Latice - Latinamerika i Centrum

-

Ett äktenskap utan åtskillnad

Augusto Moeykens (*)
Hojas de Trébol
Latices översättare: Claudia Saez

Demokratin var klädd i färger som påföljd av den stora godtagandet av den nya äktenskapslagen som inte gör åtskillnad mellan kön och sexualitet och dess tillgänglighet åt de fördelar och skyldigheter som den skulle innebära. En autentisk milstolpe i historien som stödjer mänskliga rättigheter och framförallt politiska och medborgerliga rättigheter.

Augusto MoeykensSom Argentinare och operatör av denna rättighet, känner jag en djup stolthet över att ha deltagit i debatten i kammaren som bestod av riksdagsmännen i nationen, där man kunde observera att majoriteten av våra riksdagsmän faktiskt betedde sig förnuftigt med sitt mandat enligt lagstiftningarna som de önskar, och skilde sig ifrån all sorts fördom och religiös tro, speciellt då det diskuterades kategorier som handlade om jämlikhet, rätt till självbestämmande och icke-diskriminering.

De konstitutionella rättigheterna som fick riksdagsmännen att tvivla över dess åläggande var: principen om likhet (Art 16 och 75 Inc 22) som starkt präglat vårt land genom att tvinga att behandla alla människor jämlikt som befinner inom dess territorium. I våran stat har dygden i artikel 172 inneburitett förbud för personer med ett annorlunda sexualitet att ha tillgång till de fördelar som institutionen för äktenskap mellan heterosexuella personer har, den talade normen skapar ojämlikhet och orättvis behandling, framförallt sådant som pension, möjligheten att ärva genom sin partner, möjligheten att ha tillgång till de fördelar av lån till ett boende, och adoption etc. Inom den symboliska området så skapas det dessutom en felaktig uppfattning över de sätt som finns att leva som inte överensstämmer med den heterosexuella mandaten, som vilseleder andra att tänka att kärlek mellan två människor som har samma kön inte är lika viktig i vårat samhälle, en situation som gör individer till andra klassens medborgare i samhället.

Jag betonar att den ovannämnda normen har underlägsenhet i hierarkin när det kommer till att ha mandat över en jämlik behandling lagstadgad av den nationella författingen och som står helt och hållet i motsats till den som har överlägsen karaktär och framförallt den som skyddar de garantier och personligt anpassade rättigheter, och bör därför vara förklarad som icke konstitutionell.

Likaså citerar jag en av de viktigaste lagstiftarna från vårat land. Dr. Roberto Gargarela, som avfärdade denna beslut som icke glädjande, falsk och dum, så som de kvinnliga och manliga politikerna rättfärdigade sina argumenter mot rätten att kunna gifta sig om man tillhör en av LGBTTI grupperna (lesbiska, gay, bisexuella,transvestiter, transexuella och intersexuella) som skulle innebär att man ger lika för de som är lika och olika mycket åt de som är olika. Med den tidigare nämnda kriteriet skulle vi forma en stigmatiserad åtskillnad, som på långt håll inte tilldelar något värdigt till de som länge lidit av diskriminering under historien, detta innebär att vi återigen placerar dessa människor inom ett område som "annorlunda", vilket påminner om uttrycket "separerade men lika" som användes inom det nordamerikanska samhället för att skilja åt de människor med ljus hudfärg från de som inte hade det.

Den andra principen handlar om rätten till självbestämmande eller som den även är nämnd i våran artikel 19, som etablerar rätten att kunna bestämma över sitt eget liv och även ger oss möjligheten att bestämma över de saker som angår individer i ett samhälle; att kunna välja och skapa våran framtid. Nu formulerar jag följande frågor: borde någon kunna besluta över någon annans rätt att välja bilda en famlij med en person av samma kön? Bör en tredje part kunna utvärdera en persons handlingar och konsekvenser på grund av hans eller hennes sexuella läggning? Att endast ifrågasätt detta i sig låter dumt. Vem kan i dagens samhälle diskutera vilka vi måste gifta oss med? Jag minns att det för inte så länge sedan, så var par tvungna att ingå äktenskap utan att man brydde sig hänsyn till autonomin, det hände även under rådande lagstiftning att kvinnor saknade i många fall kapacitet att administrera över sitt egna egendom. Det här stod alltså även i motsats till den personliga autonomin. Det som pågår är att samhällen utvecklar, och samtidigt gör kunskapen, disciplinen, myndigheterna, människorna etc. Det är samhället som måste ansvara för att lysa upde områden som är mörklagda .

Den parlamentariska diskussionen skapade hos mig en känsla av total motsridighet: åt ena hållet kände jag mig stolt över demokratin, våra lagstiftare kämpade mitt i alla robusta och pompösa diskurser med att uttrycka rättigheter och skyldigheter såväl som för personer som för staten. Åt andra sidan var det sorgligt att det var dessa människor som hade i sina händer möjligheten att att ge LGBTTI grupper den omnämnda boken som "gör de till en familj", när jag är fulltsändigt övertygad om att den mänskliga familjen har sin grund i kärlek, samarbete och solidaritet. Staten ska endast förvalta utan att blanda sig och utan diskriminering.

Med allt det tidigare nämnda drar jag slutsatsen att om man inte beviljar fördelen med att ha tillgång till institutionen för äktenskapet till LGBTTI grupper skulle man tydligt kränka de internationella lagarna om mänskliga rättigheter som våran stat har erkänt.(Art 77, Inc 22) såväl som alla de minsta mänskliga egenskaperna som definerar oss alla.

Vi måste vara medvetena om att människors sexualitet som en rättighet inte är ett ämne som innehar lite relevans: staten och kollektivet har intervinerat på ett eller annat sätt i det sexuella beteenden inom samhället och det är just därför dess inblanding inte är påskyndat, fyllda med fördomar och diskriminering. Detta måste ledas på ett sådant sätt så att den tillfredställer till max sina möjligheter den ger till autonomin och individualitet av människorna, för att på sådant sätt garantera den effektiva njutningen av rättigheter på en likvärdig plan.

Det är obestridligt att man förutom äktenskapslagen, behöver angeläget stifta lagar som skyddar mot diskriminering specifikt för de personer som har en sexualitet eller kön som är icke konventionell eftersom det redan nu finns många områden där diskriminering mot dessa grupper fortsätter att öka.

---------------------------------------------------------
* Augusto Moeykens är juridisk rådgivare från INADI (nationella institutionen mot diskriminering, xenofobi och rasism), Tucumans delegation och viceordförande från ADN (aktionen för rättigheter i nördöstern).


Publicerad: juli 2010

Flera artiklar av: Augusto Moeykens



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe