Inti Illimani, förskönar våren i USA
Inti Illimani i Chicago
Under rörelsen av den nya chilenska sången* föddes Inti Illinami, som på aymara-språket betyder solen av Illinami, namnet av ett berg i bolivianska Anderna.
Under deras nästan femtio år av artistisk karriär har Inti Illimani fascinerat hjärtan av flera latinamerikanska generationer som anser att deras låtar återspeglar både verkligheten av de ursprungsfolken som det väsentliga av de revolutionära aktivisterna, likaså kärlek till värdighet och liv.
Den 9 maj, natten till lördag, gav Inti Illimani en konsert i staden Chicago, Illinois, USA. Det var feststämning bland publiken som samlades i Old Town School of Folk Music. Det var en natt full av sydamerikanska känsla. Vinden från Söder satt sin prägel i den amerikanska våren, med regnet och dimman av körsbärs blommor och tulpanerna.
Söder, med Anderna, haven, dess folk och dess värdighet. Med ursprungsfolkets eko och uthållighet. Identitet med stammen. Rökelse och dricka för de själar som irrar i horisonter långtifrån deras territorium. Det var som att vara tillbaka, att återuppleva minnet och glädje över de åren omringade av utopierna med blod, mod och lojalitet. Tiden då det fanns revolutionerna och diktaturerna, tiden då folk tvingades till att bli landsflyktingar, när man var tvungen att säga adjö med löftet om att återvända en dag. Det var en natt av många minnen, tårar, suckar och illusioner. Inti Illimani fascinerat oss.
Emellan bilder och autografer bland en publik som hyllade musikanterna, samt visade deras kärlek och lojalitet hade jag möjlighet till en fem minuters intervju med en av grundarna av gruppen.
Crónicas de una Inquilina (En gästs krönikor, öa.) har nöjet att under fliken Encuentros (möten) få presentera intervjun med Jorge Coulón, av Inti Illimani. Njut av den och om ni så önskar dela den. Personligt är politiskt. Konst är politisk och Inti Illimani visar det fullt ut. Jag kan bara tillägga att det var en glädje att dela med honom dessa få minuter, det var enstaka minuter men mycket starka minuter som jag fick glädjen av att vara med en av de bästa latinamerikanska musikerna, den vackraste av utopierna.
Bild: Evelyn Oliva Corado
Vad tycker du om den konstituerande församlingen?
I Chile behöver vi verkligen en ny grundlag, den gäller idag har utarbetats och skrivit under diktaturen, och författades för att avskaffa folkets rättigheter. En konstituerande församling är det mest demokratiska sätt jag känner tillför att utarbeta en ny grundlag som alla kan känna som sin egen.
En konstituerande församling betyder inte, som vissa verkar tro, en samling av människor som skriker samtidigt, däremot är den en församling vald av folket för att färdigställa en ny grundlag med demokratiskt stöd.
Vilka är dina åsikter om förändringarna i regeringen som Bachelet har meddelat, vet ej om dessa redan har genomförts?
Nej, inte ännu, det blir nu på måndag klockan nio som förändringarna kommer att meddelas. Tja, vi lever en ganska komplicerad situation, resultatet av diktaturen och av vår grundlag, i princip kan vi säga att allt relaterade till politiken finansierades på ett olagligt sätt. Det var därför Bachelet meddelade förändringarna i regeringen, vet inte om detta var som en rökridå eller om det handlar om en väg ut. Jag hoppas dock att det verkligen blir en förändring av regeringen som inte bromsar de reformerna som Bachelet utlovade till Chile.
Vi behöver att reformerna införs snarast, en omfördelning av rikedom behövs, likaväl som andra arbetsrättslagar, ett socialt trygghetssystem, offentlig folkhälsan och utbildning. Chile behöver mycket väsentliga reformer.
Abortlagen?
Ja, abortlagen innebär kvinnornas rätt att besluta om deras kropp.
Partnerskapslagen?
Vissa framsteg har gjorts, och vi ligger inte så dåligt i jämförelsen med resten av världen. Naturligtvis, det är mycket viktigt att göra framsteg i allt som berör de medborgerliga friheter och rättigheterna.
Varför i vissa länder såsom Argentina har avancerats så mycket i att döma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna medan i Chile har detta varit så svårt?
Jag tror att det inte är en numerisk skillnad, utom en kulturell sådan. I Argentina besegrades diktaturen genom ett krig, diktaturen föll våldsam. I Chile förhandlades en lösning. Det finns dock mer än 360 arméofficerarna som har varit dömt av dessa, ungefär 200 är i fängelse. Alla cheferna för underrättelsetjänsterna är dömda till flera livstidsstraff. I Argentina fanns en kulturell och folklig avvisande av diktaturen. I Chile har det handlat om en förhandling, allt vägs och mäts, därför har det inte varit stora nyheter men vi har i fängelserna en hel del av de som kränkte de mänskliga rättigheterna. De fängslade är inte så många som vi skulle vilja, inte heller alla som kränkte de mänskliga rättigheterna, men vissa framsteg har gjorts.
Förtycket av mapuchefolket?
Det är en av de största historiska fel som begåtts av de latinamerikanska regeringarna. I Chile har fanns främst ett mycket stort motstånd att acceptera att vi är ett multinationellt och mångkulturellt land och att rättigheterna för det Mapuchefolket inte bör bara respekteras utan returneras, Under flera århundraden har man råna Mapuchefolket på mark, boskap, likaså har vi förtryckt dem. Det är en ganska komplicerad historia och det är med kurage som vi måste konfrontera den. Man kan inte konfrontera dessa problem på ett byråkratiskt sätt.
Studenters mobiliseringar?
Det finns en generation av studenter som är född efter Pinochets regering därför har de inte inuti den fysiska rädslan som andra generationer har. Det är då en intressant generation, men en generation som har en mycket stark känslomässig reaktionsförmåga, dock inte alltid stark politiskt.
Obamas dekret om Venezuela?
Det är en dårskap, en oförklarliga dårskap, jag tror också att den är värdelös och lite pinsamt.
Tack så mycket för din tid, finns det något annat som du vill lägga till?
En stor hälsning till människor som trots att de är lång borta från sitt hemland, tänker på det.
* Den nya chilenska sången var en massrörelse av förnyelse av folkmusiken, där traditionen fick näring av musikaliska innovationer. Efter militärkuppen 1973, fortsatte rörelsen att utveckla sig utomlands tack vore de många artister som levde i exil. Källa: memoriachilena.cl
Flera artiklar av: Ilka Oliva Corado