Ingen kompensation når offren bland ursprungsbefolkningen
Noticias Aliadas
LatiCes översättare: Susanna Berthelsen
Ingen kompensation når offren bland ursprungsbefolkningen. Carlos Chen Osorio är den ende överlevande från en maya achí familj vars medlemmar avrättades brutalt av armén under fem olika massakrer mot invånarna i Río Negro, i den nordöstliga provinsen Baja Verapaz, under de 36 åren av väpnad konflikt i Guatemala.
Foto: Louisa Reynolds
För ursprungsbefolkningsfamiljerna räcker det
inte med en ursäkt från regeringen, de kräver
ekonomisk kompensation.
Chen förlorade 40 familjemedlemmar och nu leder han organisationen Asociación para el Desarrollo Integral de las Víctimas de la Violencia en las Verapaces Maya Achí - ADIVIMA (Organisationen för en fulständig utveckling för offren för våldet mot Maya Achí-befolkningen i Verapaz-regionen) som har sitt säte i Baja Verapaz och som arbetar för att offren ska kompenseras.
Enligt Chen räcker det inte med de symboliska handlingarna från regeringens sida, som att man har erkänt att staten förde en folkmordspolitik mot mayabefolkningen i landet. "Man har bett om ursäkt men med den kan man varken köpa mark eller bygga hus", säger han.
Presidenten Álvaro Colom är brorsson till Manuel Colom Argueta, den före detta borgmästaren i Guatemala City som avrättades 1979 under militärregimens mest hårdhänta period, och har försökt framställa sin centervänsterregering som en arvtagare till revolutionen 1944. Upproret det året mot diktatorn Jorge Ubico markerade början på ett årtionde av demokratiskt valda regeringar ledda av presidenterna Juan José Arévalo och Jacobo Árbenz.
Denna period som i de guatemaltekiska historieböckerna brukar kallas "den demokratiska våren" avbröts abrupt av en statskupp sponsrad av bananföretaget United Fruit Company och den amerikanska regeringen vilka fruktade en spridning av kommunism i Centralamerika.
Regeringens retorik hänvisar ofta till dessa historiska händelser och Coloms administration, vars valspråk är "tider av solidaritet", har framfört flera ursäkter för de grymheter som begicks under den väpnade konflikten som följde efter kuppen.
I mars i år bad Colom om ursäkt till familjerna till poeten och gerillakämpen Otto René Castillo och hans partner Nora Paiz som båda torterades av militären och försvann för 44 år sedan.
Men under ceremonin inträffade en händelse som var pinsam för Colom när en grupp landsbygdsaktivister tog sig in i regeringsbyggnaden och krävde att regeringen skulle sätta stopp för markavhysningarna på landsbygden. Händelsen blottlade den klyfta som finns mellan den officiella retoriken, som lägger tyngdvikt vid fred, rättvisa för krigets offer och vikten av att bekämpa fattigdom och ojämlikhet, och den grymma verkligheten i landet.
För krigsoffer som Chen ekar offentliga ursäkter tomma när så lite har gjorts för att kompensera de överlevande och göra slut på samma fruktansvärda misär på landsbygden som från början ledde fram till att desperata bönder anslöt sig till gerillagrupperna.
Ofinansierade kompensationsplaner
Det nationella programmet för ekonomisk kompensation har fått en årlig budget på 13.3 miljoner amerikanska dollar: 3.9 miljoner till administrativa kostnader och 9.1 miljoner till att dela ut kompensation, vilket ska inkludera konstruktionen av enkla bostäder (en liten cementbyggnad med ett rum, plåttak och extern latrin), planer för jordbruks- eller hantverksproduktion som ska kunna ge inkomstkällor till samhällena, en ekonomisk ersättning på upp till 5 200 dollar per offer och kortare terapibehandlingar för att hjälpa de överlevande att komma över sina hemska upplevelser.
Enligt César Dávila som leder programmet så uppgår den summan bara till en tredjedel av den budget som fastställdes i Lagen om Nationell Politik för Kompensation, vilken antogs under Alfonso Potrillos regeringstid (2000-2004) .
Dávila klargjorde att detta innebär att man inte kommer att uppfylla löftet om 3000 bostäder under vad som är kvar av Coloms tid vid makten, han avgår i januari 2012.
När det gäller projekten inriktade på att åstadkomma självförsörjning för dessa samhällen så har man genomfört 130 förstudier men på grund av brist på finansiering så kommer bara 20 av de föreslagna projekten att genomföras.
När man ifrågasatte Colomadministrationens prioriteringar eftersom kompensationsprogrammet lider av en desperat brist på finansiering, så påpekade Dávila att den budget man hade bett om för i år var på 28 miljoner dollar men att oppositionspartierna i Kongressen minskade den till mindre av hälften, 13 miljoner dollar.
Men interna källor som ville vara anonyma på grund av rädsla för repressalier, menade att trots att det är tydligt att budgeten för programmet är otillräcklig, så händer det ofta att det slösas med de tillgängliga medlen. Till exempel så spenderade programkontoret under en enda vecka 9 800 dollar på en stor reklamkampanj publicerad i de nationella tidningarna, som främst har en läskrets hos överklassen i städerna, där man prisade programmets framgångar. De pengarna skulle ha kunnat användas till att bygga fem bostäder för landsbygdsfamiljer som har stått flera år på en väntelista som verkar vara oändlig.
Var det ett inbördeskrig i Guatemala?
För offren för den väpnade konflikten, är grymheterna som begicks mot försvarslösa civila svåra att glömma.
Trots det så är det för den nya generation av guatemalteker som föddes efter att fredsavtalet skrevs under 1996 som om kriget aldrig hade inträffat.
Än så länge så fastställer den nationella läroplanen vagt att lärare bör förklara varför man skrev under fredsavtalen, men generellt så behandlas ämnet bara ytligt och utan att man nämner huvudorsakerna till att kriget startade.
"Jag har undervisat på universitetet i 20 år och jag har märkt att de nya generationerna är helt okunniga om ämnet, det vet överhuvudtaget inte att det har varit krig här", säger professor Rodolfo Arévalo.
Man förmodar att detta bör förändras i år efter att kompensationsprogrammet har tagit fram en serie undervisningsmaterial om den väpnade konflikten som ska användas i alla skolor. Materialet inkluderar brädspel för de allra yngsta, där eleven för varje ruta måste svara på en fråga om Guatemalas historia, och en lärarhandledning som hjälper lärarna att veta hur de ska behandla ämnet och hur de ska svara på frågor som dyker upp i klassrummet.
Men dessa ansträngningar som är inriktade på att försäkra att mayautrotningen inte glöms bort har kritiserats av arméveteraner och högergrupperingar som vägrar att erkänna att det begicks grymheter.
"Det finns de som vidhåller att det inte är bra att tala om ämnet. Fredsavtalet var symboliskt, oligarkins maktmonopol finns fortfarande. I en del privatskolor undervisar de om ämnet och då klagar föräldrarna. Hos nationen finns det i grunden inget intresse för det som hände", säger läraren Rossana Pinillos.
Flera artiklar av: Noticias Aliadas