40 år av tzotzil – kvinnornas territoriella försvar i Aldama
Biodiversidadla
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach
Ledaregenskaper är det som kännetecknar tzotzil -kvinnorna från Aldama, Chiapas och inte gråtande och klagovisor som grundas på underkastelse. De pratar om sin rätt till marken och området och betonar behovet av att leva i fred efter att ha varit under drygt 40 år föremål för beväpnade aggressioner från den intilliggande kommunen Santa Martha, Chenaló, påpekade journalisten Ángeles Mariscal på diskussionsforumet ”Desplazadas de Aldama” (Aldamas fördrivna, övers. anmärkning).
I en intervju genomförd av Center för Mänskliga Rättigheter Fray Bartolomé de las Casas säger en tzotzil -kvinna att hon kämpar för ”det som de blev bestulna på”. ”Vi vill att en omedelbar lösning på konflikten uppnås. Vi lider stort pga. dessa beväpnade aggressioner trots att det inte är vi som stulit mark. Tvärtemot är det invånarna i Santa Martha som berövat oss vår mark. Det är de som brottslingar. Regeringen ställer sig på Santa Marthas sida och ger skydd till deras beväpnade grupper. Vi ignoreras trots att vi har flera döda och sårade bland oss.
Det är vissa kvinnors erfarenheter inom zapatista rörelsen som har lett till ledarskapet som journalisten Mariscal, medlem i organisationen Journalister till Fots (Organisationen främjar den undersökande journalistiken, övers. anmärkning) har märkt under tiden hon har dokumenterat jordbrukskonflikten mellan Aldama och Chenalhó kommuner. Konflikten handlar om 60 hektar mark som båda parter gör anspråk på och grundar sig i ”en felaktig, godtycklig fördelning” som begicks av Jordbruksreformens Sekretariat, enligt antropologen Araceli Burguete.
Konflikten har orsakat våldsvågor som sen mars 2018 har ryckvist tvingat invånarna på Los Altos de Chiapas till flykt till de omgivande berglutningarna eller kaffeplantagerna för att söka skydd och t o m övernatta där. Dessa flykt kan vara några timmar, dagar eller längre tid. ”Det handlar inte om bara ett flyktsätt” säger feministen, journalisten och fotografen Marissa Revilla.
Hon säger vidare att det är kvinnorna som tar hand om sina familjer och inte nog med att de måste övervinna den ständiga rädslan för plötsliga attacker är de även väldigt oroade för bristen på mat till sina barn, klimatförändringarna och myggorna.
Enligt människorättsaktivisten Hazalía Hernández Rodríguez från organisationen Fray Bartolomé de las Casas, har dessa fördrivna kvinnor ”blivit förkämpar för de mänskliga rättigheterna och organiserat självständiga processer som ett svar på den Mexikanska Statens passivitet och dess ständiga förnekande av de påtvingade flykten.
Källa: Contralínea
| Tweet |
Flera artiklar om: Ursprungsfolk