Att framkalla förändring i Cabín 9
enREDando
LatiCes översättare: Lorena Moirón
Argentina. I den stora stadsdelen Cabín 9 föddes ett fotografiskt kollektiv som utgjordes av bara kvinnor. Las EnfOcadas (De fOkuserade) framträdde först som en fotografisk verkstad i La Fábrica de Otras Cosas (Fabriken för Andra Saker), skapad av kollektivet Lxs Otrxs (de andra männen och kvinnorna). Nuförtiden är den dessutom en självständig grupp som konstruerar, producerar och skapar bilder för och från området, med ett feministiskt synsätt.
Sju kvinnor bygger, utforskar och återupptäcker stadsdelen genom fotograferandet: Maira, Julieta, Mariana, Agustina, Soledad, Vanesa och Lucia.
Synsättet är feministiskt. De har ett namn: Las EnfOcadas från Cabín 9, det enorma kvarter som ligger på gränsen mellan Perez och Rosario. Ett kvarter som, mitt i denna områdestvist, dagligen hanterar en oändlig mängd svårigheter.
Gruppen föddes som en fotografisk verkstad i kollektivet Lxs Otrxs bibliotek. I den här fabriken som uppmuntrar till kreativitet, blir fotografiet som ett utrymme för att se och se sig. Fotografiet färdas: bilden avslöjar leenden och samförstånd. Kameran reser från hand till hand. Den utforskar sinnena och avsikterna.
Bilden avslöjar också ojämlikheten. Bristen på dricksvatten och de hundratals meter som måste tillryggaläggas för att fylla vattendunkarna.
Det är så att i Cabín 9 finns det inget sätt att få i sig vatten utan att det är förorenat. Eller jo, men svårigheterna att hitta det är oräkneliga. Man måste gå till anläggningen för omvänd osmos, som installerades 2011, för att hämta litet vatten tjänligt för att använda. Inget dricksvatten levereras direkt till hushållen.
Las EnfOcadas säger att detta problem är återkommande för varje granne i Cabín 9. Vatten finns alltid i deras sinne. Det är närvarande både som ett behov och en kränkt rättighet.
Då skjuter kameran: och där är de, hoppande framför soptippen som i öppen dager uppstår varje dag, varje morgon, utanför deras hem.
Synsättet är fortfarande feministiskt. Då dansar de; de porträtterar ansikten och gester. Världen är full av tusentals kvinnor som arrangerar ett möte, nittio tusen i Rosario. EnfOcadas kamera var där. De var där som deltagare, som en del av den trettioförsta nationella kvinnoförsamlingen.
Vad ville vi visa?, frågar sig Agustina.
Svaret, precis som bilden de skapar, är kollektivt: - vad vi letade efter var att bryta med det som medierna spred. Att visa vad som hände i kvinnoförsamlingen, all denna glädje, denna kraft, denna potens hos tusentals kvinnor från olika delar av landet-, säger de.
De tittar på varandra, de ler.
Bild: EnFocadas
Att ta bilden, redigera, välja den rätta platsen, motivet. Det hela blir ett gemensamt arbete. Därför bär fotografierna inga signaturer. Det är också ett politiskt beslut att inte göra det.
-Det viktigaste är bilden, vad man säger-, berättar Mariana.
Den första inspirationen för att bilda kollektivet var en studiecirkel i att fotografera sociala miljöer som Agustina koordinerade i Cabín 9. I detta utrymme producerade de en audiovisuell kortfilm som de kallade Berättelsen om vattnet i brand. Det är ingen tillfällighet, kortfilmen fiktionaliserar en vanlig situation: odyssén för att komma över litet drickbart vatten.
En del av gruppen som deltog i detta projekt inkluderar nu Las EnfOcadas. De koordinerar också en fotografisk studiecirkel i La Fábrica de Otras Cosas där dussintals nyfikna och ivriga flickor och tonåringar går för att lära sig att använda en kamera.
Studiecirkeln är endast för kvinnor.
- Den uppstod ur ett behov av att skapa ett utrymme bara för kvinnor. Fotografier som gjordes av kvinnor för att på så sätt kunna problematisera frågor som påverkar oss.
Det är så att i de allra flesta mötena, är bilden bara en utlösande faktor för att prata om många andra saker: problem som påverkar området; Problem som påverkar oss bara genom det faktum att vi är kvinnor. Och också, att ifrågasätta. Det är också vad vi vill göra i Las EnfOcadas.
Agustina säger: 'Vi är verkligen intresserade av att ifrågasätta på en visuell nivå. Vi anser att vi lever i en hypervisuell värld och det finns ingen utbildning för att uttolka den. Det är mycket viktigt eftersom det är information som är tillgänglig.
Att ifrågasätta är det ord som EnfOcadas väljer för att definiera även sin fotografiska produktion: "Vi anser att fotografering är ett konstnärligt-kulturellt språk och att det är nödvändigt att skapa en fundamental symbolisk debatt för att kunna uttrycka vad vi anser är orättvist och förtryckande", skrev de i en artikel i Kommunala institutet för kvinnors tidning Andariegas.
Att revolutionera synsätt, och genom denna revolterande process, säger de, hitta det gemensamma.
Bild: EnFocadas
En skugga kastas på muren. Cykeln, bron, växterna. Ett torn av ackumulerat skräp. Tegelstenarna i blickfånget och i ett hörn, linan med kläder som torkas i solen. I biblioteket, barnens leenden.
Kvinnor som dansar, kvinnor som debatterar, kvinnor som marscherar. Allt är bildmotiv: Las EnfOcadas utlöser kameran.
-Vi känner oss stärkta-, berättar de.
Med sin bevakning har de deltagit i la Fila de Emergencia och i en föreställning i samarbete med Mestizas-gruppen.
- Tanken är också att bilden är ett arbetsverktyg. Vi fick erfarenheten att fotografera en födelsedag, - berättar Maira, en annan medlem i gruppen.
2015 lämnades de in till sammankallandet av Ingenia som får resurser från Kulturdepartementet i provinsen. De valdes ut och därmed kunde de skaffa en spegelreflexkamera. Det gjorde det möjligt för några medlemmar att lära sig mer om själva tekniken och komma längre med verktygets användande. Det innebär att inte bara ta en bild utan också att redigera med gratisprogram.
Men de drar alla slutsatsen att det som driver dem är inte bara resultatet. Att arbeta, skapa och träffa varandra i en stor stadsdel med flera olikheter. Då förvandlas den fotografiska handlingen till en politisk-feministisk handling.
-Det är ett sätt att se världen, som i detta fall är genom fotograferandet,- säger Maira.
-Se världen ur ett kvinnligt perspektiv, som de kvinnor vi är, vi vill vara, och de utrymmen vi vill skapa-, tillägger Mariana.
De är alla öppna frågor eftersom frågorna föder handling. Handling som inte förstås som individuell utan kollektiv, även om det individuella arbetet och vars och ens egenheter alltid är närvarande.
Om vi inte gör det kollektivt skulle det vara meningslöst. Det är en mycket heterogen grupp, olika åldrar, olika livserfarenheter. Vi försöker inte att undertrycka mångfalden eftersom det gör verkstaden mycket mer dynamisk. Vad vi har gemensamt är att vi är kvinnor och att vi delar ett behov att finna oss själva,- upprepar Maira.
Bredvid henne säger Agustina, gruppens fotograf:
- Däri ligger den stora makten, det är ett befriande klick. Som bildskapare är vi intresserade av att visa det, möjligheten till frihet som detta verktyg för att uttrycka sig ger oss.
Flera artiklar av: enREDando