Samhället garifuna de Trujillo stämmer kanadensisk porrkung
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Honduras. Måndagen den 13 december, lämnade ledningen för samhället Comunidad de Cristales y Río Negro från staden Trujillo tillsammans med OFRANEH in en ansökan om total ogiltighetsförklaring av flera falska köpekontrakt av samhällets mark, till fördel för kanadensaren Randy Roy Jorgensen.
De flesta av dessa transaktioner har åstadkommits under press. Löjligt små summor pengar har erbjudits de inblandade i utbyte mot deras bostäder i området som är känt som Rio Negro. Kanadensaren avser att bygga en kaj för Panamex-kryssare där, under namn Banana Coast.
Utöver det uppkomna bedrägeriet mot Rio Negros invånare, påverkades mark som tillhör samhället Garífuna de Cristales som ligger sydväst om staden Trujillo, på en plats som kallas Campamento. Även där skedde en bedräglig försäljning av mark till fördel för Randy Jorgensen.
Garífuna-folkets närvaro i Trujillobukten
Garífunas anlände till ön Roatan i Honduras den 12 april 1797, efter att ha utvisats av britterna från ön San Vicente. De hade då framgångsrikt utkämpat två på varandra följande krig för att försvara ön, karibiernas sista bastion (Kalinagu och Garinagu) i Små Antillerna.
Staden Trujillo grundades 1524 och övergavs senare. Från 1643 tills vårt folk kom till Honduras, var den obebodd. År 1901 gav den dåvarande presidenten Manuel Bonilla "de bruna" från kvarteren Cristales och Rio Negro som ligger i utkanten av staden, fem tusen hektar mark sydväst om Cristales mark och två tusen hektar i närheten av Laguna de Guaimoreto.
Så var situationen fram till år 2007, då lokala mellanhänder nedlät sig till genomföra illegala inköp för porrkungens räkning, och därmed inledde fördrivningen av Garífunas från Trujillobukten. En situation liknande den som vårt folk fått utstå i en stor del av det territorium, som vi har bebott permanent och på ett fredligt sätt under de senaste två århundradena.
Porrkungen förvärvade också mark i Garifuna-samhällena Santa Fe, San Antonio och Guadalupe, gärningar som rapporterades till Ministerio Público (justitiekanslern) före statskuppen 2009, utan att kompetenta myndigheter har ingripit för att stoppa dessa olagliga handlingar.
Porrkungen och hans Banana Coast
År 1904 tillbringade den amerikanske författaren O'Henry en tid i Trujillo, där han skrev sin bok Cabbages and Kings (Kål och kungar) som utspelar sig i den fiktiva hamnen Coralio, det fingerade namn han gav Trujillo. I boken myntade O'Henry begreppet bananrepublik, med vilket han beskrev Honduras.
Ett århundrade senare dyker porrkungen upp i Trujillo, och lägger beslag på Garífuna-folkets mark för att bygga ett imperium under namnet Banana Coast. De metoder som används i förvärven och landets politiska miljö skiljer sig inte från de koloniala metoder som användes av bananföretagen och förhållandena i Honduras i början av nittonhundratalet.
Jorgenson lyckades, mitt under Honduras politiska tragedi år 2009, plötsligt få miljötillstånd för att bygga i ett område som förklarats som en buffertzon för Parque Nacional Capiro y Calentura (Nationalparken Capiro och Calentura) och fortsatte att bygga villor på de järnhaltiga sluttningarna med utsikt över Karibiska Sjön.
Porrkungen har fått ett enormt stöd från Ramón Lobo Sosa, bror till president Porfírio Lobo. En situation som har tjänat som garanti för att effektivisera pappersarbete och godkännanden, samt för att undanröja den opposition som har kommit från Garífuna-samhällena mot påtryckningar och plundring. Den 21 juni i år fick Jorgenson ett "reconocimiento especial"(speciellt erkännande) av Lobo, mitt under ett ministermöte i staden Trujillo.
Kanadensaren finansieras av Canadian Shield Fund (den kanadensiska Shield-fonden), det kontroversiella gruvföretaget Barrick Gold och företaget Canidian Oil and Gas, som gett ekonomiskt stöd till Life Visión, ett företag under vars namn porrkungen döljer sig.
Från Banana Coast till Ciudad Modelo (Modellstaden)
Statskuppen har lett till antagandet av en serie av nyliberala lagar, som har återtagit de magra sociala vinster som uppnåtts under det senaste halvseklet: flexibilitet på arbetsmarknaden, överprotektion av utländska investeringar och den mest förnedrande formen av kolonialism, nämligen Ciudad Modelo (Modellstaden).
Den amerikanske ekonomen Paul Romer med sin förkunnelse över modellstäderna, ledde regeringen i Madagaskar och den avsatte Ravalomanana till avgrunden i början av 2009, genom att offentliggöra anläggningen av två modellstäder på denna afrikanska ö. Det madagaskiska folket reste sig, vilket ledde till Ravalomananas störtande. I Honduras förlöpte historien på omvänt sätt. Där förorsakade en statskupp att den nyliberala offensiven konsoliderades och kulminerade i den konstitutionella reform som överlåter en del av landets territorium till utländskt kapital.
Den sluge kanadensiske affärsmannen, som en gång anklagades för pedofili i Honduras, har inför den försvarslöshet som råder i landet, blivit en av de största förespråkarna för modellstäder. Lobos administration har undanhållit information om den förmodade placeringen av Modellstaden, som med stor säkerhet kommer att omfatta Trujillo och uppenbarligen kommer den att breda ut sig längs med kusten från Bahía de Trujillo till Rio Sico, precis där Garífunas kulturella fristad är belägen.
Samhället Rio Negros (Trujillos) försvinnande och fördrivningen av Garífuna-folket i Honduras
Kanadensarna verkar destinerade att fördriva vårt folk från Honduras och som exempel har vi den sorgliga episod som inträffade i Trujillobukten, vars mönster verkar komma att upprepas, men den här gången längs hela kusten.
När nationalkongressen höll ett särskilt möte i staden Gracias, Lempira, med syfte att godkänna författningen för Regiones Especiales para el Desarrollo, RED (Speciella utvecklingsregioner) eller Modellstaden, var den kanadensiska senatorn Gerry St Germain närvarande, tillsammans med flera potentiella investerare från detta land.
Den lätthet med vilken Jorgenson uppnått sitt mål i Rio Negro - ett samhälle som försvann nästan helt - och överlämnandet av den nuvarande administrationen till utländskt kapital, kan vi ange som en konsekvens av statskuppen. Utöver nedgången vad gäller respekt för mänskliga rättigheter, är det en indikator på statens misslyckande, som vi i Honduras lever i.
Tyvärr plågas vårt lands historia av krigsherrar och politiker som har berikat sig själva på bekostnad av den nationella suveräniteten. Av en tillfällighet godkände Ntionalkongressen Modellstaden i januari 2011, exakt ett sekel efter Sam Zemurrays och den underordnade Manuel Bonillas invasion av Honduras, i januari 1911.
Genom att väcka talan mot porrkungen och hans lokala anhängare, tar Garífunasamhällena från Cristales och Rio Negro ett steg på vägen för att återvinna det som förlorats. Det återstår att se om det finns rättvisa i Honduras eller om den, som så ofta är fallet, begränsas till de kärandes fysiska försvinnanden.
Flera artiklar av: OFRANEH