Latice - Latinamerika i Centrum

-

Hungerstrejk i Mapuche avslöjar anti demokratiska och rasistiska sektorer i Chile

Alfredo Seguel *
Mapuexpress
LatiCes översättare: Lina Wendle

La resistencia no es terrorismo

Grupper som fortsätter att rättfärdiga en rasistisk tillämpning av antiterrorism lagen för att möta och hålla tillbaka berättigade krav på ett återställande av mapuche folkets rättigheter kränkta av den chilenska staten. Grupper som fortsätter stödja diktatoriska institutioner och användningen av våld för att lösa konflikter, som främjar censuren, som fortfarande förankrar lömska och inaktuella metoder med systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna, de är dessa har börjat avslöjas inom ramen för hungersstrejken.

Det sägs att bakom de politiska Mapuche fångarna finns det ett helt folk som stödjer och följer dem. Så är det, det finns hel by i vid bemärkelse. Det finns hundratals, tusentals människor med samvete, med en kollektiv känsla, med information som är aktiva som följer kampprocesserna för att kräva återställandet av de rättigheter som kränkts av den chilenska staten och för att försvara det fäderneärvda Mapuche framför invasionen av ekonomiska befogenheter, de flesta av fascistiska tecken.

Ett folk som inte glömmer att de som är fångar är sociala aktivister och människorättsförsvarare som har utövat social protest, civil olydnad på olika sätt för rättvisa, framför en politisk ovilja från det offentliga politiska systemet, som inte vill ge utrymme för de lösningar som inte längre kan skjutas upp.

Men bortom dessa berättigade krav från ett folk för sina rättigheter och sitt stöd för Mapuche fångarna, bakom dem borde det finnas en person som stöttar och tror på demokrati. I själva verket avslöjar hungerstrejken den sanna demokratin i Chile, som är förankrad i den senaste statskuppen, som fortfarande består av diktatoriska institutioner och en auktoritär politisk regim. Den anti-terroristiska lagstiftningen för att hantera olika sociala idéer och avvikande meningar, för den behörighet som militärdomstolar sätter tvistemål, förekomsten av dubbel bearbetning, militarisering av territorier i Mapuche, kommunikationsförsamlingar, ungdomsmord, förtryck och kriminalisering för att itu med sociala krav är kränkande handlingar från staten, en stat med arv av en mörk och olycksbådande historia, med symptom på en sjuk stat som bryter mot mänskliga rättigheter.

Inom denna linje, oroar existerandet av vissa fundamentalistiska och radikala sektorer, de flesta inom den offentliga sektorn - alliansen och andra, vissa sektorer hos den regerande koalitionen, stödjer fascism, neo-kolonialism och rasism, med ultranationalistiska idéer som inte kan leda till framsteg och utveckling och som sakta avslöjas och leder isolering.

Separera vattnen

Chiles president Sebastián Piñera sade på fredagen den 3 september till pressen att "de ska göra allt för att rädda livet på de hungerstrejkande Mapuche fångarna " och tillade att insatser kommer att göras för att ändra den militära lagen och revidera antiterrorism lagen, utan att förklara deras betydelse och naturligtvis, utan medgivande av dem som kräver rättvisa. Piñera avslutar i sitt officiella tillkännagivande: "Detta är tecken som regeringen ger för att hitta en lösning som erkänner och förenar oss alla, oavsett våra olikheter, för ett Chile vi alla vill ha", men bortom denna "enhet" som han indikerar, den kritiska situation hos mänskligheten som Mapuche fångarna utsätts för driver på landet och världen de mänskliga rättigheterna att vara vittnen om vilka som på riktigt går en demokratisk väg, med kapacitet att hävda eller att korrigera och att utvecklas och på andra sidan, de som fortsätter att skydda anti-demokratiska institutioner i Chile.

Inte heller kan man planera att fira 200 år, i enighet, eftersom det inte möjligt att glömma att det finns ett fäderneärvt hemland kallat WALLMAPU, Mapuche folkets territorium som sträckte sig från hav till hav, ett område som fram till slutet av 1800-talet, som för endast 129 år blev fritt och suveränt, med egen organisation, blev krigiskt invaderat samtidigt och samordnat av statliga militära tjänstemän från Chile och Argentina, med massakrer och folkmord, tvångsförflyttningar och fattigdom, en handling för vilken det nu finns politiska Mapuche fångar som dör av svält i fängelset i Temuco, Valdivia, Concepción, Angol och Lebu.

Den chilenska regeringen kan inte fortsätta att undvika sina förpliktelser, de måste åta sig de mänskliga rättigheterna om de vill ge demokratiska signaler, de måste uppfylla sitt ansvar eftersom om de inte gör det fortsätter de att bryta mot lagen.

Därför måste vi påminna dem igen och kräva att de åtar sig dessa följande utestående förpliktelser:

  • Ett fullständigt och effektivt genomförande i god tro, av de internationella normerna för mänskliga urbefolkningars rättigheter och anslutningar, som de olika förbunden och fördragen, ILO-konventionen 169, FN: s deklaration om ursprungsbefolkningar, som är obligatorisk och den högsta hierarkiska orden inom de rättsliga, politiska och administrativa förordningarna i Chile.
  • Av lokal och sektoriell lagstiftning i enlighet med de internationella kriterierna för standard.
  • Användning av fredliga mekanismer för att lösa konflikter som de internationella normerna sätter för lagstiftning, framförallt på händelser som politiska och historiska konflikter som gäller förfäders landområden och införandet av investeringsprojekt på ursprungsfolkens territorium.
  • Ge tillräcklig implementering av processer som avgränsning och återställande av förfäders land till samhället, som en del av den historiska och den aktuella konflikten med den chilenska staten och som har beordrats att uppfylla detta av organen Comité de eliminación de la discriminación racial (kommittén för avskaffande av rasdiskriminering ) y de los Derechos Civiles y Políticos de la ONU (FN:s medborgerliga och politiska rättigheter) liksom uppmärksamhet på den rika rättspraxis som finns i detta avseende, vårda och uppmärksamma vikten av tillräcklig mark för utveckling och folkets välbefinnande.
  • Ett effektivt och fullt genomförande i god tro vid samrådsförfaranden med ursprungsfolken, deras samhällen och organisationer i offentliga politiska initiativ, lagstiftning och förvaltning, och rätten till medverkan vid politiska och socio-kulturella aspekter.
  • Ta itu med rasism och diskriminering av ursprungsfolken i Chile, framförallt mot assimilering politiken och homogenisering och uteslutandet vad gäller utbildning, hälsa, miljö, såsom föroreningar, försämring av den lokal ekonomiska verksamheten som man bör ge mer liv, nivåer av erkännande och uppskattning.
  • Avskaffa det strukturella statliga våldet mot sociala protester som hålls av ursprungsbefolkningar, särskilt i evenemang som har att göra med legitima anspråk på land fordringar och/eller försvar av territoriet. Tillämpningen av de repressiva lagarna som antiterrorism lagen är skandalös, de olika internationella organen för mänskliga rättigheter har nu beslutat att avskaffa dessa lagar eftersom de är av diktatoriska praxis.
  • Avsluta förekomsten av diktatoriska institutioner som befogenheter för militära domstolar i civilmål, som la Corte Interamericana de Derechos Humanos de la OEA por la resolución del caso Palamara. Det är värt att nämna att det enda som de har genererat är straffrihet för övergrepp, misshandel och mord som utförs av uniformerade statliga tjänstemän mot många civila, aktioner som hamnat mitt bland riktiga konspirations planer.
  • Erkännande av ursprungsbefolkningarnas traditionella institutioner, som deras myndigheter och främja lokala ekonomier och traditioner, livet på landsbygden.

För att skapa rättvisa och respekt för liv, förväntas det att de som har makt med statlig vägledning slutar med fullständig dårskap, missbruk, övergrepp och att de upprättar snabba lösningar. Hungerstrejken bör förstås i sin omfattning, man måste förstå dess ursprung och, paradoxalt nog, har den utvecklats till en möjlighet att främja demokrati för att göra plats för verklig dialog, fullständig, delaktighet och invändningar som söker full överensstämmelse med mänskliga rättigheter. Den har förvandlats till en möjlighet att verkligen inse hur mycket framsteg som har gjorts, hur mycket det finns att korrigera, och hur mycket den har mognat.

---------------------------------------
* Alfredo Seguel, medlem av det redaktionella kollektivet Mapuexpress och Arbetsgruppen för kollektiva rättigheter. (Grupo de Trabajo por Derechos Colectivos)


Publicerad: september 2010

Flera artiklar av: Mapuexpress



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe