Studenter skriver om genus och sexuell mångfald
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Vad får universitetsstuderande att vilja publicera en tidskrift om genus och känslomässig sexuell mångfald? En intressant fråga som saknar säkert svar. Denna artikel försöker ge ett svar. Även om den inte är uttömmande, så försöker den åtminstone återge några av våra skäl.
Sociologen Anthony Giddens hävdar att var och en av oss är en agent och definierar agent som ett subjekt eller individ som är kapabel att agera och ge upphov till förändring. I slutänden är varje individ en förändringsagent genom sitt handlande.[i]
Genom den kommunikativa praxis som vi har utvecklat sedan nästan ett år, försöker vi delta i de aktiviteter som oräkneliga enskilda aktörer och grupper genomför i försöken att förändra de sociala strukturerna. Det område som vi ägnar oss åt, är den sociala kön/genusdimensionen. Dess strukturer utgör ett system av dominans. Patriarkatet vars huvudsakliga drivkraft är att för all framtid bevara den obligatoriska heterosexualiteten eller heteronormen, vilket är anledningen till att så relevanta feministiska tänkare som Monique Wittig och Sheila Jeffreys har insisterat på att införa begreppet heteropatriarkat.
Heteropatriarkat. Ett sammansatt ord som kanske sällan hörs utanför de aktiva feministområdena eller inom vissa akademiska kretsar. Men det är inte det svåra uttalet som får oss att stanna upp vid ordet, utan vad det väcker. Denna artikels första del består av en redogörelse över vad begreppet försöker kommunicera eller vad det faktiskt kommunicerar.
Därefter går vi vidare med en kortfattad kronologi över vår historia som kollektiv, från starten i mitten av 2009 fram till vår nuvarande rastlösa situation.
I fortsättningen beskrivs hur vi bedriver vår praktiska verksamhet, vilken måste förstås utifrån det universitetssammanhang där vi skriver och tänker. Trots allt, kan ju ingen symbolisk produktion avskiljas från det omgivande sociala sammanhanget. Den sociala kontexten formar alla och vart och ett av den intellektuella produktionens områden. Vår tidskrift härleds inte bara från det socio-sexuella sammanhang som vi bekämpar, utan den använder det också som studieobjekt.
Heterosexualitet + Patriarkat = Heteropatriarkat
Inom feminismen och genusstudierna existerar en aktuell teori-praktik som kallas radikal lesbisk feminism eller lesbofeminism. Den omfattar den skarpaste och mest konsekventa kritiken mot patriarkatet som ett könspolitiskt system vilket ytterst grundar sig på mäns fysiska maktutövning över kvinnor och vars ideologiska försvar androcentrismen, också är en tankegång som genomsyrar praktiskt taget hela den västerländska kulturen. Givet att patriarkatet grundar sig på heterosexualitetens normativa pålaga, det vill säga en uppsättning sexuella sedvänjor som innebär en hierarkisk tolkning av den anatomiska skillnaden mellan mäns och kvinnors kroppar. Systemet för könspolitisk dominans kallas heteropatriarkat. Detta tar sig olika uttryck. Det konkretiserar sig i olika institutioner över hela den historiska utvecklingen och enligt rådande kulturella sammanhang, men dess hårda kärna har förblivit intakt fram till i dag och befäster sin dominans genom reproduktion av stereotyper och roller som tillskrivs respektive kön.
Könsidentiteten är en sociokulturell inlärningsprocess i vilken individerna aktivt deltar på sätt som är helt manliga eller helt kvinnliga enligt de patriarkala parametrarna och där en person uppnår ett tillfredsställande resultat av manligt respektive kvinnligt beteende. Genom heteropatriarkatets binom maskulin/feminin bevaras den sociala kontrollen över köns- och sexualitetsuttryck. Med andra ord, den sexuella dominans som män som social grupp utövar över den sociala grupp som kvinnor utgör, etablerar en normal och normativ sexualitet, som inte är något annat än maskulin heterosexualitet. Enligt heteropatriarkal hegemoni är kvinnors sexualitet underordnad mäns och avvikande sexualitet tolereras, dold och förföljd.[ii]
Vi anser att den sociala verklighetens strategi ur ett ur ett brett och inkluderande jämställdhetsperspektiv, är ett olöst tema i de sociala medier där vi är verksamma. Denna artikel försöker i första hand öppna dörrar för skapandet av debattområden, om såväl den sociala konstruktionen av manliga könsroller och dess effekter, som den könsgeneriska mångfaldens problematik i ett heteropatriarkalt samhälle. Det förefaller oundvikligt att denna uppgift genomförs utifrån vårt konkreta perspektiv, vår medborgerliga verklighet och inte okritiskt följer förutsättningarna inom importerade rörelser vilka är extrapolerade från sina sociokulturella sammanhang som är helt annorlunda än vårt. Vårt mål är jämställdhet mellan människor och därför en avveckling av det system av patriarkalt förtryck som stänger in oss i olika genus, det vill säga i hierarkiska och asymmetriska maktrelationer som hindrar oss från att bygga samhällen som grundas på samarbete mellan jämställda.
