Begränsningsåtgärder mot Coronaviruset måste beakta ett genusperspektiv
Desinformémosnos
LatiCes översättare: Emil Duberg
Begränsningsåtgärder som världens regeringar vidtar mot Coronaviruset (COVID-19) måste inkorporera ett genusperspektiv. Ett sådant perspektiv är av stor vikt för att säkerställa att våldsoffer och beaktandet av kvinnors hälsa inte faller i glömska, men också för att undvika ökat omsorgsarbete för kvinnor. Detta framhålls av Expertkommittén för Belém do Pará-konventionen (Expertkommittén) och Organisationen av amerikanska staters (OAS) verkställande sekreterare för den interamerikanska kvinnokommissionen (CIM) efter att de två organisationerna sammanträtt.
Efter att 159 länder i världen registrerat fall av coronavirus begärde Expertkommittén att ett genusperspektiv måste beaktas i de begränsningsåtgärder som vidtas för att motverka spridningen av COVID-19. Ett sådant beaktande är nödvändigt för att efterleva Belém do Pará-konventionen (ett internationellt instrument vars syfte är att utrota våld mot kvinnor). Ståndpunkten framfördes i ett uttalande till regeringarna hos dessa 159 länder.
Denna kommitté - där Mónica Soto Fregoso är Mexikos representant - framhöll att många av de åtgärder som regeringarna vidtar för att mildra konsekvenserna av COVID-19 kan ha en oproportionerlig effekt i förhållande till kvinnor och flickor, och i vissa fall kan åtgärderna förvärra det våld som utövas mot dem.
Expertkommittén är ett tekniskt organ som består av oberoende kvinnliga experter, utsedda av konventionsstaterna, vars mål är att analysera och utvärdera implementeringsprocessen av Belém do Pará-konventionen. Konventionen antogs år 1994 för att förhindra, sanktionera och utrota våld mot kvinnor. Denna grupp experter kräver en rad åtgärder som syftar till att:
- garantera vård för kvinnor som utsätts för våld i hemmet under karantär
- bistå kvinnor i arbetet med att ta hand om äldre, sjuka och barn, samt
- garantera kvinnor tillgång till en god hälsa och ett värdigt leverne.
Kommittén noterade att den tvångsisolering som en karantän innebär ger kvinnor en mycket hög risk för våld i hemmet. Därför uppmanade Kommittén regeringarna att inrätta anständiga skyddsrum där kvinnor, deras döttrar och söner, äldre vuxna och alla andra som riskerar att utsättas för våld kan söka skydd under karantänerna som fastställts för att förhindra spridningen av COVID-19. Kommittén bad också regeringarna att medverka till att bygga upp strategier för att rapportera eventuellt våld; till exempel genom textmeddelanden, internetsidor eller strategier i apotek, stormarknader eller någon annan plats som kan nås under en karantän. Vidare rekommenderade Kommittén regeringarna att utforma effektiva rättsmedel för att hantera rapporterad våld mot kvinnor, att stärka skyddsåtgärder för utsatta kvinnor och flickor, att undvika försäljning av alkohol, droger, vapen och andra riskfaktorer som kan utlösa våld mot kvinnor under isolerings perioder samt att länderna vidtar andra nödvändiga åtgärder för att förhindra, beivra och straffa våld mot kvinnor och flickor.
När det gäller omsorgsfrågan bad kommittén länderna att införa åtgärder för att de personer som arbetar inom vården med att behandla COVID-19-patienter avlastas i omsorgen för sina barn. Vidare uppmanades företag, institutioner och organisationer att införa riktlinjer och policies som medför att kvinnor och män kan ta hand om sina barn för det fall att skolor stänger utan att det påverkar deras arbetsersättning.
Experterna föreslog också att åtgärder ska vidtas för att personer som måste ägna sig åt omsorg vårdpersonal inte ska känna att deras anställning är osäker. Vad gäller tillgången till en god hälsa och ett värdigt leverne begärde kommittén att åtgärder skulle genomföras så att kvinnor och flickor - oavsett anställningsförhållande eller migrationsstatus - kan få tillgång till hälsotjänster utan rädsla för utvisning eller någon annan dylik åtgärd.
Kommittén uppmanade också länderna att skapa särskilda betalningssystem så att familjer kan möta isolering utan att påverka deras minimirättigheter till mat, hälsa och ett värdigt liv. Kommittén uppmanade också länderna att tillerkänna kvinnor och män som arbetar informellt statliga subventioner.
Jämväl bad CIM:s verkställande sekreterare Alejandra Mora allmänheten om att vidta åtgärder för att minimera den ekonomiska skadan för kvinnor som är del av den informella ekonomi, särskilt när de är ensamstående och måste ta hand om sina barn efter att skolorna har stängt.
"I tider av COVID-19, hemarbete, mer tid för samlevnad men också osäkerhet och rädsla: vad händer med kvinnor som utsätts för våld som måste möta sina gärningsmän heltid?
Hur garanterar vi säkerhet för kvinnor och flickor i tider med karantän och hemisolering?
Vilken inverkan kommer dessa tider att få för kvinnor som utsätts för våld av en partner och sedan begränsas till hemmet - som i sådana fall är den farligaste platsen för våldsoffret?
Kan kvinnor förena distansarbete med omsorg?
Vad händer med kvinnorna i den informella ekonomin - ett stort antal kvinnor jobbar i tjänstesektorn eller inom gigekonomin och tjänar för varje jobb de gör?
Vad händer med de kvinnor som måste ta hand om barn och ta hand om sitt arbete samtidigt?
Hur kan män ta ett större ansvar för vårdnaden av barn?"
Artikeln ursprungligen publicerad i CIMAC Noticias
| Tweet |
Flera artiklar om: Genus