Ett brott mot mänskligheten
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Vi betraktar de attacker som gjordes mot den sexuella integriteten hos de personer som blev offer för statens skräckvälde i vårt land under den senaste militärdiktaturen som brott mot mänskligheten och anser att de måste bli betraktade så i samtliga juridiska rättsverkningar.
Tisdagen den 9 februari presenterade CLADEM (Latinamerikanska och Karibiska kommittén till försvar för kvinnans rättigheter) och Insgenar (Institutet för genus, lag och utveckling) ett amicus curiae (Domstolens vänner. Information som kan vara av betydelse vid prövningstillstånd eller domslut, lämnad till domstolen av oberoende part./Översättarens anm.) i Riveros-processen, där de som medverkade i området runt Zárate - Campana under den sista militärdiktaturen, prövas för folkmord. Man ansöker om att domstolen ska beakta och döma brott mot den sexuella integriteten som brott mot mänskligheten. Syftet är att bidra till att synliggöra det sexuella våld, som på ett systematiskt sätt utövats mot män och speciellt kvinnor, under staten Argentinas skräckvälde. enREDando samtalade med advokaten Analía Aucía, medlem av CLADEM.
"Halvt bortdomnad, jag vet inte hur lång tid efteråt, hörde jag att celldörren öppnades och jag blev våldtagen av en av vakterna", "När den här personen som våldtog mig, kom in i cellen sade han: om du inte håller dig lugn, skickar jag dig till maskinen, och han satte stöveln i ansiktet på mig för att hota mig. Morgonen därpå när de serverade mate, skickade samma person sockret till mig och sade: för utförda tjänster. Samma morgon kom en annan man till cellen. Han skrek och gav order: stå upp och ta av dig kläderna. Han knuffade mig mot väggen, vände mig om och våldtog mig (.) På söndagskvällen hade mannen som våldtagit mig vakten och han tvingade mig att spela kort med honom och samma natt kom han igen till cellen och våldtog mig för andra gången. ("Nunca Más" ("Aldrig mer") Rapport från CoNaDep (Den nationella kommissionen för försvunna personer), s 155).
Som utdrag ur CoNaDeps arkiv, är denna berättelse en av de många avslöjande vittnesmål som samlades in av den dåvarande Comisión Nacional de Desaparición de Personas (Den nationella kommissionen för försvunna personer) och publicerades i påminnelseboken "Nunca Más". Andra liknande anmälningar från överlevande från statens skräckvälde, berättar med samma råhet och mod om det som hände under den senaste militärdiktaturen. En avvikande, systematisk och extrem rutin av sexuellt våld utövat mot män och särskilt mot fängslade kvinnor i hemliga fängelsecentra.
Emellertid och trots vittnesmålen från offer som kunde avslöja dessa händelser, ignorerar man att rättsväsendet har bedömt våldtäktsbrott, som ett autonomt brott, fristående från lidanden och tortyr, i de fall där man dömt till folkmord i landets olika provinser. Och detta innebär varken mer eller mindre ett ignorerande av karaktäriseringen av detta brott enligt den argentinska strafflagens artikel 119 och än mer enligt det som fastslås i artikel 7 i Romstadgan för Internationella brottsmålsdomstolen. Denna har införlivats i den nationella lagstiftningen genom Lag nr 26 200, som betraktar våldtäkt som ett brott mot mänskligheten, när den begås som en del av en utbredd eller systematisk attack mot en civilbefolkning.
I den bemärkelsen presenterade Comité de América Latina y el Caribe para la Defensa de los Derechos de la Mujer (CLADEM och Instituto de Género, Derecho y Desarrollo (Insgenar) en inlaga i form av en amicus curiae (Domstolens vänner) under den process där man utreder brott mot mänskligheten i fall Nr 4012 benämnt "Riveros, Santiago Omar och andra för olaga frihetsberövande, tortyr, mord etc.". Denna inlaga är "en presentation från tredje part i föreliggande tvist, och är av legitimt intresse för det slutliga utfallet av den rättsliga processen".
Organisationernas avsikt är med andra ord att meddela domstolen sin uppfattning - grundad på ett aktivt försvar av kvinnans rättigheter - om sexuella våldsbrott anmälda av två målsägande kvinnor inom ramen för denna megaprocess.
De brott som utreds, begicks i domkretsen för zon IV under ledning av Militärinstitutets kommando med säte i Campo de Mayo. De högsta ansvariga cheferna för förtrycket i detta område var general Santiago Omar Riveros och 2:e befälhavaren vid militärinstitutets generalstab, generalen Fernando Humberto Santiago. I processen undersöks vad som hände vid olika hemliga fängelsecentra, bland dem Campo de Mayo, ett av de mest emblematiska genom vilket uppskattningsvis 5 000 fängslade-försvunna personer passerade, Banfield-schaktet, fartyget Murature och polisstationer inom området Zárate-Campana.
"Vi betraktar de attacker som gjordes mot den sexuella integriteten hos de personer som blev offer för statens skräckvälde i vårt land under den senaste militärdiktaturen som brott mot mänskligheten och anser att de måste bli betraktade så i samtliga juridiska rättsverkningar." Detta uttrycker de tidigare nämnda organisationerna, med kraft och tydlighet i den amicus curae som presenterades tisdagen den 9 februari inför San Martins andra federala domstol för korrektions- och brottmål under ledning av dr Juan Yalj.
De vittnesmål som framkommit i dokumentet är övertygande. Trots stigmatiseringen, förödmjukelsen och de djupa märken som tortyren och det sexuella våldet har lämnat på deras kroppar, har några offer kunnat bryta muren av tystnad och anmäla dessa ohyggliga brott, som var allt annat än tillfälliga. De utgjorde en del av en plan över förintelse av tillfångatagna personer i en situation av extrem förnedring i de olika hemliga fängelser som fanns kors och tvärs i landet.
B's vittnesmål är talande: "på båten när de drar upp henne från ubåten, våldtog de henne igen (...) Det går inte att känna igen personen som våldtog henne, för ögonen var förbundna" med tillägget att "de för henne till ett hus av typ tegelvilla och när de kommer fram säger de att man ska ta en dusch i badrummet. Och där våldtar de henne igen (...). Vid den tidpunkten kunde vittnet inte gå eller klara sig själv. Då kom en person som de kallade doktor och som var läkare, och för denne nämner individen som hade våldtagit henne "jag höll på upp till 320". (Se amicus curiae, sid. 9)
Att ignorera den systematik med vilka dessa brott begicks, innebär en naturalisering av det extrema våldet mot män och särskilt kvinnor, vilka på grund av sitt kön var de som fick utstå störst hänsynslöshet och förödmjukelse i de olika formerna av sexuellt våld.
Flera artiklar av: enREDando