Brasilien lär sig att ha en kvinna som ledare
Artemisa Noticias
LatiCes översättare: Susanna Berthelsen
Brasilien. För sex månader sedan steg landet in i den exklusiva gruppen av latinamerikanska länder som har haft en kvinnlig president. Dilma Vana Rousseff (Arbetarpartiet, PT), 63 år, är den första kvinnan som innehaft den posten i Brasilien.
Efter en kampanj full av attacker och religiösa konflikter, vann hon valet med 56 % av de giltiga rösterna och besegrade sin motståndare José Serra (Socialdemokratiska partiet, PSDB). Hennes seger representerar ett framsteg för kvinnors rättigheter, men trots det finns det fortfarande teman som hon inte får prata om, som abort och homosexualitet.
Den 31 oktober 2010 valdes Dilma Rousseff, 63 år gammal, till Brasiliens första kvinnliga president (se profil). Det är ingen tvekan om att segern representerar ett framsteg för kampen för kvinnors rättigheter i landet. För Rebecca Tavares, representant för FN:s kvinnoenhet (UN Women) i Brasilien och Latinamerikas södra spets, innebär valet av en kvinna i första hand ett viktigt framsteg för jämställdheten.
"Vi har fortfarande lång väg kvar, men valet av Dilma är lika viktigt som när Michele Bachelet valdes i Chile, eftersom båda kom till makten utan att ha någon sorts släktrelation till en tidigare makthavare", menar Tavares.
I motsats till framstegen när det gäller presidentposten så är den kvinnliga representationen i parlamentet fortfarande fast på en låg nivå. "I senaten är bara 9% av ledamöterna kvinnor och i representanthuset utgör de 11%, och det är inte för att det inte finns kandidater men få av dem lyckas bli valda", förklarar Tavares. "Det finns fortfarande mycket fördomar. Brasilien ligger först på plats 180 internationellt när det gäller kvinnlig representation i parlamentet och, precis som i resten av Latinamerika, finns det fortfarande mycket som måste förbättras", avslutar hon.
Enligt Ângela Araújo, professor i Samhällsvetenskap vid Institutionen för Statsvetenskap på Universidad Estadual de Campinas (Unicamp) i São Paulo, måste man trots de problem som fortfarande finns se Rousseffs seger som ett framsteg. Sociologen som är medlem av universitetets Centrum för Genusstudier påminner om att det kvinnliga deltagandet i brasiliansk politik inte inleddes förrän 1934, då kvinnor fick rösträtt i landet. Efter hand som åren gick fastställdes kvinnors rätt att ställa upp som kandidater i valen och sakta men säkert började de inta offentliga ämbeten.
"När det nu rörde sig om en presidentkampanj så var det första gången som vi hade en kvinnlig kandidat med en realistisk möjlighet att vinna", säger professorn.
Samtidigt bekräftar hon att det är positivt att Rousseff valdes för att hon representerade en viss sorts politik snarare än för att hon var kvinna. "I början av kampanjen var det mycket prat om att hon inte skulle vara en stark kandidat, medan andra sa att hon var för hård, att hon var som en man; men med tiden fick hennes regeringsalternativ mer uppmärksamhet och många väljare tänkte inte på om hon var kvinna eller man utan värderade vilket som var det bästa politiska alternativet", menar Araújo.
I alla fall så är den dominerande åsikten fortfarande att Rousseff valdes mer för att hon representerar en fortsättning på Luíz Inácio Lula da Silvas styre än för att hon är kvinna.
Fler röster från män än från kvinnor
Den politiska analytikern Rachel Meneguelo, som också hon är professor på Unicamp och dessutom chef för Centret för Opinionsundersökningar (CESOP) på universitetet, bekräftar att Rousseffs seger tyder på en längtan hos det brasilianska folket att fortsätta med den politik som Lulas regering fört för att minska de sociala klyftorna och öka konsumtionsnivån i landet.
"Att en kvinna vinner presidentvalet är ett tecken på att det brasilianska samhället håller på att övervinna några av de fördomar och konservativa värden som präglat det", menar Meneguelo.
Professorn framhåller att de som främst röstade på Rousseff var inte kvinnorna utan personer med låg inkomst- och utbildningsnivå. "Dilma vann i alla ålderskategorier och hos båda könen, men när det gäller könen så är det värt att lägga märke till att det var en större andel av männen som röstade på henne, vilket bekräftar att kvinnans roll i politiken inte var den viktigaste frågan i valkampanjen", menar hon.
Hon bekräftar att det faktum att Dilmas val placerar henne i den exklusiva gruppen av 11 demoratiskt valda kvinnliga presidenter i Latinamerika är av viktig symbolisk betydelse. "Att ha en president som sällar sig till gruppen av kvinnliga statschefer på kontinenten är viktigt eftersom det tyder på ett globalt framsteg för den demokratiska politiken i Latinamerika."
Trots den kvoteringslag som infördes 1997, så har Brasilien fortfarande inte något betydande antal kvinnor på institutionella poster. "Trots att lagen föreskriver att 30% av partiernas mandat bör gå till kvinnor, var bara 22% av alla kandidater kvinnor år 2010, av dem var 13% valbara till representanthuset och 14,5% till de lagstiftande församlingarna", beklagar Rachel Meneguelo.
Dessutom "så blev det så att partierna inte lyckades uppfylla kvoterna eller så fyllde de dem bara för att följa reglerna och presenterade därmed kvinnliga kandidater som inte syntes och som aldrig hade någon chans att faktiskt väljas", menar Araújo.
Trots dessa svårigheter, påminner Meneguelo om att det finns kvinnor som har haft regeringsposter på regional nivå. "Och vi hade till och med kvinnliga presidentkandidater i valen 1989, 1995 och 2002, men de var figurer med svagt politiskt uttryck och små chanser att lyckas. Vad som var annorlunda i valet 2010 var att det fanns två kvinnliga kandidater, Dilma och Marina Silva, med verkliga chanser att bli valda", avslutar experten. Marina Silva var kandidat för det Gröna Partiet och, precis som Rousseff, har hon en politisk bakgrund i kampen mot diktaturen i Brasilien.
Kvinnor hoppas på större utrymme på arbetsmarknaden
Att få en kvinnlig statschef skapade många förhoppningar när det gäller brasilianska kvinnors framtid på arbetsmarknaden. Enligt Araújos forskning så inleddes kvinnors inträde och konsolidering på arbetsmarknaden på 1970-talet i och med att den brasilianska civillagen ändrades.
"På 1960-talet var giftermål och barn fortfarande vad kvinnor hade att förvänta sig av framtiden. Nuförtiden har vi kvinnor som är gifta och har barn som samtidigt innehar högt uppsatta poster", förklarar Araújo. Direkt efter att Rousseff tog över presidentposten i januari i år, lovade hon att hon skulle stärka den kvinnliga närvaron på höga poster och att 30% av dessa poster skulle innehas av kvinnor. Ännu är målet inte uppnått men viktiga ministerier som Kulturministeriet, Miljöministeriet och Ministeriet för social och ekonomisk utveckling styrs idag av kvinnor.
Moralfrågor och fördomar
Dilma Rousseff kom till makten efter en kampanj full av attacker gällande moral och religion. Framförallt kritiserades hon för sin inställning i frågor rörande kvinnors och HBT-personers rättigheter, särskilt i frågan om samkönade äktenskap. Presidenten tvingades omformulera sina åsikter för att inte förlora popularitet inom kyrkan och gjorde därmed feministrörelsen besviken.
Lis Lemos, vicepresidenten för Centro Popular da Mulher, en feministisk organisation som sedan 25 år tillbaka arbetar i Goiânia i centrala Brasilien, håller med om att presidenten kunde ha gjort mycket mer för att föra fram jämställdhetsfrågorna. "Dilma, som kvinna och ännu mer eftersom hon är en kvinna som tidigare har kämpat för mänskliga rättigheter och frihet, lämnade mycket övrigt att önska", menar Lemos.
Legaliseringen av abort var ett av de mest kontroversiella temana under Rousseffs valkampanj och fortfarande idag är det tabu att prata om det. "Legaliseringen av abort är en av de mest kontroversiella och svårdiskuterade frågorna i Brasilien. Den evangeliska rörelsen fick större inflytande i det senaste valet och detsamma gäller andra religiösa grupper och att diskutera abort utifrån mänskliga rättigheter eller folkhälsa är fortfarande svårt" säger Lemos.
Det som var allra svårast för feministrörelsen att acceptera var att presidenten flera gånger ändrade åsikt i frågan vilket gav ännu större utrymme för fördomsfulla grupper att angripa henne. "Jag har inga tvivel om att denna fråga som är extremt viktig för kvinnor, som handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp, valet att genomgå en abort och möjligheten att kunna göra det på ett säkert sätt, användes för att angripa kampanjen", menar Lemos.
"Jag tror att ju fler rättigheter vi lyckas få, ju mer plats den sekulära staten får, desto fler konservativa rörelser dyker det upp, i de flesta fall med religiösa grunder, som försöker förhindra det som vi åstadkommer", beklagar aktivisten. "Legaliseringen av abort befinner sig långt ifrån att kunna tas upp till diskussion av regeringen. Det finns mycket kvar att göra men det är också nödvändigt att minnas vad vi åstadkommit just för att inte glömma vad som ännu är kvar", avslutar hon.
Som man kan se så innebär valet av en kvinnlig statschef, även om det är en positiv utveckling, inte nödvändigtvis att hon har kunnat genomföra några betydande framsteg i den brasilianska jämställdhetskampen.
Flera artiklar av: Artemisa Noticias