Brasiliens 900 tusen urinvånare
Desinformémosnos
LatiCes översättare: Jessica Martebo
(Publicerad av El Salto) Brasilien är det land med flest isolerade urbefolkningsbyar i världen. Omkring 240 stammar med 900,000 personer bor i Brasilien, 0,4% av den totala brasilianska befolkningen. Den mista stammen består av endast en man, som bor i sitt hus i östra Brasilien.
Regeringen har erkänt 690 territorium för sina urinvånare, vilka utgör cirka 13% av landets yta. Nästan allt av det reserverade territoriet (98, 5%) ligger i Amazonas. Trots det bor ungefär hälften av Brasiliens urbefolkning utanför den här zonen, precis som dessa stammar endast bebor 1,5% av det totala området som är reserverat för landets urinvånare.
Bosatta i den brasilianska amazonen uttrycker dessa grupper tacksamhet till djungeln men majoriteten av djungeln föröds av skogsskövling, jordbruksnäring, storföretag, vägbyggen eller kolväteutvinning.
Dessa urbefolkningsgrupper har vanligtvis inte någon fredlig kontakt med majoritetsbefolkningen eller det styrande samhället. Den icke-statliga organisationen 'Survival International' påpekar att deras beslut att inte upprätthålla kontakten med andra ursprungsbefolkningar eller 'utlänningar' i allmänhet beror på "de katastrofala tidigare mötena och djungelns fortlöpande förstörelse".
Några stammar har en befolkning på mer än hundra personer och bor i avlägsna områden som avgränsar till delstaten Acre och i skyddade territorium som 'el Valle del Javarí', precis vid den peruanska gränsen. Andra är spridda grupper, av forntida fragmenterade stammar, som har överlevt gummifebern och jordbruksexpansionen.
Historian om urbefolkningsbyarna i Brasil har märkts med brutalitet, slaveri, våld, sjukdom och mord, vilket dokumenteras av den icke-statliga organisationen 'Survival'. När de första europeiska kolonisatörerna anlände år 1500 beboddes det som idag är Brasilien av 11 miljoner urinvånare från 2,000 olika stammar. Under det första århundradet av kontakt blev 90% förintade, främst till följd av de sjukdomar som kolonisatörerna bar på, såsom influensa, mässling och vattkoppor. Under de följande århundradena dog flera tusen under slaveri på sockerrörs- och gummiplantager. 500 år efter att européerna kom till Brasilien hade urinbefolkningarna förlorat majoriteten av sitt land och genomled ett massivt folkmord. Idag fortsätter Brasilien att hugga ner stora områden för att utveckla och industrialisera Amazonas, faran återfinns till och med i de fjärran territorierna. Flera hydroelektriska företagskomplex håller på att konstrueras nära isolerade urbefolkningsgrupper och Amazonasdjungeln förlorade nästan 800,000 hektar 2016, den högsta siffran sedan 2008. Enligt en studie av Cambridge University som publicerades förra året så är bevarandeinsatser ledda av inhemska grupper i Amazonas mer effektiva än regeringens.
Hundratals urinvånare samlades på Brasiliens gator för att demonstrera när den brasilianska regeringen öppnade upp för gruvdrift i en nationalpark lika stor som Danmark, som kallas 'la Reserva del Cobre y sus Asociados' (Renca). Demonstranterna påpekade att i september året innan uttalade sig den brasilianska domstolen om att urinvånarna måste konsulteras innan auktorisering av någon som helst exploatering samt att besluten måste debatteras i den nationella kongressen. Trots små framsteg existerar en endemisk rasism gentemot urbefolkningarna i Brasilien. Brasilien är ett av de två enda länderna i Sydamerika som inte erkänner urbefolkningarnas territoriella rättigheter.
De brasilianska urbefolkningarna kämpar emot illegala invasioner och storskaliga projekt på sina marker såsom företag, vägbyggen och gruvor etc. och drömmer om kontroll över sina territorier. Det uppskattas att i Brasilien har i genomsnitt en stam utrotats varje år det senaste århundradet, vilket innebär att hela samhällen står inför utrotning.
Flera artiklar om: Ursprungsfolk