Ursprungsbefolkningar ingår inte i de centralamerikanska regeringars dagordning
Comunicaciones Aliadas
LatiCes översättare: Verónica Noueched
Den salvadoranska advokaten Jesus Amadeo Martinez är ordförande i det centralamerikanska ursprungsbefolkningsrådet (CICA) 2013-2016 och företrädare för det salvadoranska nationella ursprungsbefolknings samordnings råd (CCNIS). Han är 54 år gammal och tillhör Lenca- folket, som bor i El Salvador och Honduras.
Jesús Amadeo Martínez
Foto: Tomás Andréu
Han blev medveten om sina inhemska rötter 1992 efter undertecknandet av fredsavtalen som avslutade den väpnade konflikten i El Salvador som pågick i över ett decennium. Det var då som andra ursprungsbröder bad honom om juridiskt råd angående landägarskapet.
"Kriget bröt upp de organiserade grupperna som fanns bland ursprungsbefolkningen. Det var därför nödvändigt att göra en nationell satsning för att rättfärdiga ursprungsbefolkningar kamp i El Salvador ", sade han i en intervju med Tomas Andreu, Latinamerika Press korrespondent i El Salvador, vilket också tog upp frågor som rör ursprungsfolkens rättigheter i Centralamerika.
Vilken inverkan har CICA i Centralamerika när det gäller rätten till ursprungsbefolkningen?
Vi har en inverkan med vår plattform på regional nivå. CICA har rollen vice ordförande i delegationen för det Centralamerikanska integrationssystemet (CC-SICA) där vi har ett mycket brett arbetsschema. En viktig punkt är genomförandet av den internationella rättsliga ramen: FN: s deklaration om urbefolkningars rättigheter och konventionen 169 [om ursprungsfolk och stamfolk] Internationella arbetsorganisationen (ILO). Vi arbetar också med frågan om klimatförändringarna. Vi vill lämna bidrag till SICA, men från den inhemska världen. Och vi kan inte lämna bakom en tryggad livsmedelsförsörjning. Vi gör förslag till FAO [livsmedels- och jordbruksorganisation].
Vad är din bedömning från CICA om den nuvarande situationen för det inhemska samhället i regionen?
Varje centralamerikanskt land har sin egen specifika kamp: Nicaraguas Miskito befolkning kämpar för självständighet av sin mark i Atlanten. I Panama kämpar de för sina regioner. Och så i alla länder. El Salvador är ett undantag, eftersom indianerna inte har mark. Problemet som ursprungsbefolkningen har i Centralamerika är den stora gruvindustrin: gruvdrift, olja. Och ett nytt problem: byggandet av kanalen i Nicaragua. En annan stor centralamerikanskt problem är den rättsliga säkerheten i landet. I denna kamp för rättfärdigande av rätten till ursprungsbefolkningen har det förekommit kidnappningar och mord på våra bröder. Andra greps för att de krävde sina rättigheter. Hur kan vi sammanfatta dessa åtgärder? Inom försvaret av jorden. Eftersom vi är i ett kapitalistiskt system, osynliggörs ursprungsbefolkningars kamp. Och vi måste också klargöra att vi inte är bundna till någon ideologisk situation.
Och hur stor inverkan har ni gällande strukturerna för de centralamerikanska regeringarna?
Detta är en kamp, min bror. Detta är inte lätt. När ekonomiska intressen är närvarande, finns det ingen regering som stödjer dig. Det finns en rädsla i de centralamerikanska regeringarna för kamper om autonomi. Ibland ges utrymmen i Centralamerika, men dessa utrymmen sker på grund av internationella påtryckningar som har att göra med ursprungsbefolkningars rättigheter. Ursprungsbefolkningar ingår inte i dagordningen för de centralamerikanska regeringarna. Deltagandet av det inhemska samhället i SICA är mycket liten. Och SICA är regeringarna i Centralamerika. Det ger dig en uppfattning om situationen i regionen. Regeringar är mer intresserade av marknadsföringen av de territorier som ser den mänskliga sidan och rättfärdigandet av ursprungsbefolkningarnas rättigheter. Så de kriminaliserar vår kamp. Ingen regering i Centralamerika har genomfört sitt engagemang inom FN. Man tar inga politiska åtaganden. Centralamerikanska regeringar har inga åtaganden gentemot ursprungsbefolkningar för att hävda sina kamper. Så enkelt är det.
Om vi kunde göra en lista över centralamerikanska regeringar som står i skuld till det inhemska samhället, vilka länder skulle leda den listan?
Den historiska skulden är i El Salvador. Först under 2014 finns det ett institutionellt erkännande av ursprungsbefolkningar i landet. Och detta hände eftersom det pågick en kamp i många år. Men den politiska viljan att genomföra ett sådant erkännande har vi inte sett, eftersom det är en lag som skyddar ursprungsbefolkningens rättigheter som behövs. Samtidigt bör det finnas ett internationellt ramverk. Det fanns ett åtagande från den salvadoranska regeringen att underteckna OIT (ILO) konventionen 169, men detta har dock inte hänt. Och detta kommer redan från regeringen med före detta presidenten Mauricio Funes (2009-2014) och [nuvarande] presidenten Salvador Sanchez Ceren har återupptagit åtagandet. Men detta [påstådda] politiska vilja fungerar inte. Vi kan inte säga att det i El Salvador finns ett rättfärdigande av ursprungsbefolkningars rättigheter. Vi tror att ratificeringen av konventionen 169 ILO inte kommer att ske i denna andra FMLN regering.
