CIS?
Elizabeth Vásquez, CIS, transgenus, transsexuell, Ecuador, gränsöverskridning, genusidentitet, Transfeminismen, Project Trangender i Quito, Hyperfemininitet, genuskategorier, Itziar Ziga, patriarkatet.
Cis kommer att komma till Ecuador, så som allt annat, och vi får se hur det bemöts väl där. När ordet queer var på tapeten fick den aldrig riktigt fotfäste i denna del av världen. Detta är inte så förvånande då ordet, även med den spanska stavning cuir, låter alldeles för "Amerikanskt". Jag misstänker att anledningen att man övergav den var motståndet mot den angliska kolonialismen. Cis för sin del är ett latinskt ord som fonetiskt är mer kompatibelt. Detta till trots så har dess användning, som adjektiv eller substantiv, för att beskriva icke-transpersoner ett starkt "gjort av den Anglo-Saxiska världen" stämpel. Man använder ordet cis på samma sätt som man ordet queer.
Innan ordet cis kom att användas på detta sätt hade det som regel används inom ämnesområdet organisk kemi. Även inom det området intar den en motpolsposition mot trans. I både alkenen och genusidentiteter innebär trans gränsöverskridning medan cis förblir det orörliga. Med andra ord det som stannar stilla på en plats utan röra sig till en annan plats. Införstått i detta antagande är att det är avgjort vad som är denna sida och vad som är andra sidan. Ett sådant antagande är givetvis mer problematiskt när det gäller sociokulturell forskning än inom kemi.
Hur som helst så skulle implementeringen av cis i genusfrågor innebära att en ciskvinna är en sådan som fått det kvinnliga könet bestämt av en auktoritet vid födseln, detta efter att en fysisk undersökning. Dessutom skall kvinnan själv inte ha motsats sig det tilldelade könet och de genusförväntningar ett sådant kön innebär. Snarare bör hon ha anammat dem och på så vis förblir hon en kvinna. Motsatsen gäller givetvis för cismannen. Han är en person som har tilldelats maskulint kön av samhället samt fått det biologiskt bekräftat. Dessutom bör han ta till sig den genusidentiteten med entusiasm eller åtminstone utan att tveka. Jag är inte säker angående dem som bara tveksamt accepterar sin genusidentitet. Kommer även de att vara cis? Eller kommer de anses vara trans i garderoben? Jag måste erkänna att jag min förståelse för cissexualiteten är något begränsad.
Om man skulle fråga offentliga och privata institutioner i USA så skulle de förmodligen svara att namngivna kategorier är oerhört användbart. Frågan vi bör ställa oss inför varje ny kategori som skapas, både ur ett politisk och ur ett etiskt perspektiv, är användbart för vad? Det är givetvis användbart som ett sammanfattningsverktyg. I ett simpelt "cis" finns nu det som förr krävde flera meningar att förklara. Till exempel skulle ordet cis kunna definieras som: "En person vars genusidentitet sammanfaller med den som samhället förväntar sig (eller åtminstone en majoritet av samhället) utifrån det könet med vilket de födds". Den lingvistiska förkortningen sparar plats och tid samt komprimerar betydelser vilket i sin tur möjliggör en högre nivå av teoretisk abstraktion. Dessutom möjliggörs skapandet av nya kategorier tack vare den komprimerade betydelsen. När vi väl har kommit överens om ordet cis betydelse kan vi exempelvis börja tala om cissexism. Med detta nyskapade ord kan vi hänvisa till en aspekt av sexism som rör sig bortom den traditionella betydelsen. Jag definierar det som den hierarkiska relationen där maskulinitet intar en högre position än femininitet, heterosexualitet över homosexualitet. Det nya ordet hänvisar också till den högre positionen som cis intar över trans. Den tilldelar subjektet som intar den normaliserande positionen en högre hierarkisk plats än den som avviker från normen. En tilldelning av privilegier till cispersoner som inte ges till transpersoner. Kortfattat går det att summera att ordet cissexism tillåter oss att beskriva ännu en tyrannisk ordning från patriarkatet. Detta tack vare att vi tidigare har kommit överens om ordet cis betydelse. Detta tillåter utvecklingen av såväl filosofi, sociologi som genus politik.
