Egenvård för kvinnor
LatiCes översättare: Julia Gabriel
Kvinnorörelserna Defensoras de la Pachamama och Guardianas de la Amazonía ger sitt bidrag under workshopen om kvinnlig egenvård.
Den 25 juni 2016 i staden La Esperanza (i Morona Santiago) hölls det första "Mötet för kvinnor från stad och landsbygd", ett gynnsamt tillfälle för att hålla en workshop om kvinnlig egenvård.
För kvinnorörelsen Defensoras de la Pachamama (Moder Jords Försvarare) kan egenvård definieras som alla attityder och sedvänjor som främjar kvinnors välmående. Under sina möten inför workshopen bestämde rörelsen att deras bidrag skulle vara att uppmärksamma vissa ögonblick i kvinnors liv när deras kroppar är som mest sårbara och mottagliga för sjukdomar, exempelvis när de fött barn, och då särskilt den allra första tiden efter förlossningen. Rörelsen valde att fokusera på vissa läkeväxter som de själva har använt både för att vårda sig själva och för att vårda kvinnliga släktingar och andra kvinnor i omgivningen.
Under sina förberedande möten pratade Defensoras de la Pachamama om att graviditet och spädbarnstid är en ömtålig tid för kvinnor när de behöver särskild omsorg såväl för sina fysiska som sina emotionella behov, "... i synnerhet förstföderskor", sa Elsa Urgilés Lazo, en av medlemmarna från gruppen i Molleturo. Kunskapen om hur dessa behov under moderskapets olika etapper bör mötas är en kunskap som förmedlas från generation till generation, särskilt när det gäller egenvård av mamman och av det nyfödda barnet efter förlossningen.
I provinsen Azuay i Ecuador ses den första tiden efter förlossningen traditionellt som en period under vilken mamman är försvagad och hennes kropp ur balans och i behov av återhämtning; hon bör därför hålla "diet" och vara i "karantän" under 40 dagar. Under dessa 40 dagar bör hon ligga till sängs, äta näringsrik mat, undvika fysisk ansträngning och skydda sig från solen och från att bli nedkyld, detta för att hennes kropp ska återhämta sig och komma i balans igen.
"Dagens unga mammor följer inte längre dessa sedvänjor, nu för tiden åker de till sjukhuset, föder sina barn och tar inte hand om sig som de borde. De håller inte diet längre. Med tiden leder detta till att de kan dra på sig svåra sjukdomar", påpekade Francisca Zhagüi Chuchuca, medlem i Defensoras de la Pachamama och bosatt i San Pedro de Escaleras (Victoria del Portete-församlingen), på ett av mötena som hölls inför workshopen.
När rörelsen väl hade bestämt vad de skulle bidra med på workshopen förberedde varje deltagare en liten utställning om en växt som kan används som egenvårdsmedicin vid ovan nämnda omständigheter.
Julia Pulla, från kvinnorörelsen Defensoras de la Pachamama, håller ett föredrag om agave-plantan "penco negro" under workshopen.
Väl på workshopen höll Julia Pulla ett föredrag om hur den så kallade "penco negro"-plantan (en agave-växt) kan användas när en kvinna drabbas av frossa under dietperioden, för att hon inte tagit hand om sig som hon bör och blivit nedkyld. Ett av symptomen på frossa är överdrivna svettningar. "För att bota detta ska man koka en kopp pulque (söt likör) genom att koka ner 3 liter växtsav från penco negro -plantan och ge koncentratet (kallat chaguarmishqui) till kvinnan att dricka".
Julia Pulla drog sig till minnes hur "de äldre alltid sa att pulque var bra, både för lederna och för skelettet och för att orka arbeta... När jag var liten fanns det gott om penco-plantor kring Victoria del Portete. Nu håller de på att försvinna. Jag minns hur jag brukade skära av en bit och dricka saften direkt från plantan. Jag brukade alltid stöta på en groda när jag var där och jag fick fånga grodan och slängde iväg den för att kunna dricka, och det var så gott, det var som godis och det släckte törsten".
Elsa Urgilés å sin sida höll ett föredrag om järneken som växer vid Anderna. "I mina hemtrakter brygger vi te på trädets frukter och blad och dricker för att få energi att arbeta. Det är en god dryck och den är bra för många andra åkommor så som reumatism. Ibland blandar vi den med alkohol." Hon uppmanade även några av assistenterna att bereda drycken på järnek som hon hade tagit med från Molleturo.
Elsa Urgilés, från kvinnorörelsen Defensoras de la Pachamama, delar ut järnek som hon tagit med sig från Molleturo.
Många andra av deltagarna bidrog till workshopen genom att berätta om läkeväxter de brukar använda när någon familjemedlem är sjuk. María Herlinda Gutama pratade om amarantväxten escancels läkande krafter och om hur te bryggt på dess saft kan hjälpa mot magsår.
Rosario López, från Mujeres Guardianas de la Amazonía, beskrev å sin sida de välgörande egenskaperna hos den så kallade "pruttväxten" (en ljungväxtart), "...i synnerhet för personer med känslig mage eller matsmältningsproblem kan ett te bryggt på denna ört hjälpa mot obehaget".
Efter workshopen insåg alla vikten av att fortsätta bygga upp en kollektiv kunskapsbank för kvinnor, och detta antogs som en av punkterna vid det första "Mötet för kvinnor från stad och landsbygd". Kvinnorörelserna ska alla verka för att skapa ett permanent forum där kvinnor från olika grupper kan utbyta kunskap.
Flera artiklar av: Defensoras de la Pachamama