Hur man lär ut att inte vara "macho"
Artemisas Noticias
LatiCes översättare: Karina Hansson
Arbetet med maskulinitet med män i Nicaragua har varit banbrytande genom starka insatser av olika organisationer som Puntos de Encuentro ("mötesplatser"), Centro de información y serviceios de asesoría en salud - CISAS (informationscentrum och rådgivning inom sjukvård) och Cantera. Här följer en historia om en sådan upplevelse.
Från kamraterna på Red de Masculinidad por la Igualdad de Género - RedMas (manligt nätverk för jämställdhet mellan könen) plattform i Nicaragua, utför de ett pågående och viktigt arbete med barn och ungdomar i sökandet av lika och rättvisa förhållanden. Vi pratar med Douglas Mendoza Urrutia, en av medlemmarna inom förvaltning och samordning av nätverket. Douglas är en rastlös social aktivist och av högt värde för den Centroamerikanska mansrörelsen, han utgör en del av en generation av ungdomar som är produkten av de ovan nämnda organisationerna. Han arbetar med ungdomar och barn och gör dem delaktiga i processer som strävar för jämställdhet mellan könen. Konst, lekar, spel och bilder har varit idealiska verktyg för detta jobb.
- Utifrån RedMas, hur behandlar ni detta tema med barn och ungdomar
Det är allmänt känt att om man börjar arbeta med dessa teman under barndomen och ungdomen kan det leda till en förbättrad sexuell och reproduktiv hälsa i vuxen ålder och utvecklingen av en manlig identitet som ser jämställdhet mellan könen som något positivt. Ungdomsåren innebär ett kritiskt skede i formandet av sexualiteten och de beteendemönster som anammas i detta skede kan få betydande roll under resten av livet.
Från detta tillvägagångssätt är det viktigt att beakta ungdomarnas behov och i synnerhet dem som befinner sig i åren innan tonåren som utgör en osynlig grupp, detta eftersom de inte betraktas som barn men inte heller som ungdomar. Dessutom är just denna grupp ideal för att införa förändringar, att dra nytta av möjligheten att de befinner sig i ett tidigt skede i uppbyggnaden av sin identitet och på så sätt främja värden som respekt för samexistens, rättigheter och rättvisa. Det är därför nödvändigt att utbilda pojkarna för att uppmana till en kritisk reflektion på sin manliga identitet och visa på de negativa konsekvenserna som alltför ofta har existerat och byggts på under flera generationer.
Utifrån detta perspektiv utvecklar vi ett utbildningsförslag med fokusering på genus och maskulinitet för organisationer, elever mellan 10 och 14 år, deras lärare och föräldrar i Somoto, Ocotal, Estelí, Managua, Ciudad Sandino, som kallas "Jag delar med mig till min lärare och min familj" med vilken vi försöker främja möjligheter till reflektion och analyser av sociala normer som i långa loppet i socialiseringsprocessen formar uppfattningar, roller, identiteter och relationer hos barn, ungdomar och unga vuxna. På detta sätt, öppnar sig möjligheten för dem att förkasta den patriarkala macho-modellen och ge sig själv tillåtelsen att anamma alternativa sätt att vidareutveckla sina liv, baserade på icke-våld, rättvisa och jämlikhet.
- Har ni hittat en exakt modell för denna process, eller är ni öppna för att utveckla den under tidens gång, steg för steg? Vilka är grunderna för att kunna framhålla detta stöd?
Vi har utvecklat en omvälvande genusmodell som heter "Växa Tillsammans", vilken arbetar med barn, deras lärare och föräldrar. För barn, ungdomar och unga vuxna skapar denna rum för kritiskt tänkande om genus och deras socialisering, för att de skall dela med sig av sina känslor, upplevelser och på så sätt kan återskapa sina könsidentiteter och lämna den förbestämda "boxen" av macho-manlighet. För att de skall finna alternativa modeller för maskulinitet och visa på fördelarna för dem att stödja jämställdhet mellan könen.
Aktiviteterna med föräldrarna och lärarna ger dem utrymme som tillåter dem att reflektera över hur deras egen barndom var och i sin tur vilken barndom de skulle vilja att deras egna barn har. Detta genom processer för eftertanke samt definition av sin egen roll som ett stödjande nätverk för sina söner och döttrar och som garanter för dessa rättigheter. Det utgör ett arbete med ett generationsövergripande synsätt.
Det kräver att föräldrarna och lärarna bygger och främjar en hälsosam miljö för barn och ungdomar, i vilken uppfostringsmetoderna bygger på respekt för deras rättigheter till kärlek och ömhet inom hela livscykeln.
Lärarna förutsätts skapa rum för och främja en miljö där pojkar och flickor har samma förutsättningar, delaktighet och trygghet i enlighet med dessa rättigheter. Aktiviteterna är skapade så att lärarna kan ta med arbetet med genus och maskulinitet i sin lektionsplanering, detta tack vare metodologiska verktyg som underlättar processen för dem.
- Det formella utbildningssystemets verksamhetsmodell har bekräftats vara mansdominerande, kvinnofientligt och våldsamt, hur fungerar in tillsammans med denna information inte minst med vad som föregår i ditt land?
Det finns framsteg när det gäller utbildningspolitik och förordningar. Till exempel arbetas det för ett avskaffande av den förnedrande agan i alla skolor, men fortfarande saknas förståelsen för att genomföra det i praktiken, det finns hinder i samordningen av insatser mellan organisationerna och staten som hindrar förenade insatser för att bryta dessa barriärer av diskriminering. I läroplanen finns det inte ett genusperspektiv och på den institutionella nivån har inte kopplingen mellan våld och genusstruktur synliggjorts.
- Vilken tror du den största utmaningen som försvårar arbetet med barn och ungdomar om olika maskuliniteter är idag?
Den största utmaningen är återgivningen av den kvinnofientliga och våldsamma modellen som finns inom familjerna och skolan. Detta samtidigt som man försöker främja diskussion och reflektion om jämställdhet och socialisering med barn och ungdomar, om detta inte beaktas och delas med föräldrar och lärare, utsätts barnen och ungdomarna återigen för samma gamla traditionella synsätt så fort de befinner sig i hemmet eller skolan. Å andra sidan finner vi stort motstånd från vissa sektorer för genomförandet av en övergripande strategi, speciellt inom maskulinitet eftersom de tror att det innebär att männen i fråntas makt liksom att det stigmatiserar manliga utrymmen att vara emot kvinnor, genom att främja homosexuallitet etc.
- Hur tror du vi kan fortsätta bana väg för erfarenheter och åtgärder i detta avseende inom hela Amerika?
Genom att främja aktiviteter som ökar medvetenheten inom olika sektorer som organisationer, universitet och statliga institutioner för att syliggöra vikten av att närma sig ämnen som genus och maskulinitet med dessa grupper. Främja pedagogiska forum, utbildningsmaterial, segmenterade kampanjer för olika grupper inom befolkningen. Samt främja regional verksamhet som underlättar utbytet av erfarenheter och samarbete med andra organisationer.
Flera artiklar av: Artemisas Noticias