Argentina: Behandla mig väl
LatiCes översättare: Lisa Thunström
Inom området för sexuell och reproduktiv hälsa tycks brott mot rätten till privatliv och rätten till tillgång till information och möjlighet att göra sina egna val, vara systematiserade, nedtystade och instutionaliserade rutiner.
Institutet för genus-, rättighets- och utvecklingsfrågor (INSGENAR) och CLADEM har presenterat sin andra rapport angående mänskliga rättigheter i frågor som rör den reproduktiva hälsan på offentliga sjukhus. I den första rapporten, som publicerades 2003, vittnade cirka trehundra kvinnor om den dåliga behandling som pågår på många sjukhus. De vittnar även om förnedring och situationer där de diskrimineras p.g.a. köns- eller klasstillhörighet, eller i många fall p.g.a. deras etniska härkomst. I den andra upplagan av "Con todo al aire" (Fritt översatt: Allting avslöjas) fördjupar INSGENAR undersökningen med nya vittnesmål och seminarier som utförts i tolv provinser i Argentina.
I juni 2001 fick INSGENAR ett telefonsamtal som fick dem att starta en undersökning som skulle visa på "allvaret, varaktigheten och utbredningen av den dåliga behandling som kvinnor får utstå". Det är framförallt unga och fattiga, speciellt patienter som misstänks ha utfört en osäker abort, som på de offentliga sjukhusen blir utsatta för dålig behandling.
Det här telefonsamtalet - det var sjukvårdsarbetare på Centenario de Rosario-sjukhuset som ringde - berättade om en 16-årig ung kvinna som blivit behandlad på ett grymt, omänskligt och förnedrande sätt. Den unga kvinnan kom från Villa Gobernador Gálvez och blev akut intagen efter att ha skjutit sig själv i magen. När Romina var sju månader in i graviditeten hade hon bestämt sig för att avbryta den, med risk för sitt eget liv. Hon hade en relation med en 33-årig man som redan hade en annan familj, men som hade lovat henne att separera från den andra kvinnan. Trots det så övergav han henne när han fick veta att hon var gravid och meddelade tydligt att han inte skulle kännas vid sitt faderskap.
"Romina anlände till sjukhuset med tarmarna perforerade och hon blödde kraftigt. Hon blev behandlad som en mördare, de gav henne inte vatten, behandlade henne illa när hon bytte säng och vägrade hjälpa henne när hon skulle på toaletten. Personalen på avdelningen förvandlades till domare och bödlar".
Med utgångspunkt i det här fallet så startade en undersökning som utfördes i Rosario och närliggande områden. Undersökningen speglar det militäriskt disciplinerade arbete som sociala organisationer ägnar åt att synliggöra brott mot kvinnors rättigheter, och de förnedrande handlingar eller den diskriminering som de utsätts för dagligen, i det här fallet på offentliga vårdinrättningar. "Den dåliga behandlingen kvinnor får på vårdinrättningar för sexuell och reproduktiv hälsa gör att färre kvinnor vänder sig hit för att fråga om råd eller för att få vård". Enligt INSGENAR så kan det här vara en av anledningarna till den ökade mödradödligheten i Argentina. Argentina representerar tillsammans med Jamaica och Trinidad och Tobago de länder i regionen som har den högsta mödradödligheten på grund av abort.
"Det är vanligt att kvinnor som får den här sortens behandling inte återvänder till sjukhuset: de gör hellre upp planer för sin familj, eller så följer de inte den föreskrivna behandlingen efter ett kirurgiskt ingrepp. Det här leder till en ökad risk för att deras tillstånd ska förvärras. Läkarna och annan vårdpersonal tror snarare att kvinnorna inte återvänder eftersom "de är slarviga, okunniga och inte vet hur de ska sköta sin egen hälsa". Man tar inte hänsyn till offrens personliga bakgrund", uppger man från INSGENAR. INSGENAR, tillsammans med CLADEM, bestämmer sig för att under ett års tid genomföra en utredning av frågan och att ta till lagliga åtgärder samt göra internationella anmälningar.
