Medborgarradior för att utvidga demokratin
Artemisa Noticias
LatiCes översättare: Anna Wetterqvist
Den chilenska journalisten María Pía Matta är en feminist som är övertygad om att kommunikation är allas rätt, grundad på yttrandefriheten. Hon är ny chef för Asociación Mundial de Radios Comunitarias (Amarc) (världsorganisationen för medborgarradior).
Bild: Mujeres en conexión
Matta blev vald i slutet av Amarcs tionde världskonferens som hölls i november i La Plata, sydöst om Buenos Aires. Devisen var att "öka medborgarradiornas effektivitet med att uppnå en förbättrad social rättvisa"
Amarcs över 4.000 medlemmar på de fem kontinenterna bör få ett allt större legalt erkännande. 'De utgör ett nyckelverktyg för att utvidga demokratin på lokal och global nivå', hävdade hon i intervju med IPS (Inter Press Service - global nyhetsbyrå ö.a.)
Matta leder den icke-statliga organisationen La Morada ("den lila"), som introducerades samtidigt i alternativa mediers journalistik och i den sociala aktivismen. Den grundade la Radio Tierra (jordens radio) i Chile, som var den första feministiska radiostationen i Latinamerika.
Medborgarradiorna växer fram inom ramen för en social och politisk process av reformer. Som vice chef för Amarc, som fram tills nu letts av engelsmannen Steve Buckley, var Matta ett exempel för medborgarradior i regionen.
Den erfarenheten kommer nu att tippa över på det globala nätverket och man eftersträvar att kvinnor ska delta i allt större utsträckning i medborgarradiorna och i Amarcs ledning.
IPS: Hur skulle du beskriva det läge som medborgarradiorna befinner sig i idag?
MARÍA PÍA MATTA: Jag tror att det har skett ett stort framsteg i världen i fråga om förståelse för medborgarradiornas betydelse och deras koppling till en ökad livskvalitet. Ibland tror man att de teman som medborgarradion tar upp bara har att göra med dem som arbetar vid den att göra, men egentligen har den mycket att göra med det allmänna bästa.
Det gamla konceptet för kommunikation med en sändare och en mottagare grundade sig på en individuell rätt. De medborgerliga medierna är en väg mot en förbättrad demokrati som inkluderar alla.
IPS: Är fenomenet mer utbrett nu eller är det bara mer synligt?
MPM: Det finns en tydlig utbredning. I Nepal, Indien och Nigeria. I Bangladesh, i Afrika, en enorm ökning i Asien, och i Latinamerika. Många är konstituerande praktiker och utmärker sig för sin hållbarhet och sin relation till civilsamhället.
Journalistiken i de här radiorna skiljer sig från den formella. Den måste man lära sig och de som lyckas med det är förebilder för andra.
IPS: Vilka skulle du säga är dina huvudsakliga utmaningar i ledningen av Amarc?
MPM: Att göra en internationell ledning som inkluderar alla regioner. Att kraftigt främja kvinnors deltagande i medborgarradiorna, i deras ledningar och även i Amarc på regional nivå och i världen.
Ett annat mål kommer att vara att rädda indianspråken. Inom ramen för vår kamp för yttrandefrihet och rätt till kommunikation, måste vi återupprätta rätten till språklig mångfald. Det är ett genomgående tema för alla regioner.
Och arbeta bättre med nyhetsperspektivet. Amarc har över 5.000 anslutna radior och många av dessa är informationskällor i sina samhällen, ett inslag som de stora massmedierna idag saknar.
IPS: Vilka kommer att bli de största utmaningarna i Latinamerika?
MPM: Latinamerika har gått framåt mycket i lagstiftningsramar för alternativa medier och det är något som vi måste fortsätta att fördjupa oss i. Till exempel kan allt som vi har åstadkommit i OAS appliceras på andra områden som la Unión de Naciones Suramericanas (sydamerikanska nationernas union) eller la Comunidad Andina (den andinska gemenskapen).
IPS: Vad syftar du på när du talar om vad som OAS har åstadkommit?
MPM: År 2002 lyckades Amarc få Corte Interamericana de Derechos Humanos (interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter) att tillkännage den första bedömningen om nödvändigheten av att radiorymden breddas. Alltså har vi övertygat domarna om att när man talar om radio talar man om yttrandefrihet. Det var ett bidrag ifrån Amarc.
Materialet spelar ingen roll. Det kan vara papper eller på teknologisk väg, men vi talar om rätten till yttrandefrihet.
IPS: Gjordes det andra uttalanden på den linjen?
MPS: Ja, OEA:s rapport för yttrandefrihet uttryckte att staterna inte får försvåra för samhällena att få tillgång till frekvenserna, utan de bör främja detta genom att skapa transparenta processer för medverkan. Där tog vi upp problemet i Chile, Paraguay och Honduras, som är utsatta för restriktioner.
I Honduras fanns det en rad döda journalister, men dessutom säljs radiorna ut på auktion och har inget skydd.
Några av dem blir ständigt attackerade, t ex. de från folkgruppen garífuna vid Atlantkusten. Stora grupper av företagare vill sätta upp ett turistcenter på platsen och ämnar driva bort de boende och då attackerar de medborgarradiorna.
IPS: Vad kan man enligt din uppfattning uppnå med OEA:s uttalanden?
MPS: Inget land gillar att få varningar för att de inte agerar demokratiskt. Det är ett sätt att förbättra förståelsen för rättigheter. Yttrandefriheten, som är rätten att vara medborgare som informerar och är informerade, är del av en rättspraxis som är till hjälp även för andra regioner.
IPS: Vad tycker du om de nya medielagarna som håller på att växa fram i regionen?
MPS: Jag respekterar alla processer och måste säga att den nya lagen (om audiovisuella tjänster) som tillkännagjorts i Argentina, är den avgjort bästa. Uruguay har också avancerat med en lag om medborgarradior och är nu på väg mot en ny medielag lik den i Argentina.
Lagen i Ecuador är däremot mer omstridd; istället för att ifrågasätta mediesystemet blandar den sig i innehållet och det är vanskligt.
Hursomhelst har det gjorts enorma framsteg i fråga om deltagande, i sättet man reglerar medierna på och hur man får tillgång till dem.
IPS: Finns det länder som släpar efter i den här öppningsprocessen?
MPM: Ja. I Brasilien t ex borde det väldigt snart genomföras en förändring. I nuläget är det ett av de länder som har straffat medborgarradiorna mest genom att tillämpa straffrätt på tusen 'radiopratare'. Denna bristande situation finns också i Chile och Paraguay där medborgarradiorna inte erkänns.
Flera artiklar av: Artemisa Noticias