Vissa menar att förekomsten av ett ord med vilken en kan benämna, i positiva termer, personer som inte är trans även bidrar att "namnge privilegiet". Detta skulle i sin tur synliggöra själva privilegiet. Eftersom transpersoner historiskt sett har tvingats att namnge sig själva argumenterar förespråkare av cis termen att det vore lämpligt om cis personer själva började använda begreppet på sig själva. Dem menar att det i själva den akten skulle det komma att skapas ett medvetande om att deras genusidentitet inte är den enda kön/genus möjligheten. Även när det är dem strukturkulturella normen antyder det. Givetvis är det inte så simpelt att endast genom introduktionen av cis kategorin så kommer de kulturella normerna, som grundläggande erkänner vissa kön/genus konstruktioner som giltiga och andra som ogiltiga, att ändras. Medvetandet av dessa valideringar är en politisk process, personlig likaväl som kollektiv, som är betydligt mer komplex än en diskurs över termer. Inte desto mindre antar jag att alla försök att fostra ett sådant medvetande är fördelaktig inklusive den lingvistiska.
Oavsett allt detta anser jag att vi måste inse att när lingvistiska förkortningar leder till kreationen av nya kategorier, såsom är fallet med cis, så finns det alltid en risk eller åtminstone ett pris. Språkets eviga paradox är att den simplifierar verkligheten i utbyte mot att namnge den, detta blir alltid bristfälligt. Dessutom tenderar simplifieringarna att fungera binärt. Vad som är än mer paradoxalt är att det binära, cis/trans, i detta fall uppstår ur en politisk kontext som starkare än någonsin ifrågasätter alla tanken om binärtgenus. Allt för ofta har kategorier (i detta fall genuskategorier) som skapats för att emancipera slutat med att bli användbara verktyg för den förtryckande strukturen (i detta fall patriarkatet). Detta genom att den komprimerade kategorin, som kan manipuleras lättare än den Okomprimerade, slutligen används för normalisering/standardisering. Standardisering av trans, som bekämpas av världs initiativ som Stop Trans Pathologization (samt den ecuadorianska motsvarigheten, Prevent Trans Pathologization) stadfäster att transpersoner är män och kvinnor (motsvarigheten till att säga att de är normala) som endast urskiljer sig från andra personer i att de inte är cis. Från detta är det inte långt till att tvingas fylla i en trans eller cis ruta i någon amerikansk migrationsblankett, gåva från sådant städat land.
Det finns även en annan transfeministisk kritik angående kategorierna och om varför man bör avskaffa ordet cis men även ordet trans. Med både cis och trans, men framförallt med etableringen av dikotomin cis/trans, existerar det en vital bibetydelse som antyder att dem som föds med kvinnligt kön och lever som kvinna eller de män som föds med manligt kön och lever som män, per definition är statiska. Likadant är det åt andra hållet med ordet trans. Dem som födds med kvinnligt kön men lever som man eller födds med manligt kön och lever som kvinna är per definition handlingar av att "röra sig till andra sidan".
Transfeminismen menar istället att "rörelse" eller "att överskrida", att vara trans i en politisk bemärkelse, innebär att reproducera maskulinitet och/eller femininitet med en kritisk medvetenhet om denna oundvikliga reproduktion. Detta perspektiv innebär att en person kan ha blivit tilldelat ett kvinnligt kön vid födseln och okritiskt reproducerat ett kvinnligt genus. Det finns tveklöst många sådana fall. I en sådan situation skulle vi kunna tala om att hon "stannade i samma sida". Med andra ord på den plats som hon blev tilldelad av samhället. Men det är även möjligt att tilldelas ett kvinnlig kön vid födsel och att okritiskt reproducera ett manligt genus så som många transmaskulina personer (eller transmän) gör. Alternativt så kan en person ha blivit tilldelad ett kvinnligt kön vid födseln och kritiskt reproducera ett manligt genus. Ett exempel är hembros1 som politiserar sin maskulinitet. Slutligen så kan en person ha blivit tilldelat ett kvinnligt kön och kritiskt reproducerat ett kvinnligt genus såsom kvinnor, inklusive transkvinnor, och andra som är aktiva inom bitch rörelsen gör. De är personer som identifierar sig med femininitet, ja, men inte med den konventionella femininiteten. Hyperfemininitet kan vara både feministisk och trans. Den baskiska författaren Itziar Ziga visar detta i sitt mästerliga transfeministiska verk Becoming Bitch. Ziga och de andra bitches som inpräntade sina vittnesmål i denna bok gjorde det överflödigt klart att den politiska erfarenheten, av den icke hegemoniska femininiteten, är oftast inte statisk. Den saknar heller inte förmågan att överskrida till "den andra sidan". Mer korrekt uttryckt överskrida till "EN annan annan sida", För temat här är just den att det inte uteslutet existerar endast en sida att överskrida. Likaså finns det inte endast en sida att lämna eller en sida att ansluta sig till.
Att gå från kvinna till man, från man till kvinna, från kvinna till en annan kvinna och vem vet om senare till ytterligare en, eller från kvinna till bitch är samtliga trans möjligheter. Som förväntat så har den evigt kategoriserande anglo-saxistka världen redan beskrivit dessa övergångar som "feminin till feminin" och benämnt dem "FTF" eller "F2F" övergångar. I vår latitud, där det finns mindre kategorier, så har vi på Project Trangender (PT) i Quito alltid sagt att "det är genom intentionen som samma företeelse blir konventionell eller överskridande".
Det är värt att poängtera att även androgyner, som per definition verkar tvetydligt vad gäller genus och därför icke binära, inte nödvändigtvis innebär ett "överskridande" eller en "trans upplevelse". Precis så som andra genusuttryck så finns det dem som är kritiska återutgivare av genus och andra som inte är det. Jag känner till exempel vissa intersexuella som är estetiskt väldigt androgyna men ändå väldigt cis i att de inte är politiskt överskridande.
Kortfattat, så som jag förstår saken, så menar transfeiminismen att "gå över till andra sidan" har att göra med överskridning. Överskridning i sin tur är en politiskt medveten handling. Eftersom politisktmedvetenhet inte är en medfödd egenskap av någon identitet så kommer både cis och trans i alla former, storlekar och kön/genus kombinationer.
Fram tills nu ingår inte cis i den alldagliga vokabulären. Jag kommer inte att påstå att jag kommer att överge denna latinska term som det ango-saxiska Amerika återbördade till oss. Jag anser, så som jag sagt ovan, att en terms validitet samspelar med det etiska och politiska utförandet av språket. Detta är i sin tur är ett konkret och kontextuellt utförande. Så vem vet om jag en dag kommer att överraska mig själv vid nåt tillfälle med att använda termen cis. På liknande sätt som jag har använt trans för att kunna prata om transfeminism. Jag skulle till exempel kunna använda den för att benämna en specifik form av tyranni i det patriarkaliska systemet, kön/genus konventioner och reella eller imaginära makt relationer genom tillämpningen av ordet cissexism. Emellertid, om man tar hänsyn till de eviga fällorna förankrade i språket, så är jag på det klara med att jag kommer att föredra att inte komprimera idéer till ett ord. Jag kommer snarare att gräva ner mig i möjligheternas rike genom att använda mer komplexa analyser. Detta när jag analyserar och skriver om den politiska upplevelsen av kön/genus mångfalden.
-------------------------------Flera artiklar av: Elizabeth Vásquez