Varför tror du att inte kommer att hända i denna andra vänsterregering?
Systemet är systemet. Den största rädslan i El Salvador är att ILO: s konvention 169 talar om ersättning för skador på ursprungsbefolkningar. Det innebär att man måste ge tillbaks mark till ursprungsbefolkningen. Detta innebär att röra i andras intressen. Och regeringen i El Salvador inte vill gå så långt. Partiet -FMLN- organiserade öppna bordsförhandlingar där representanter av inhemska organisationer medverkade, eftersom vi hoppades att det skulle ske förändringar. Det femåriga statsplanen nämner dock inga mål på frågan om ursprungsfolkens rättigheter.
Vad tjänar det inhemska samhället i El Salvador på att synas i ett separat del av konstitutionen?
Vår kamp började 2003, och år 2005 höjdes till den lagstiftande församlingen vårt önskemål om synlighet i konstitutionen. Det kostade oss nästan 10 år. Om inte vi synliggörs i konstitutionen, fortsätter förnekandet av vår existens i institutioner inom regeringen, det vill säga från staten själv. Nu kan ingen säga att de infödda inte existerar i El Salvador. Detta är redan en början, en fördel. Det ger oss en rättslig ram inom utbildning, hälsa för vårt folks egen andlighet. Detta är en kamp. Jag kanske inte får se frukten av arbetet.
Sanchez Ceren regeringen har redan i sina händer en nationell politik för ursprungsbefolkningen. Vad tycker du om det?
Vi har haft en diskussion med den verkställande och vi har visat att denna politik inte kan göras vid denna tidpunkt eftersom den saknar uppdatering. Internationell rätt har gått längre än vad regeringen har för avsikt att genomföra. En sådan politik kan mycket väl vara ett vapen för kampen eller som ett vapen för att skjuta oss. Vi har bett den verkställande att besöka de områden där ursprungsbefolkningar bor för att få feedback för uppdateringen av planen. De måste samla dessa aktuella yttranden som gäller idag, det är inte möjligt för framsteg på internationell nivå och här i El Salvador så tar vi steg bakåt. Innan, i tal, talade man om ursprungsbefolkningar. Inte nu. Vi har försvunnit. Och detta måste bero på något. Politiken [som regeringen vill genomföra] måste finnas om den är godkänd av de inhemska organisationerna.
Men vad är det ni är oense om?
Den strukturerade politiken kommer inte gynna oss. I själva begreppen finns det brister. Dokumentet talar även om distrikt. I El Salvador finns det inga distrikt. Han talar om urfolk istället för ursprungsbefolkningarna då det sistnämnda är begreppet som uttrycks i det internationella regelverket. Och konstitutionen erkänner oss också. Dessutom bör politiken brytas ned. Du måste känna till de viktigaste områden som regeringen åtar sig att främja. Och detta syns inte här. Dokumentet syftar mycket på andlighet och språk. Och det är inte vad detta handlar om. En politik bör vara ett verktyg för kampen för ursprungsbefolkningar.
Vad är viktigast för ursprungsbefolkningar i El Salvador: synliggöras i konstitutionen, i den nationella regeringens politik eller ratificering av ILO: s konvention 169?
För oss vore det bästa ratificeringen av konventionen, eftersom konventionerna ligger över nationella lagar. Men vi ser inte någon vilja till detta. Regeringen bör endast underteckna den, och för att göra det till ett lag, flyttar Regeringen den till den lagstiftande församling och det är denna församling som inte ratificerar det. Men vi ser inte heller denna vilja. Det skulle också vara mycket viktigt att FN: s deklaration om urbefolkningars rättigheter lagförklarades. Det skulle vara ett mycket bra verktyg. Det skulle även vara bättre att politiken syftar till att främja offentliga sektorn (...) Vi är redan uttråkade i att de ser oss med förmyndarögon eller som något folklorist. Regeringsanställda berättade i diskussionerna att de vill se indianerna. Begreppet urfolk är att gå barfota, bo i ett hus på väg att falla, det vill säga: de är fattiga, analfabeter, smutsiga. De kan inte se inhemska proffs, eftersom det för dem inte är inhemska.
Finns det representanter av ursprungsbefolkningar i strukturerna inom de centralamerikanska regeringarna?
De kunde finnas bröder men då redovisas det inte som sådana. Och i El Salvador, ännu mindre.
Vad är självkritisk blick som ni kan göra gällande de inhemska rörelserna i Latinamerika?
Vi försöker att stärka vår identitet genom en gemensam positionering. Det finns alltid problem som det finns på insidan av en biologisk familj. Det är svårt att nå samförstånd, men vi kom fram till att vi behöver stärka positionerna. Och att vi har kommit långt. Vi har även externa problem som kan komma från själva regeringen eller internationellt samarbete som går direkt till samhällen och förbi organiserade strukturer och därmed detta förstör den sociala strukturen för ursprungsbefolkningar. Men våra bröder har förstått det. Vi har mognat och nu kan vi samordna insatserna.
Varför tror du att trots dina fysiska drag, att latinamerikanska ledare inte erkänner dina inhemska rötter?
Nu alla vill vara inhemska för mode och inte av medvetandet. Ni talar om ett gott liv, men inte som en inhemsk paradigm, men som en statlig slogan. Presidenten Sanchez Ceren har själv sagt att han tillhör ursprungsfolket, men det räcker inte, du måste bevisa det. Om jag är i ett offentligt ämbete och jag identifierar mig själv som indian då måste jag stödja mina bröder.
Flera artiklar av: Comunicaciones Aliadas