Latice - Latinamerika i Centrum

-


LatiCe skapar rum för folkrörelserna så att dessa får möjligheten att skriva sin egen historia.

LatiCe söker

Volontärer som vill skriva artiklar eller hjälpa till med att översätta (spanska till svenska).
Kontakta oss: info@latice.org


Hjälp oss bygga broar mellan Latinamerika och Sverige.

Vill du bli medlem?


arkiv


Feminister mot plundring

Orilleras och Taller Flotante
Biodiversidadla
LatiCes översättare: Stella Moreno

Feministisk floden
Text i bilden: feministisk floden

Vi är ett talat ord som säger att vi är enade och kämpar för samma sak, trots pandemin med dess isolerings agenda. Vi är tillsammans, vi träffas och känner igen extraktivismen som handen av kapitalistisk patriarkatet.

Vi är en osynlig flod av kvinnor som sköter det dagliga livet i samhällen och som lider av extraktivismens expansion: sojabönorna som drev boskapen till våtmarken; jordbruksföretag som förändrade nötboskap produktion; industriell lagring av fisk; vattenvägsaxeln Paraguay-Paraná; det privata hamnsystemet; Rosario-Victoria-bron; fastighetsmarknaden som hotar våra liv på öarna utan någon kontroll.

Idag är ”la quema” (branden) konsekvensen av den jordbruksindustriella utvinnings modell, som nu förbereder en ny fas av förödelse av vår Pacha,(Jord). Fasen omfattar storskalig produktion av svin för export till Kina, nya biotekniska systemen (CRISPR genetisk drive) samt dubblera produktionen av bioetanol och biodiesel för att utvidga matrisen av biomassa för agrarbränslen. Det innebär att det främjas röjning, användning av bekämpningsmedel och syntetiska gödselmedel, plus en process av teknisk innovation som kallas Ag Tech - Agrikultur 4.0 vars mentorer är Bill Gates och hans Ag One-plan för globalt jordbruk.

De vilda bränder visar kampen med eld av de enorma intressen som vill dominera scenariot för våtmarkens framtid.

Jordens förbränning är ett sår i våra kroppar. Vi känner sorgen över branden (la quema), och flodens lidande. I vår identifiering med jorden känner vi dess lidande. Djuren samexisterar med oss och de flyr elden. Vi ser uttrar som desperat flyr från lågor som bränner dem. Allt blir svart, bränd jord, kvävande rök.

Vi är ett talat ord som säger att vi är enade och kämpar för samma sak, trots pandemin med dess isolerings agenda. Vi är tillsammans, vi träffas och känner igen extraktivismen som handen av kapitalistisk patriarkatet, som tar bort vår flod och exploaterar våra feminina och feminiserade kroppar.

Kvinnorna i floden inser att i branden finns en historia (här har de bränt sedan korna anlände 1582), det finns också en struktur av extraktivistisk kapitalism, och det finns skurkar som startar elden. För oss feminister har kvinnors förtryckt en mycket lång historia, en komplex och historisk struktur och en ond man som går och dödar dig.

För att förstöra landet var de tvungna att förstöra öarnasbefolkning. Således, tillsammans alla feminister, förstod vi att denna plundring av territoriet faller på kvinnor, att vi är de som väver gemenskapens band.

Förr fanns det små byar runt våtmarkerna. En avgörande faktor för att dessa livsformer gradvis försvann har varit bron som förbinder Rosario och Victoria (år 2000). Det var när de delade floden i hälften, och då passagerarbåten, togs ur trafik vilket var en viktig kommunikation för det dagliga livet.

Dessutom har vi av feministisk ekonomi lärt oss om den produktiva identifiering som kapitalet gör av vår kropp med naturen. Identifieringen av kvinnokroppen och den feminina/ feministiska strukturen som upprätthåller samhällena, med den expropriation av territoriet, är den produktiva identifieringen av hur kapital fungerar för att utvinna värdet. Det har alltid dragits ut det från kvinnors osynliga hushålls- och vårdarbete. Om vi lägger till det, faktum att folket tvingas flytta på grund av hotelser och att inte finns några tjänster, ingen utbildning, ingen vård, bränder härjar och gården bränns, flyttar familjerna till de fattiga stadsdelarna.

Vad är den feministiska floden? En metod för att göra detta som vi är ...

I Feministfloden, med vår praktik, aktivism och kollektiv reflektion, binder vi de lösa ändarna som kopplar samman den extraktivistiska plundringen, branden av våtmarkerna, med berättelserna om livet och de osynliga striderna och motståndet från oss, kvinnorna på öarna.

Vi bygger en feministisk blick från vår konkreta och kroppsliga plats, som berättar livs historier, binder samman kampen och förenar rösterna i vårt politiska minne av floden. Vi förenar vår lite kvinnoerfarenhet i den kollektiva konstruktionen av våtmarkens territorium med forskning och kartläggning av de plundrande aktörerna.

Vad är den feministiska floden? Vi är en inbjudan ...

Vi är en dröm, ett projekt, ett syfte att rädda/ återuppliva det politiska minnet av floden, som är ett döende område. Vi säger: ön brinner, Victoria brinner, vi bränner oss. Vi har frågor: hur håller vi trådarna kvar? Hur positionerar vi oss inför enorma intressen? Vad gör vi med monstret och hans agenter och vänner?

Vad kan vi se, i detta erkännande av politiska minnen, som hjälper oss att tänka på vad vi ska göra?

Vi säger att branden det är effekten, det är konsekvensen av att inte ha en antipatriarkalisk feministisk syn på floden.

Vi får tillbaka våra minnen och sprider ord i samhället. Ord skadas, förstörs, förloras. Vi sätter ord i Victorias media och vardagshistorier som inte fanns där. För att definiera vår situation tar vi gamla ord och nya, för att ge mening till nutiden och för att belysa det hotade livet.

Vi är i flera röster. Var är vi? Vi är i församlingar. Vi är dessa grupper av kvinnor som binder och släpper loss kamp, vi visar våra röster, vi politiserar oss. Vem stjäl floden från oss? Vi ställer frågor till den offentliga sfären, vi frågar till folkets företrädare. Är det fortfarande möjligt agera på ett annat sätt? Rosario-Victoria-bron får oss att tänka så. Fram till nu har bron/vägen varit ett hinder för flods liv och en öppen ven i Latinamerika. Men vi byborna i båda stränderna använder bron för att förena oss mot elden och rädda våtmarkerna. Hur organiserar vi oss? I nätverk bestämmer vi i horisontella mötesvägar och går igenom frågor alltså vi litar på och älskar varandra. Vi dechiffrerar maktens kartor och våra nätverk har operativa centra och inte politiska centra. Vi upptäcker en kärleksfull kraft av transformation.

Källa: Página 12



Publicerad: augusti 2020

Flera artiklar om: Genus



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr. 802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe