Argentina: Föräldraledigheten förlängs för båda föräldrarna
Under de senaste månaderna har flera organismer runtom i landet förlängt både mamma- och pappaledigheterna för sina anställda. Mammaledigheten är fortfarande mycket längre men papporna börjar också få en viktigare roll i ett delat ansvar. Är det kanske en debatt på uppgång?
Hon blev glad över nyheten. Samtidigt som hon gick in i femte månaden av sin graviditet så fick Andrea Plotquin, advokat och anställd vid den lagstiftande församlingen i Buenos Aires, reda på att hon skulle få fler dagar att spendera med sin bebis. Under förhandlingarna i mars lyckades man åstadkomma en förlängning av mammaledigheten för de kvinnliga anställda, från 90 till 120 dagar, och pappaledigheten ökades från två till åtta dagar. Man hoppas att man i slutet av april ska kunna förlänga pappaledigheten till 30 dagar, enligt Pablo Gennaro som är generalsekreterare för Asociación de Trabajadores del Estado ATE- Legislatura (Fackföreningen för statligt anställda inom rättssystemet -ATE)
"Vi tycker det är rättvist att pappan får vara med mamman vid barnets födsel", säger Gennaro. Reformen påverkar omkring 2200 anställda. Men den kommer däremot inte att påverka Andreas man som arbetar för ett privat företag och bara får två dagar för att vara med under dagarna runt födseln av deras andra barn. "Han har sparat semesterdagar så att han kan vara hemma i början, framförallt för att han måste hjälpa mig med storebror. För mig skulle det vara nödvändigt att han fick mer ledighet så att han också får möjligheten att njuta av tiden med sitt nya barn", säger den 34 åriga Andrea med tanke på vad som väntar.
Den lagstiftande församlingen i Córdoba har också godkänt en lag som ger sex månaders mammaledighet till alla offentligt anställda i provinsen plus lärare i statliga och privata skolor. Man har också förlängt pappaledigheten från två till åtta dagar för alla pappor i den offentliga sektorn. Det här initiativet har drivits av Alejandra Vigo, politiskt ansvarig för frågor om social inkludering och jämställdhet i provinsen och dessutom hustru till guvernören, Juan Schiaretti.
Styrelsen för Universidad Nacional de General Sarmiento (UNGS) godkände i februari en förlängning av mammaledigheten för universitetsanställda från tre till sju och en halv månader, och för papporna från tre till 30 dagar efter födelsen. När det gäller adoption så kommer de kvinnliga anställda på universitetet att ha rätt till en betald ledighet på 180 dagar från och med den dag som adoptionen har beviljats, medan det för de manliga anställda handlar om 30 dagars ledighet. Det nya reglementet omfattar också homosexuella föräldrar.
Dessutom så har styrelsen för Universidad Nacional de Córdoba beslutat att förlänga mammaledigheten för sina anställda till 180 dagar och pappaledigheten till 15 dagar, med den nyheten att om mamman skulle välja att avbryta sin ledighet så ska resterande dagar kunna användas av pappan om han också är anställd på universitetet.
På maillistan Red Informativa de Mujeres de Argentina (Informationsnätet för kvinnor i Argentina) var ämnet redan omdebatterat. "Jag förstår fortfarande inte varför man fortsätter att förlänga mammaledigheten men inte pappaledigheten. Med de förutsättningarna kommer diskrimineringen på arbetsmarknaden bara att bli värre. Och att eftersträva det på nationell nivå är felaktigt. Med sex månaders mammaledighet så kommer ingen arbetsgivare att vilja anställa en kvinna, sa en av deltagarna på listan, och pekade därmed ut en av de mest komplexa stötestenarna i frågan om mäns och kvinnors delade ansvar i omsorgen om barnen.
Det har bevisats att föräldraledighet inte innebär allt för stora utgifter för arbetsgivarna, särskilt inte för stora företag eller statliga myndigheter, men ändå är det en myt som fortfarande upprätthålls. Och i verkliga livet, där man måste kämpa för att behålla sin anställning när man kommer tillbaka från mammaledighet eller tvingas stå emot pressen från arbetskamrater och chefer, så går många kvinnor miste om rätten till denna ledighet.
I kommunen Morón har man redan utrett vilka effekter den här sortens politik kan ha på livet för både manliga och kvinnliga anställda. Där har män sedan 2009 rätt till en månads ledighet och kvinnorna har 210 dagar, en månad innan födseln och sex månader efter. "Vad vi ville undvika var att det fick negativa effekter för unga kvinnor som kunde komma att vara borta i sju månader. Vad vi gjorde var att öppna upp möjligheten för att man anställde någon som kunde vikariera för dem under de sju månaderna. I vilket fall så finns det en del kvinnor som tar ut kortare ledighet, de använder inte hela mammaledigheten och den möjligheten finns också. Männen tar ut mer ledighet än innan. Vi har två par med homosexuella män här i Morón som också har fått ut sin föräldraledighet. Och det vi diskuterar nu är vad som händer om det är två kvinnor som är kommunalt anställda, ska båda få ut mammaledighet eller ska en ha mammaledigheten och den andra de dagar som pappor får? Det är frågor som dyker upp efterhand", förklarar Delia Zanlungo Ponce.
Föräldraledighet för vem?
Men vad händer med de kvinnor och män som inte har lyckan att arbeta på de arbetsplatser där föräldraledigheten har förlängts? I Argentina så stipulerar den nationella lagen 20.744 om anställning att kvinnor har rätt till 90 dagars mammaledighet och män har rätt till två dagar.
De framsteg som är avgränsade till vissa delar av landet och vissa arbetsplatser går mycket längre än så och därför är det inte konstigt att man ställer sig frågan om varför inte lagstiftningen ändras också på nationell nivå. Istället så fortsätter man att upprätthålla en godtycklig situation där man kan har rätt till fler eller färre dagar beroende på vilket arbete man råkar ha. Extremfallet är kvinnor som arbetar som hembiträden och som inte har några som helst rättigheter när det gäller mammaledighet, men det är projekt på gång som startats av president Cristina Fernandez och som redan är på väg att godkännas för att dessa kvinnor ska få tillgång till samma rättigheter som alla andra kvinnor.
Å andra sidan finns det ett annat problem, nämligen att många arbetare, särskilt kvinnor, inte har "vita" arbeten och då blir det väldig svårt om inte omöjligt att få tillgång till föräldraledighet. När Andrea var gravid med sitt första barn så arbetade hon på ett advokatkontor hela dagarna och betalades svart. "Jag tog ut de tre månader som jag hade rätt till enligt lagen och så tog jag ut tre extra utan att få betalt. De accepterade det eftersom jag skickade telegram för att täcka upp", berättar hon. Sen sa hon upp sig: "Jag ville inte gå tillbaka dit för det var ett väldigt stressigt arbete där jag var tvungen att jobba hela dagen och aldrig kunde vara borta på grund av barnet eller ens anpassa tiderna efter dagis".
Enligt uppgifter från Undersekretariatet för Teknisk Programmering och Arbetsmarknadsstudier. Avdelningen för Statistik och Arbetsmarknadsstudier (MTEYSS), hade under det sista kvartalet 2006, 42% av befolkningen i städerna anställningar där de inte fick några sociala avgifter betalda. Bland dem fanns det fler kvinnor än män: Nästan hälften av kvinnorna (47,3%) arbetar idag inom den sektorn, jämfört med 37,7% av männen. "Om man närmare analyserar den gruppen kvinnor så ser man att det i första hand är mammorna som befinner sig i underläge jämfört med andra kvinnor som är ensamstående eller gifta men inte har barn.hälften av de mammor som har ett betalt arbete är inte registrerade i den vita sektorn, jämfört med 32,3% av kvinnorna som är ensamstående eller gifta utan barn. Det betyder att till det underläge som kvinnor befinner sig i på arbetsmarknaden gentemot männen får man lägga till ytterligare ett underläge för mammor gentemot andra kvinnor. I slutändan är det fortfarande de som har huvudansvaret för omsorgen av barnen", påpekar Carina Lupica i rapporten "Anständigt arbete och delat ansvar för omsorgen" från Internationella Arbetsorganisationen (ILO) .
Omsorgspolitik
Mamma- och pappaledigheten faller inom det område som brukar kallas omsorgspolitik. Historiskt sett har den politiken varit riktad enbart mot kvinnor. Och det fungerade som ett sätt att cementera en arbetsfördelning där kvinnor stannar hemma och män går ut och arbetar. Men nu har kvinnor varit ute på arbetsmarknaden i stor skala under minst tre årtionden och den gamla fördelningen befinner sig i kris, vilket innebär en massa spänningar i omsorgsuppgifterna: Vem ska göra det som kvinnorna tidigare gjorde för sina familjer och i hemmet? Har de lyckats få sina partners att ta över ansvaret för en del av sysslorna i hemmet? Har det fått stöd från staten? Och från sina arbetsgivare? I Argentina, precis som i resten av Latinamerika, har normerna och politiken som reglerar jämkandet av arbetsliv och familjeliv koncentrerats till två aspekter: skyddet för arbetande mödrar, särskilt under graviditeten och amningsperioden; och förskoleplatser.
När det gäller den andra punkten så bör arbetsgivare tillhandahålla barnomsorg om de har mer än 50 kvinnliga anställda, men det är en norm som aldrig har formaliserats och bara har efterlevts i ett fåtal fall. Därför finns det fortfarande en del feminister som frågar sig vad som hände med kampen för kvalitativ barnomsorg för alla föräldrar.
Staten själv brukar inte leva upp till löftena, vilket till exempel är fallet i Buenos Aires där Högsta Domstolen i februari i år fastställde att kommunledningen måste tillhandahålla sex tusen lediga barnomsorgsplatser innan 2012.
Dessutom är det få företag som går längre än vad lagen kräver. I samma rapport påpekar Lupica att i allmänhet: "Begränsar de sig till eller utökar så lite som möjligt de rättigheter som lagen föreskriver: Barnomsorg, amningsutrymmen, föräldraledighet. Till exempel så installerade Unilever amningsutrymmen i företagets nya byggnader; Santander Río betalar utöver lönen en summa till alla anställda män och kvinnor med barn som är yngre än fem år för privat eller statlig barnomsorg; Coca-Cola har en politik som tillåter mödrar att återvända gradvis efter ledigheten; Roche och Microsoft har längre mammaledighet än vad lagen föreskriver".
Som man kan se finns det fortfarande mycket kvar att göra inom det här området. Det främsta verkar vara att få igång debatten i samhället och få upp den på den politiska agendan i landet. I dokumentet "Kön och arbetsmarknad i Latinamerika" framhåller ekonomen Alma Espino något som specialister på temat är eniga om: "det är viktigt att synliggöra värdet av arbetet i hemmet och omvandla uppfattningen om att det ansvaret ska ligga bara på hushållet och kvinnorna och istället erkänna att det är en samhällelig uppgift som bör delas mellan staten, marknaden och olika familjeformationer".
Så rättvist och så svårt är det.
-----------------------------Med projektet hoppas vi kunna sprida artiklar från författare med genusperspektiv från 15 latinamerikanska länder. I det syftet kommer vi att kontakta 15 journalister från olika länder på kontinenten för att de ska kunna berätta personligt och känsligt om någon aspekt av vad som händer i deras länder.
Flera artiklar av: Artemisa Noticias