Det vore emellertid föga realistiskt att försöka bygga från noll och ignorera de tidigare nämnda rörelserna, såväl som att försöka införa förslagen på ett mekaniskt sätt. Av denna anledning förefaller det viktigt att bedöma bidragen inte bara från lesbofeminismen utan också från queerteorin och den profeministiska mansrörelsen. Dessa tre riktningar kan, var och en på sitt sätt, tjäna som verktyg i en analys av den komplexa verklighet, vi har för avsikt att ta itu med.
Den radikala lesbiska feminismen, som den mest genuina i kvinnornas emancipationsrörelse, ger ett tydligt perspektiv på heteropatriarkatet som system. En uppsättning naturaliserade inrättningar som vidmakthåller relationerna av dominans och underkastelse mellan könen.
Queerrörelsen som är mycket komplex, har just anlänt här hos oss långt söderut. Den utmanar oss att utnyttja dess värdefulla insikter utan att hamn i kopiering, eftersom ett av de grundläggande postulat som denna rörelse har försvarat från begynnelsen, är mångfalden av röster, uppskattningen av variationsrikedom och övervinnandet av stelheten i identiteterna, vilket i det specifika området kön-genus skulle vara att övervinna den föreställning om sexuell mångfald, med fokus på manlig, västerländsk och anglosaxisk homosexualitet, som gayrörelsen representerar. [iii]
Den profeministiska mansrörelsen å sin sida, representerar många mäns medvetenhet i hela världen, om den förtryckande karaktär som kännetecknar maskulinitet, påbjuden av ett omättligt och enormt konkurrensinriktat system som hotar att förgöra allt liv på planeten av hänsyn till maktkulten. En kult som är notoriskt falloscentrerad. Den rådande civilisationen är klart maskulin om man med maskulinitet menar asymmetriskt och osolidariskt utövande av makt. Mänsklig kapacitet i en maskulin civilisation, gagnar Makten, i betydelsen förtryck och exploatering av dem som anses vara underlägsna. Ett förhållande som omfattar alla levande varelser och planeten Jorden själv. För maskuliniteten är andra varelser föremål att användas, att konsumera.
Maskulinitet förvandlar, genom mångfaldiga mekanismer som sexistisk utbildning, prostitutions- och pornografisk industri samt förvridna framställningar uppmuntrade av massiva kommunikationsmedia, mäns liv till en fortlöpande pantomim där de i varje handling måste visa sin förmåga att dominera andra varelser. En konsekvens av detta är ett sorts känslomässigt funktionshinder hos de flesta män, på bekostnad av den egna livskvaliteten.
Man kan inte fortsätta arbeta med genustematiken utan att inkludera män och utan att män blir medvetna om, att detta också berör dem. Förekomsten av en gigantisk global marknad för handel med kvinnor och flickor för sexuell exploatering som har förvandlats till en källa för miljardinkomster vilket placerar koppleri bland världens mest lukrativa affärstransaktioner, visar att vi befinner oss mycket långt ifrån att ha övervunnit machismens dominans. Om hundratusentals kvinnor och flickor reduceras till sexobjekt och bjuds ut till försäljning, omvandlade till sexuellt utbud, beror det på att det finns tiotals miljoner män som upprätthåller efterfrågan på kvinnors och flickors kroppar som blir utsatta för sexuella övergrepp.
Det är dags att vi börjar förkasta de strukturer som förtrycker oss. Kvinnorna har varit pionjärer i kampen mot förtryck och bristande jämställdhet och i denna stora uppgift måste vi beakta såväl kvinnorörelsens erfarenheter som undersökningen av mansgrupper i så skilda länder som Sverige, El Salvador, Spanien och Australien. De sätter det traditionella, orättvisa och våldsamma sättet att vara man på spel och arbetar för att förebygga könsrelaterat våld och exploatering genom prostitution. Två teman som står på dagordningen i vår miljö.
--------------------------------[ii] För lesbisk feminism. Lesbisk praxis gör uppror mot heteropatriarkatet. Det handlar om en rörelse med stor potential att bekämpa hegemonin genom att lesbiska kvinnor inte definierar sin identitet eller sexuella läggning genom att underordna sig män utan genom identifikation, attraktion och solidaritet med andra kvinnor.
[iii] Den mänskliga kön-genus mångfalden är faktiskt mycket större än vad gay-rörelsen föreslår. Den inkluderar bisexuella, trans- och intersexuella och effekten av deras ökande synlighet påverkar nuvarande heterosexuella levnadssätt, framför allt i storstäderna och inom de nya generationerna
Flera artiklar av: Hojas de Trébol