Misslyckandets omfattning
En sexuell övergreppspandemi sveps över planeten
El Quinto Patio
LatiCes översättare: Alwa Persson
Senaste fallet: En flicka blir våldtagen av 30 män i ett slumområde i Brasilien och händelsen ger upplopp till ett flertal demonstrationer inom landet och till internationella protester på ställen dit nyheten når fram. Vi står inför en verklighet där våldet är lika utbrett som ostraffat och det är värt att fråga sig vad som skulle ha hänt om våldtäktsmännen inte hade delat bilder från sin groteska handling på sociala medier för sprida sprida ordet om sin "bedrift".
Det troligaste är att allt passerat obemärkt. Om flickan hade anmält skulle det ha satt henne och hennes familjs liv i fara med tanke på de 33 männens karaktär, som samlats för att tillbringa en "rolig" stund på bekostnad av en försvarslös tonåring. Något som med andra ord ger oss en panoramavy över en kultur i vilken koncept så som respekt för en kvinnas liv, kropp eller intigritet inte exsisterar. Oavsett hennes tillstånd.
Vi har sett alla typer av övergrepp och vi har sett dem överallt. Det är varken något exceptionellt eller isolerat fenomen. Till en läsare som kritiserat min utställning om fallet Nabila i Chile och som då påstod att teman som kvinnomord, våldtäkter, trakasserier och våld i hemmet inte har något internationell relevans svarar jag: Dessa teman har redan tagit sig in i listan över brådskande politiska ärenden som måste lösas om vi ska kunna hela vårt sjuka samhälle, och det internationella samfundet anser att så är fallet. Våld mot kvinnor är något som finns i alla patriarkala samhällen och därmed även behovet av att bekämpa det.
Antalet våltäkter och andra sexuella övergrepp på barn och tonåringar skjuter i taket i många oficiella mätningar. Det finns hela familjer som är intvingade i kedjevåltäkter, som fallet där en 12-årig flicka blev gravid med sin egna far, som i sin tur våldtog och impregnerade tre generationer under ett och samma tak. Det innebar att flickan också var syster till min mamma och mormor. Fall som detta, sällan uppmärksammade men ofta förekommande på landsbygden, är ett obestridligt tecken på den marginalisering som flickor växer upp i, där deras kroppar är tillgängliga för vem som helst som vill ta för sig av dem, använda dem och sedan avfärda dem.
I länder som Guatemala där det i stora delar fattas statlig närvaro, och på så vis också ett rätts- och skyddssystem, är scenariot ännu mer förödande. De som blir utsatta för sexuella eller andra fysiska, psykiska och ekonomiska övergrepp förblir tysta utav rädsla eller på grund av konservativa övertygelser – som gått i arv i flera generationer – om att det är så en kvinnas liv är och bör vara.
Den senaste rapporten av UNICEF och Cicig (Internationella komisionen mot straffrihet i Guatemala) om människohandel för sexuellt utnyttjande i Guatemala visar klart och tydligt storskaligheten av fenomenet och hur det existerar tack vare sina starka band med de statliga myndigheterna och vissa av dess institutioner. Anlaysen av ett antal domar – vilka enbart speglar några sidor av de verkliga fallen – fastsäller att 57 procent av de utsatta är barn och tonåringar, och majoriteten utav de kvinnliga offren har tvingats in i prostitution och tar ofta emot fler än 30 "kunder" per dag. En fasanfull bild av slaveri, straffrihet och ett bevis på den mänskliga underutveckling av våra samhällen.
Siffrona däremot är fyrkantiga och kalla. De speglar inte den dagliga tragedin som leder till att de drabbade förlorar sina liv och möjligheter i ett system som marginaliserar dem redan från födseln. Att fastställa vem eller vilka som är ansvariga för detta kollektiva misslyckande är den återstående uppgiften för alla oss medborgare.
Skribentens blogg: https://carolinavasquezaraya.com
Flera artiklar av: Carolina Vázquez Araya