Heterosexualitet är en politisk konstruktion
Agencia Rodolfo Walsh
LatiCes översättare: Malin Karlsson
Nationell kampanj för rätten till lagligt abort, säkert och gratis
Argentina. Under den tredje riksstämman i kollektivet för anti-patriarkala män, hölls en panel öppen för män och feminister; "från det oförsonliga till det möjliga", stödde abort, fördömde obligatorisk heterosexualitet och tänkte på feminismen som en bred politisk rörelse som inte bara berör kvinnor.
Panelen öppnade "Män och feminister: från det oförsonliga till de möjliga", vilket gjorde att under den tredje riksstämman i kollektivet för anti-partikala män, adresserades olika frågor om feminism och förslag på att tänka mer på anspråken om kvinnors rättigheter. Den ägde rum den 23 november på Olga Vásquez kulturella, sociala och politiska centrum, "La Plata", i sammankonst med Mabel Belucci, Florencia Maffeo och María Julia Constant. Aktivisterna förde upp diskussioner om skapandet av flera feministiska identiteter och talade om behovet av att kampen för abort är gemensamt. De ifrågasatte också den obligatoriska heterosexualiteten som en politisk regim som kan komma att explodera.
"Vi tycker det är ett interessant att ge ny mening till orden", sa Florencia Maffeo till ANRed. Han talar i relation till den femenistiska praxises som skapade "Socorristas en Red", i sammhörighet med kvinnor som väljer att använda misoprostol eller som ifrågasätter. Maffeo, som också integrerat det extrema femenistiska kollektivet (en grupp kring legal, säker och gratis abort i väst), avser således beslutet att kalla sig "abortionists" för att fortsätta bryta tabun kring denna praxis. Men påståendet om språkets betydelse kan associeras med ett annat uttalande av Maffeos:"tänk på femenism som en sektorfråga, av kvinnor, det är förstås inte vad feminismen är: en politisk rörelse. Något stort".
Kan vi då tänka oss att femenismen involverar andra identiteter bortom kvinnorna, och även som fråga för män? I panelens öppnande av "Män och feminister: från det oförsonliga till de möjliga", under den tredje riksstämman i kollektivet för anti-partikala män, gick man igenom många aspekter av denna frågan. En stor rörelse för aborten drivs av María Julia Constant som tillhö liljornas femenistiska kollektiv, som i sin tur integrerar den nationella kampanjen för rätten till abort. I sin presentation, talade aktivisten om den politiska konstruktionen som har kommit fram under fyra år genom kampanjen. Hon sade att det först uppfattades som: "I kampanjen och i femenismen, kan vissa saker misstros i närvaron av män: och det var logiskt att misstro i det som man måste se med sin fadergestalt och genom maktförhållanden". Constans sade dock att "denna misstron förvandlades till förtroende, eftersom det inte är den grupp av manliga militära män, som aktivt stödjer kvinnorna i kampen för rätt till abort. Det jag känner är att de är en del av kampen, i denna kamp för att kunna bestämma och i denna anti-partikala kamp. De är inte vad som stödjer oss och inte vad som är med oss: männen är en del av denna kamp". Detta utrymme i "La Plata" var från början integrerad av Liljorna, kollektivet av anti-partikala män och Darío Santillán i "el Frente Popular", och i år uppgick de till mer än fem organisationer. I samband med detta, sa Maffeo "abort är inte bara en medicinsk praxis: aborten ifrågasätter kärnan av faderskapet, men det är ett beslut om ens egen kropp". Hon hävdar att den stora frågan i denna debatten är autonomin. "Männen tvingas inte göra någonting med deras kropp, det finns ingen lag som säger vad de måste göra eller kan göra med sin kropp, men för oss, ja", noterar hon.
