Diskriminering är ett brott
Noticias Aliadas
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Marta, 43 år, guatemalanska av maya kaqchikel-nationalitet och analfabet arbetade under två år som hembiträde och behandlades mycket dåligt av sina arbetsgivare.
Få indianska hembiträden anmäler de
övergrepp de utsätts för.
Bild: Louisa Reynolds
Den familj som hon arbetade för i San Lucas Sacatepéquez cirka 35 km från Guatemala City tillhörde inte någon ursprungsfolksnationalitet. De tvingade henne att sova i ett träskjul utan dörr, bland verktyg och hinkar fulla med smutsiga kläder, berättar Marta, som bett att hennes namn ska ändras av rädsla för repressalier från arbetsgivarna. De förbjöd henne att använda familjens badrum så hon blev tvungen att tvätta sig på gården, säger Marta, som ursprungligen kommer från den västcentrala provinsen Totonicapán.
Dessutom utsatte husbonden henne regelbundet för verbala övergrepp. "Du duger ingenting till. Du är en lortgris, tvätta dig. Du borde vara tacksam för den möjlighet som familjen ger dig att få ekonomiska resurser", var några av de kommentarer som hon dagligen var tvungen att höra.
Efter att ha lämnat anställningen förra året, bestämde sig Marta för att söka hjälp hos Defensoría de la Mujer Indígena, DEMI (Försvarare av ursprungskvinnor), en statlig instans med syfte att försvara ursprungskvinnors rättigheter.
Mer än 40 % av de 14 miljonerna guatemalaner anser sig tillhöra ursprungsfolk, fastän vissa experter tror att procentandelen skulle kunna uppnå 60 %.
Enligt Azucena Socoy, advokat vid DEMI, anmäls sådana fall sällan, eftersom det anses vara "normalt" att indianska hembiträden tvingas av sina arbetsgivare att sluta använda sina traditionella dräkter, tala spanska och utsättas för övergrepp och förnedring.
Lagstiftning på papperet
I oktober 2002 tillfogade kongressen en ny artikel till strafflagen. Enligt denna betecknas olika former av diskriminering inklusive rasism, som brott.
"Som diskriminering förstås alla former av åtskillnad, uteslutning, begränsning eller företräde baserad på genus, ras, etnicitet, språk, ålder, religion, ekonomisk situation, sjukdom, funktionshinder, civilstånd eller annan orsak, anledning eller omständighet som kan förhindra eller försvåra för en person, en grupp av personer eller föreningar att utöva lagstadgade rättigheter. Inklusive bruk eller sedvanerätt i enlighet med republiken Guatemalas konstitution och internationella fördrag om mänskliga rättigheter (...)", enligt strafflagens artikel 202.
Men diskriminering är vanlig i det dagliga livet för Guatemalas ursprungsbefolkning.
"Strafflagens förordning hinner för närvarande inte pröva många av brotten", sade Dilia Palacios, ordinarie medlem av Comisión Presidencial contra la Discriminación y el Racismo, CODISRA, (Presidentens kommission mot diskriminering och rasism).
Rättssystemet kräver bevis för att offret har blivit utsatt för rasistiska övergrepp, såsom vittnesmål, vilket är ytterst svårt i fall som Martas och andra hembiträdens.
"Först gäller det att övertyga åklagaren om att brottet har begåtts och att en utredning bör inledas. Diskrimineringen måste vara bevisad. I annat fall säger myndigheterna att det helt enkelt är ett 'problem' som måste lösas genom förlikning", preciserade Xiomara Vásquez, juridisk rådgivare vid CODISRA.
I fall som Martas, är det svårt för brottsoffren att få fram konkreta bevis eller vittnesmål, utan vilket det blir omöjligt att åtala förövarna. "Det krävs bandspelare, kamera eller video för att med säkerhet styrka vad någon sade eller gjorde. Det blir mycket svårt för den anmälande och för oss att bevisa det", påpekar Socoy.
Andra hinder för åtal av diskrimineringsfall är att de måste vara kopplade till andra brott, eftersom åklagarmyndigheten inte anser diskriminering som ett allvarligt brott.
Cristian Otzin, en annan av CODISRAs juridiska rådgivare, tillägger att maxstraffet för brottet diskriminering är tre års fängelse.
Enligt Vásquez har de få fall som kommit inför domstol, krävt ingripande från experter på ursprungsfolkskultur --- kända som "kulturexperter" --- som gjort det möjligt för domaren att förstå offrets kulturella bakgrund och betydelsen av vissa ord och handlingar.
Kostnaden för detta expertdeltagande är emellertid vanligtvis ca 10 000 quetzales (1 200 dollar), en kostnad som borde bäras av åklagarmyndigheten, även om myndigheterna ofta vägrar och hävdar att offret ska betala den kostnaden. Om man betänker att minimilönen i Guatemala är 1 800 (220 dollar) quetzales i månaden, är det praktiskt taget omöjligt för offret att ta på sig den kostnaden. I majoriteten av de fall som kommer inför domstol, har offren därför fått ekonomiskt och juridiskt stöd från icke-statliga människorättsorganisationer eller från statliga instanser som CODISRA.
Normerande rättsfall
"De mekanismer och lösningar som lagstiftningen föreslår för detta brott är krångliga. Det kräver stor ansträngning", deklarerade Socoy.
Enligt Palacios, "fattas det mycket för att medvetandegöra inte bara samhället utan också personer som är verksamma inom juridik och rättsskipning för att de ska bli uppmärksamma på denna typ av brott".
Det finns emellertid en rad normerande rättsfall som ger en strimma av hopp till offren för rasdiskriminering, som Marta. Palacios nämner två nyligen inträffade fall som lagförts med framgång enligt lagen mot diskriminering med hjälp av CODISRA. Ett fall där ett hembiträde tvingades ge upp sin traditionella maya kiché-dräkt och klä sig i uniform och ett annat där en skolflicka från den sydvästra staden Quetzaltenango också tvingades lämna sin traditionella klädsel för att delta i skolarbetet.
För maya-statsvetaren Álvaro Pop, illustrerar dessa fall en förbättring, trots att det finns mycket kvar att göra för att förstå konsekvenserna av diskriminering och för att få myndigheterna att ta förhållandena mer på allvar. "Vad som uppnåtts under de senaste 20 åren i samband med statens reform inom området, är större än vad som har hänt under de senaste 200 åren".
Flera artiklar av: Noticias Aliadas