Brev från den minderårige politiske fången, mapuche Luis Marileo Cariqueo
LatiCes Översättare: Lillemor Andersson
Jag är Luis Marileo Cariqueo, fånge i anläggningen för minderåriga CIP CRC i Chol Chol. Sedan 21 dagar hungerstrejkar jag tillsammans med min peñi (bror), José Ñirripil. Härifrån uppmanar jag regeringen och den som representerar den, Sebastian Piñera, att klart och tydligt uttala sig om våra krav som försöker få rättvisa och öppenhet i våra rättsliga processer, som alla syftar till fäderneärvd frihet för vårt folk.
Gripandet av Luis Marileo utanför gymnasiet med
oproportionerlig insats av agenter från de militära
specialstyrkorna
Jag är Luis Marileo Cariqueo, fånge i anläggningen för minderåriga CIP CRC i Chol Chol. Sedan 21 dagar hungerstrejkar jag tillsammans med min peñi (bror), José Ñirripil. Härifrån uppmanar jag regeringen och den som representerar den, Sebastian Piñera, att klart och tydligt uttala sig om våra krav som försöker få rättvisa och öppenhet i våra rättsliga processer, som alla syftar till fäderneärvd frihet för vårt folk.
Jag vill på samma gång säga till de personer som har behandlat oss som "förbrytare", att vi är människor av vårt folk och vi har skyldigheter mot det. Ett folk som alltid har tillhört detta territorium. Nu tillämpar dock de som tror sig vara ägare till denna jord, terroristlagen mot oss som ett sätt att förgöra oss och stoppa oss. De har aldrig respekterat våra rättigheter som folk, som människor, som barn, ungdomar, åldringar, som mapuche... Nu anklagas vi som är unga genom en av de mest komplexa och omänskliga lagar som finns. Man har tagit mig som exempel, men kom ihåg att jag inte är den ende som befinner mig i denna situation. Mig anklagar man för Asociación Ilícita Terrorista (olaglig terroristkonspiration) vid 17 års ålder, efter två månaders utredning. Nu har jag varit fängslad i mer än 5 månader, långt ifrån min familj, jag har fått lämna mina studier och hungerstrejkar sedan 21 dagar. Ett beslut som jag tagit på grund av de förhållanden som jag befinner mig i.
Enbart genom att tänka på min familj och mitt folk, genom att kämpa för något som jag tror är rättvist, genom att växa med övertygelsen om vårt folks befrielse, bekräftar denna fångenskap bara de mäktigas önskan att fortsätta hålla ungdomar sovande och fördummade så att de inte behöver kämpa. Jag har enbart skyldigheter mot mitt folk, mitt samhälle och min familj. Jag tillhör inte någon organisation. Mina ideal har byggts upp under mitt korta liv. Redan som barn blev jag trakasserad och torterad. De flesta i min familj har fängslats. Denna verklighet har för varje dag gjort mig starkare och får mig att tro på frihet för mitt folk.
Jag vill påminna regeringen om att vi inte har använt våld, inte har vi heller terroriserat samhället och vi lastas inte för något dödsfall, till skillnad från er. Ett barn har dödats, ett fall som lämnats ostraffat. Två unga män har dödats vilket lämnade en pojke på två år utan far. Våra hem har plundrats, barn har förhörts, våld och tortyr har använts vilket orsakat terror. Jag vill påminna om när Machi (lokal ledare och läkare) från vårt samhälle lämnades bunden på golvet bredvid sina två små döttrar, medan hennes som på 12 år togs till fånga. För mig är detta relaterat till orden våld, tortyr och kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det kommer att bli nödvändigt att fortsätta framhålla händelser som dessa. Jag skulle kunna fylla sida efter sida och inför detta, vilket är ert svar herr President?
Från detta fängelse vill jag tacka alla människor, mapuche och icke mapuche, för ert stora stöd för vår sak. Jag vill också ge hela mitt stöd till de bröder som med värdighet genomför denna strejk och till alla politiska mapuchefångar i regionens olika fängelser.
AMUAIN TAIN WEICHAN
WEUWAIÑ
Från ungdomsfängelset i Chol Chol
Flera artiklar av: Luis Marileo Cariqueo