Constant sa att eftersom det i kampanjen är "mycket klart att kampen för rättigheterna till abort måste finnas ute på gatorna, och det måste nå ut brett för att kunna uppnå målet". Hon såg till att dess tydliga syfte var att låta dem fortsätta att stärka det utrymme, som i år skapats av bland annat organisationerna Mumalá, Patria Grande, Insurrectas, FULP och GEN. På en nationell nivå, är organisationerna som integrerar med kampanjen mer än 300 stycken. Som avslut på sitt tal sa Constant: "Jag vill tydliggöra betydelsen av grupperna av män som är med i kampen om rätten till abort". "Systemet av hetrosexualitet dödar". "Förutom kapitalismen så är hetrosexualiteten som politisk regim som en stor förtryckt knut", sa Mabel Bellucci, som bekräftar dess attityd och ideer av filosofen och poeten Monique Wittig. Belucci, en queer feminist och journalist, medlem i den nationella kampanjen för rätten till laglig, säker och kostnadsfri abort, anger att konvergenspunkten mellan alla feministiska identiteter måste vara kampen "mot den hegemoniska maskuliniteten mot heterosexualitet som en politisk regim". Inom detta sa Maffeo att: "Man föds inte hetrosexuell. Det är en politiskt konstruktion, och jag tror att många gånger tror vi alla att vi alla är hetrosexuella. Vissa av oss kvinnor är inte hetrosexuella, vissa av oss män är inte hetrosexuella. Och det är också inkluderad i konstruktionen av identiteten av feminismer."
Aktivisten bekräftade som en del av kampen att; "man måste börja göra sig av med dessa frågor, diskutera med sina kollegor och sina trans kamrater: och diskutera olikheter i sexualitet" och kön. Mer ingående i sin tanke, säger Bellucci att "hetrosexualiteten som politisk regim är det som dödar genom att vara lesbophobic, homofobiskt, transfobiskt, rasistiska och sexistiska". Enligt aktivisten stöds denna regim av förtryckande och våldsamma instutioner: en typ av kärnfamilj, äktenskap, påtvingad mödraskap och romantiska kärleken som en reglerande enhet. "Bortom våra personliga beslut och våra intima val", säger Bellucci,"måste vi överväga det kritiskt och se hur vi exploderar denna krigsmaskin som är heterosexualitet som en politisk regim". Identiteter och femenism "Den politiska konstruktionen är inte femenisterna mot männen: det är femenismen mot hetrosexuellt kapitalitstiskt system som utsätter oss för påtvugna relationer" sa Maffeo, och påpekar att: "Den universella hanen är: en man, heterosexuell, vit, medelklass och han har en hel del privilegier". Men "kvinnorna också har privilegier," säger Bellucci efter att hänvisa till faktorer av ras, social klass och nyttjanderätt samt könsidentiteter som konstrueras utanför manligt-kvinnligt duo. I sin presentation, spårar Bellucci i släktforskning av den femenistiska rörelsen bland män i Argentina. Hon noterar att "de kamraterna som kände förståelse för femenisterna, inte hetrofemenism utan andra typer av feminism, som inte är i den situationen av previligerade hetrosexuella, var just homosexuella kamrater. Och även deras kamrater var transsexuella kamrater".
Maffeo definerar femenismen som en rörelse och politisk praktik, i jämnförelse med erfarenheter: "Det är en stående situation, som inte är främmande i det läge vi är idag. Jag är från förorten, och jag känner att min identitet som en från förorten och som latinamerikan ger oss många frågor som har att göra med hur vi ser på politiken".
Aktivisten från den extrema femenistiska gruppen, konstaterade utan att ignorera förekomsten av andra identiteter att konstruktionen av femenismen som är gjord av kvinnor och av män är olika: kvinnorna, med permanenta gener och andra olikheter, bygger med sina egenskaper upp politiska metoder "en verksamhet som innefattar loppet av oss som den väluppfostrade kvinna, kvinnor är underordnade av den maliga auktoriteten". Samtidigt är männen, uppbyggda i allmänhet med den komplexa uppgift att urskilja olikheter och uppmärksamma sina egna kroppar, och att ta till vara på sina privilegier.
"Och i en diskussion kan vi vi alla kanske ha rätt och allt kanske kan känns klart" Men i praktiken verkar det inte alltid så, reflekterade han. "Och vi måste fortsätta tänka om femenism och fortsätta att träffas, tänka på detajlerna och olikheterna som vi som män och kvinnor har i konstruktionen och fortsätta att träffas".
Maffeo föreslog att tänka på en femenist som en som går att konstruera och dekonstruera, kritisera utåt och reflektera själv. "I slutändan, är det det vi söker" säger hon, "att vi alla kommer utvecklas som fria och självständiga människor". Femenismen, säger hon, borde hjälpa till att bygga upp mer jämnlika förhållande, oprivilegierade, där vissa inte sätter sig på andra.
Flera artiklar av: Agencia Rodolfo Walsh