Så föds "Con todo al aire", den första rapporten om mänskliga rättigheter i frågan om reproduktiv hälsa på offentliga sjukhus, publicerad 2003. Enligt utredarna var syftet att "göra samhället Rosario och vårdpersonalen där mer mottagliga för att öppna ögonen och se den grymma, omänskliga och nedvärderande behandling som kvinnor får utstå på vårdinrättningar specialiserade på reproduktiv hälsa, och då kunna få dem att medverka till att sådan behandling inte längre förekommer".
Gloria Shuster, en av INSGEMARs forskarna, sade att den existerande synen på den kvinnliga kroppen inom vården är makaber, eftersom man inte erkänner kvinnan som en individ med egna rättigheter. Detta är för kvinnorna som mest påtagligt i vårdbemötandet gällande den sexuella - och reproduktiva hälsan. Bemötandet är inte det samma i en förlossningssituation eller gynekologisk undersökning, där det förekommer förolämpningar, förnedringar, kränkningar, massundersökningar där de blir granskade av alla närvarande läkare, som vid exempelvis en öron undersökning som har en helt annan antydan.
Utredningen genomfördes med hjälp av djupgående intervjuer och workshops med utstötta, diskriminerade och fattiga kvinnor i städerna Rosario, Pérez, Villa Gobernador Gálvez och Ibarlucea. I utredningen konstaterar man att: "Under den här tiden upptäckte vi att kvinnorna blivit dåligt behandlade på sjukhusen, men att det hade blivit en naturlig del av sjukhusbesöken och att kvinnorna nu uppfattade det som normalt".
Meningar som: "Jag blev behandlad av ungefär 13 studenter, jag skämdes, blev arg och höll för ansiktet med lakanet för att de inte skulle kunna se på mig" och "om du gillade att bli påsatt så får du tåla lite nu, lilla gumman" vittnar om starka uttryck av rasistisk, patriarkal och fördomsfull natur. Man uppmärksammade andra uttryck av liknande karaktär. "Jag skulle göra en kolposkopi, då sa läkaren till mig "Ta av dig kläderna! Va, skäms du? Inte skämdes du när du särade på benen". Man hörde även uttryck som "Om du blir tvungen att komma hit för att bli omhändertagen så är det för att jag är läkare, men som du vet, det är bättre om du stannar hemma och tar väl hand om dig själv på egen hand".
Inom området för sexuell och reproduktiv hälsa tycks brott mot rätten till privatliv och rätten till tillgång till information och möjlighet att göra sina egna val, vara systematiserade, nedtystade och instutionaliserade rutiner. Detsamma gäller rätten att inte behöva bli diskriminerad, förolämpad eller förödmjukad. Kvinnor som misstänks för att ha gjort en illegal abort får utstå en dubbel diskriminering samt en grym och omänsklig behandling. Det här är resultatet av vår lagstiftning i vilken abort är olagligt och straffbart. "Om de vet om att du gjort en abort så utför de skrapningen utan bedövning". Utredarna kommer fram till att "det faktum att abort är en olaglig handling sammantaget med den dåliga behandling som de får utstå när de besöker vårdinrättningen leder till att de här upplevelserna blir nedtystade och det blir svårt att tala om dem."
INSGENAR presenterade resultaten från de erhållna vittnesmålen för " Santa Fes ombudsman och kommunal hälso sekretariat" i syfte att få till en debatt inom vårdsamfundet samt fördjupa sökandet efter lösningar på problematiken. Rapporten presenterades även på den medicinska fakulteten vid Universidad Nacional de Rosario. Där föreslog man att INSGENAR skulle framställa ett material angående sexuell och reproduktiv hälsa, vilket man skulle inkludera i kursplanen från och med 2004.
Målet är att omänskliggöra våldet
Förutom att det är en undersökning presenterad i bokform, så är "Con todo al aire" även en teaterpjäs, med Paula García Jurado och Victoria Garay i huvudrollerna. Det är även en dokumentärfilm som talar till tittarens känslor och vill på så sätt mottagliggöra tittaren för budskapet i filmen. INSGENAR tar till verktygen dramatisering och det audiovisuella för att sprida budskapet om problemet och för att få bort likgiltigheten, apatin och naturaliseringen som existerar runt våld mot kvinnor. "Man såg möjligheten att presentera vittnesmålen i teaterform för att göra ett starkare intryck."
Efter att ha sett filmen eller teaterpjäsen så är det tystnaden man slås av som första intryck. Sen kommer frågorna och debatten, man ställer sig frågan hur så avvikande metoder kan förekomma i vår vardag. "Teatern är en viktig tillgång och med den lyckades man göra kvinnornas röster hörda utan att behöva exponera angivarna. Pjäsen väcker många känslor och slår an andra toner. Något som inte räknades som en kränkning av de mänskliga rättigheterna, utan något helt naturligt, blir nu visualiserat som ett brott mot de mänskliga rättigheterna". Victoria Garay vidhåller att teatern tillåter en att "öppna lådan där människor bevarar minnena av sina värsta erfarenheter."
Ytterligare ett steg framåt: "Con todo al aire 2"
Undersökningen som initierades 2002 stimulerade till skapandet av Hälso-jämställdhet och mänskliga rättigheters observatorium i oktober 2006, "en utgångspunkt och resultatet av en lång process". Från och med skapandet av detta viktiga verktyg för synliggörande och anmälningar, så registrerades nya vittnesmål, erfarenheter och metoder i landets olika provinser.
Observatorium har för avsikt att "befrämja uppbyggnaden av en icke-diskriminerande kultur som respekterar de mänskliga rättigheterna, samt utrota våldet och dålig behandling av kvinnor på vårdinrättningar specialiserade på sexuell och reproduktiv hälsa."
På det här sättet får man en fortsättning som fokuserar på olika sorters våld mot kvinnor. Förutom ämnet Hälsa och Mänskliga rättigheter vid läkarutbildningen, så har man på INSGENAR skapat en websida där man kan vara anonym och lämna vittnesmål . Där kan även Observatorium presentera sig för allmänheten, vilket ger plats för debatt och möten med andra aktörer. Man har också instiftat priset "Cecilia Grierson" som ska premiera goda behandlingsmetoder. Priset syftar till att främja och lyfta fram kvinnors positiva upplevelser på vårdinrättningar för sexuell och reproduktiv hälsa. Även seminarier på provinsnivå har startats med målet att exponera, sprida och presentera "Con todo al aire".
Förra torsdagen, den 11 oktober, presenterades den andra rapporten från "Mänskliga Rättigheter om behandling av reproduktiv hälsa i kommunala sjukhusen". "Vi är väldigt nöjda. Boken berättar om allt som vi gjort de senaste åren. Det här är den andra rapporten, i den första berättades om undersökningen som utfördes i Rosario och närliggande områden. Vi fortsätter att fördjupa oss i problematiken, med hjälp av andra verktyg men alltid med siktet inställt på en vårdande kultur i de mänskliga rättigheternas namn och en respekt mot kvinnorna som kommer till de offentliga sjukhusen", säger Susana Arminchiardi, socialarbetare vid institutet för köns-, rättighets- och utvecklingsfrågor.
"Con todo al aire 2" sammanfattar nya historier som kommer från de möten och seminarier som hållits i tolv argentinska provinser. "Den utformades tillsammans med sociala aktörer från andra organisationer. Vissa av dem, som redan behandlat det här temat, sammankallade vi upprepade gånger. Syftet är att föra in det här temat i olika sammanhang. Det är viktigt att vi arbetar tillsammans, vilket är ett sätt att jobba med temat, så att det inte bara blir en rapport eller en video. Man måste arbeta med det tillsammans ur olika områdens synvinklar: den akademiska världen, förvaltning och myndigheter."
Rapporten, del 1 och 2, förkroppsligar upplevelser, ger plats åt nedtystade röster och ger i första hand uppmärksamhet åt de kvinnor som blivit förnedrade inom vården för sexuell och reproduktiv hälsa. Med sina livshistorier och sina vittnesmål kan de kräva att bli respektfullt behandlade. Det de ber om är "inte en tjänst, utan en mänsklig rättighet."
Flera artiklar av: enREDando publicerade 2010