Den bolivianska indianismens rötter
LatiCes översättare: Loredana Strada
Mitt i det att hans landsmän underkastade sig den franska intellektualismen, så skrev Franz Tamayo 1910, sin oförglömliga "Creación de la Pedagogía Nacional" ("Skapandet av den nationella pedagogiken") som blev den första milstolpen inom indianismen.
I den berör han en öm punkt med sina ord: Vad gör indianerna för staten? Allt. Vad gör staten för indianen? Inget! Indianen klarar sig själv lever för sig själv bygger sitt egna hus, brukar sin egna jord, väver sitt egna tyg och skräddar sina egna kläder Och är den enda som mitt uppe i detta skämt vi kallar republik, tar allvarligt på den mänskliga uppgiften att producera." I gengäld, "Är den vite den utnämnde, ministern, domaren, poeten, professorn, prästen, den intellektuella det vill säga parasit!". Sammanfattningsvis, Bolivia är; "den obegripliga staten av ett land som lever av något och av någon, och som samtidigt, anstränger sig för att förinta detta något och denna någon".
Den andra stora milstolpen inom indianismen förkroppsligas av Jorge Ovando med sin bok: "Om Bolivias nationella och koloniala problem" (1961). Ovando, med stödet av den franske forskaren, Alcide d'Orbigny, konstaterar att det i landet existerar en nation med 33 nationaliteter och etniska grupper. d'Orbigny studerade med glädje och förståelse alla de då för epoken (1830-1833) okända etniska grupperna, han bodde med dem och behandlade dem som jämlika. Han är en autentisk föregångsman till det moderna konceptet "den andre" Den nuvarande konstitutionen har i Ovando en oundviklig föregångare.
Med Fausto Reinaga (tredje milstolpen), uppmanas indianerna att ta makten. Texten lyder: "ENIGHET, ENIGHET, ENIGHET, är indianens kosmiska mandat, Indianer: aymaras, keswas, kambas, chapakos, chiriguanos, etc. Låt oss enas. Enade kommer vi upphöra att vara pongos (betjänter): vi kommer att vara fria män. Den indianska enigheten vilar i den granitstarka viljan att erövra makten åt indianerna. Vår politiska linje är MAKT ELLER DÖD ENIGHETEN INDIANSK ENIGHET ÄR INDIANENS MAKT" (Tes; India. Maj 1971. Las mayúsculas son de FR) (Versalerna tillhör FR). I det föregående århundradet, konfronterade indianismen den nationella tanken som framhåller statens konstitution, landets industrialism, skyddandet av landsgränserna, de mänskliga och naturliga resurser och suveräniteten gentemot imperialismen och de närliggande oligarkierna. De mest framstående representanterna i denna indianism är: Carlos Montenegro, Augusto Céspedes, Ñuflo Chávez Ortiz, Sergio Almaraz, Marcelo Quiroga, José Ortiz Mercado y René Zavaleta.
Den historiska debatten, som härstammade ur den mognande internpolitiska tanken, hamnade ur balans i slutet av 1900-talet, med inblandandet av USA, Europeiska unionen, religiösa brödraskap, Världsbanken, de multinationella företagen och hundratals frivilligorganisationer (fjärde milstolpen). OIT (arbetarrörelse) gjorde sig herre över indianismen, trots att de tidigare hade tagit upp vikten av integration av indianstammarna i sina respektive länder. De ändrade sin position när de uppmärksammade att vid främjandet av de etniska grupperna, så kunde världsmakten lyckas atomisera instabila nationella statsbildningar. På så vis blockerades det konceptuella uppbyggandet av den latinamerikanska indianen, som försökte frambringa det bästa inom indianismen och den nationella tanken.
Denna fjärde milstolpe bör neutraliseras genom kontrollen av de egna ekonomiska tillgångarna, eftersom genom att ha obegränsade utgifter försvagas den ideologiska debatten, såsom via rekryteringen av utländska experter, organisering av events på femstjärniga hotell och genom dollar sponsrade resor. Denna inblandning har avlägsnat längtan efter ett fosterland för alla, vilket ökat rasismen och regionalismen och har blandat ihop politiken med en hyrd aktivitet. Om man anser att det än en gång existerar ett alldeles för stort deltagande av icke-statliga organisationer i Evo Morales regering, så kommer det att summeras i en akut vilja att veta ursprunget till, och framförallt var alla de outtömliga finansieringarna hamnar någonstans.
Flera artiklar om: Ursprungsfolk