Cimarroner i Panama
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach
Att förändra är inte idag, men det är aldrig inte heller
Sen jag såg dokumentärfilmen Cimmarronupproret1 (Dag 70) som Panamas Kulturministeriet producerade, "En filmisk dokumentär av etniskt-historiskt värde för att ytterligare fördjupa sig i det afrikanska bidraget till den panamanska nationaliteten", kände jag behovet av att skriva några ord om den Svarta Etniciteten.
Många gånger fick vi lära oss historien genom segrarens pennas berättelse, som totalt struntade i den Urbefolkningens nedärvda visdom, Den Svarta Etniciteten och som totalt nedvärderade deras Kulturer.
Människan har en tendens att uppskatta nuet och framtiden samtidigt som de historiska kunskaperna nedvärderas. Detta utgör ett hinder för dagens ungdomar och de kommande generationerna att förvärva kunskaper. Det är viktigt att få barn och ungdomar att utveckla ett öppet sinne gentemot de olika kulturerna genom att ha i åtanke deras olika tempon.
När Columbus med sitt folk anlände till Panama hade kontinenten redan miljoner invånare med sin religion, sin egen världsåskådning och sina egna sociala -och ekonomiska organisationer. Spanjorerna som kom till Centralamerika hade redan sitt giriga, pro-slaveri, herravälde -och, plundringsinriktat sinnelag och sina sjukdomar med sig. När de märkte att infödingarna var fredliga och ödmjuka kom de på att sätta dem i jobb för egen vinning. När tiden gick började slavarbetskraften att decimeras tills det blev en obetydlig procent.
P g a detta var spanjorerna tvungna att hämta ny slavarbetskraft från Afrika. På så sätt kom de spanska erövrarna att äga alla dessa människors vilja sen de tvingades att ta sig igenom "lidandets tröskel" d v s varje gång de togs ifrån sitt land, sina familjer, sin världsåskådning och förlorade både sin frihet och sin identitet.
Den Svarta Rasen drabbades av kulturellt förtryck, inhemsk kolonialism, psykologisk kolonisering och utsattes för historik, religiös och estetisk kritik.
Så många år som gått sen erövringen till trots än har inte den Svarta Rasen fått det erkännande den förtjänar och inte den identitetsbekräftelse den har rätt till.
Även om det är sant att det förekommit positiva gärningar och framsteg, är att fira Svarta Etnicitetens dag eller månad inte tillräckligt. Det finns en historisk skuld som "inte" bör glömmas och som är i behov av kompensation. Endast då kan en stärkt känsla för Rättvisa sprida sig folken emellan.
Ännu har samhället inte helt befriats från diskriminerande stereotyper och påståenden. Därför är det nödvändigt att investera i utbildning och att, genom gemensamt agerande, göra dessa frågor synliga i det vardagliga som ett sätt att försvara och respektera alla sociala aktörers liv.
Om möjligt, skulle jag ge varje betydande representant för den Svarta Rasen tillfälle att berätta för mig om sina förfäders värdefulla historier och om sina egna minnen och tolkningar av upplevda händelser. Om detta vore möjligt är jag övertygad om att en ny historia borde skrivas.
--------------
1 Cimarrón (förvildad), namnet som förrymda afrikanska slaver som började ett nytt, fri liv i djungeln eller annanstans fick av vita slavägare och myndigheter i Panama, övers. anmärkning.
| Tweet |
Flera artiklar om: Kultur