Anonyma författarinnor – kvinnorna som undersökte det intimas värld
Desinformémosnos
LatiCes översättare: Hanna Rosendahl
Kvinnliga författarinnor har tvingats slåss med näbbar och klor med förlagsverksamheten för att få en plats i folkets bokhyllor, precis som i många andra mansdominerade branscher. Att vi idag stöter på kvinnliga namn i flera litterära genrer när vi bläddrar genom bokförläggarnas kataloger är resultatet av en lång rad kvinnliga författares kamp. Det fanns en tid när författarinnor ansågs vara en vederstyggelse.
Den kvinnliga rösten tystas gång på gång, vilket är orsaken till att allmänheten borde erkänna deras hårda arbete utan att framställa dem som offer. Bland annat lyckades suffragetterna öppna tidigare otroliga dörrar för framtida kvinnliga tänkare och världsmedborgare, och gav dem utrymme att reflektera kring området mänskliga rättigheter. Samma sak med författarinnor.
I en intervju med journalister från tidskriften UNAM Global kommenterade Ana Laura Zavala Díaz, filosofie doktor vid Mexikos Universitet och upphovsmakare till Filologiska Forskningsinstitutets Seminarium för texters kritiska utgåva, att även om kvinnans inträde i den litterära historien har varit saktfärdig så överträffar de framlidna, okända författarinnorna de erkända i antal. Zavala Díaz påpekar att detta är en företeelse som främst märks i 1800-talshistorien, vilket också är den period hon specialiserat sig inom.
"Man måste komma ihåg att de kvinnor som levde under 1800-talet i vissa fall kunde läsa, men inte skriva; det är också en viktig orsak till att situationen ser ut som den gör. Det andra är att kvinnorna inte hade samma möjlighet som deras makar eller söner att slå igenom i litterära kretsar, och fick sällan tillträde till författarförbund. Vissa var till och med, det måste jag tilläga, inte särskilt goda författare. Till syvende och sist är att skriva en konst, ett arbete som ständigt utvecklas, och jag tror att kvinnans sena entré gjorde det svårare för henne att skapa en tematik, att hitta sin röst."
År 2016 genomförde Projektet för Samtida, Mexikanska Författarinnor (PSMF) en undersökning bland universitetsstuderande, docenter och marknadsförare för att undersöka deras kunskaper om kvinnliga författare från Mexiko. Samtliga grupper kunde bara nämna två stycken: Rosario Castellanos och Elena Poniatowska. Emellertid registrerades den första publikationen av en roman författad av en kvinna år 1910; Laura Méndez Cuenca skrev då samlingen Simplezas. Liliana Pedroza beskriver förfarandet i sin bok Historia secreta del cuento mexicano 1910-2017.
Varför ska man läsa verk av kvinnliga författare?
Enligt Zavala Díaz är det av särskilt värde att läsa kvinnliga författare. De har utforskat platser som manliga skribenter inte vågat beröra: den intima världen.
"Med lyriken som verktyg började 1800-talets författarinnor utforska något som männen inte behandlade – jag talar om det intimas värld. Eftersom kvinnans erfarenheter av samhället begränsades till deras kropp, var detta en naturlig övergång. Det intima började alltså göra ett framträdande då, och kvinnor tilläts börja skriva på ett helt annat sätt."
Det skapades en efterfrågan på romaner som berörde teman som giftermål och moderskap, det vill säga: kvinnor började skriva för sig själva.
För Zavala Díez möjliggjorde därmed den mexikanska revolutionen att kvinnorna kunde stärkas i sin roll som författare.
"Det är först på 50-talet som vi kan se en kraftig ökning av författare som Inés Arredondo och Amparo Dávila, kvinnor som har väldigt intressanta frågeställningar, egna röster och som synliggjorde kvinnans kamp för att bli publicerad i sina texter. Jag tror att det var de som öppnade upp för att kvinnolitteraturen skulle bli populär."
Flera artiklar om: Kultur