.

Vi går dit där de kallar oss, vi har inga pengar eller budget, det är bara frivilliga som arbetar och satsar allt de kan för ämnet och grupperna som vi arbetar med. Vi behöver flera utbildade män och utbildare, men det skulle betyda att investera resurser som vi saknar. Vi går inte framåt för att vi inte har någon finansiering. Så ser verkligheten ut. Om en vecka kommer vi att få stöd för att registrera denna organisation, fast att skaffa en juridisk status är inte lika viktigt för oss som det arbete vi gör. Vi arbetar med de mest macho som är den stora majoriteten av män här i El Salvador och i regionen, med statliga institutioner som polis, sjukvård, vissa skolor som kallar oss, med justitiekanslern av republiken, med rättsväsendet och befolkning. Vi slutar inte att arbeta på grund av brist på pengar. Vi är bara intresserade av att ändra arbetsmetoder och patriarkala tankar med en förutsättning, vi har funnit att män kan förändras och att detta är möjligt med en lämplig metod, att förändras är svårt men inte omöjligt.


--------------------------
* Ordförande av Hombres Contra la Violencia, El Salvador


Publicerad: juni 2012

Flera artiklar av: Hombres contra la Violencia



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe