Tvångssteriliserade kvinnor i Peru söker rättvisa
Artemisa Noticias
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Fattiga quechuaspråkiga landsbygdskvinnor från den peruanska provinsen Anta, offer för Alberto Fujimoris tvångssteriliseringsprogram mellan 1996 och 2000, söker återigen den svårfångade rättvisan med en ny stämningsansökan mot de ansvariga för planen.
Kvinnor från Anta
på väg till ett möte
Den 26 maj 2009 lade åklagaren med ansvar för mänskliga rättigheter ner ett fall mot fyra tidigare hälsoministrar från Fujimoriregimen (1990-2000). Motiveringen var att anklagelsepunkterna hade preskriberats, beaktande de eventuella brotten mot liv, kropp och hälsa samt dråp. Den kärande parten hade dock krävt att de anklagade skulle dömas för folkmord och tortyr. Åklagarmyndigheten godkände Schwartz beslut, trots klagomål anförda av offren och de humanitära organisationer som bistått dem juridiskt. Nu har Asociación de Mujeres Afectadas por las Esterilizaciones Forzadas de Anta (Föreningen för kvinnor som drabbats av tvångssterilisering i Anta) en andinsk del av den sydliga provinsen Cusco, beslutat att på nytt sätta stopp för straffriheten och presentera en ny stämningsansökan. De har valt en annan strategi mot de ansvariga för familjeplaneringspolitiken under Fujimoris sista fyraårsperiod.
Föreningen samlar ett hundratal landsbygdskvinnor som dokumenterat sina vittnesmål om det som man dolt bakom Programa Nacional de Salud Reproductiva y Planificación Familiar (det nationella programmet för familjeplanering och reproduktiv hälsa), som den tidigare presidenten införde med våld och bedrägeri, då den presenterades som en plan mot fattigdom.
"Jag minns tydligt den dag man steriliserade mig mot min vilja. Det man gjorde mot mig, lider jag av än i dag", berättade Sabina Huilca för IPS. "Det var den 24 augusti 1966", sade hon och försökte låta neutral.
Hon kommer att vara ett av de offer som vittnar inför myndigheterna, för att anstiftarna och verkställarna av programmet ska straffas.
"Efter jag fött min fjärde dotter, gick jag till vårdcentralen i Izcuchaca, där man, efter jag hade fått läkarvård, sade till mig att jag inte skulle ha flera barn. Man skulle göra en AQV, anticoncepción quirúrgica voluntaria (frivillig kirurgisk antikonception)", förtydligade hon.
"Jag sade nej. Toka, sade de till mig, du kommer att få fler barn utan att kunna ta hand om dem", envisades de och medan jag vilade på en säng, gav en sjuksköterska mig en spruta som jag inte visste var narkos".
"När jag vaknade upp, hade jag fötterna och händerna bundna med gasbinda vid sängen. Jag kunde inte rör mig. Jag kunde se att man hade sytt mig. Vad har ni gjort med mig!, ropade jag.
"Nu ska vi bara avsluta, sade läkaren till mig. Och jag började gråta. Jag vill inte, jag vill inte! Ropade jag förtvivlat. Men skadan var redan skedd", berättade Huillca, som då var 28 år och nu är 41.
"Inget personligt", visade en rapport 1998 om det tvångsmässiga i planen. Undersökningen utfördes av advokaten Giulia Tamayo på uppdrag av den peruanska sektionen av Comité de América Latina y el Caribe para la Defensa de los Derechos de la Mujer, Cladem (Den latinamerikanska och karibiska kommittén för kvinnans rättigheter).
Rapporten dokumenterade för första gången den systematiska och ökande steriliseringsrutin som drabbade fram för allt fattiga kvinnor från landsbygds- och ursprungsbefolkning. Avslöjandena ledde till att regeringen hotade Tamayo, som var tvungen att lämna landet och bosätta sig i Spanien. Därifrån har hon nu kommit för att vägleda föreningen från Anta i den nya stämningsansökan.
Staten har själv medgett att 300 000 steriliseringar genomförts under programmet, varav Defensoría del Pueblo (justitieombudsmannen) dokumenterat 2 074 tvångsfall som grundar sig på anmälningar.
"De maktstrukturer som skyddade de kriminella gärningsmännen är fortfarande giltiga och därför har de garanterats straffrihet fram till i dag. Detta innebär ett fortsatt åsidosättande av de kvinnors rättigheter som drabbats av de omfattande tvångssteriliseringarna", förklarade Tamayo för IPS.
År 2003 undertecknade den peruanska staten och Comisión Interamericana de Derechos Humanos, CIDH (den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter) en förlikning i fallet med Mamérita Mestanza, som avled 1998 efter en sterilisering som utförts utan samtycke.
Staten accepterade sitt ansvar, erkände att övergrepp förövats vid genomförandet av familjeplaneringsprogrammet, och åtog sig att utreda och straffa de ansvariga samt vidta åtgärder för gottgöra familjen Mestanza.
Men Ministerio Público (justitiekanslern) beviljade utredningen lång tid innan den slutliga handläggningen år 2009. Detta gjorde det till exempel möjligt för en av de anklagade, Alejandro Aguinaga tidigare hälsominister och Fujimoris livmedikus, att väljas som lagstiftande representant i den nationella kongressens enkammarparlament 2006, och från och med juli som dess vice ordförande.
Fujimoro avtjänar för närvarande ett 25årigt straff för ett antal korruptionsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna.
Underlåtenheten från statens sida att uppfylla förlikningens överenskommelser, "förlänger smärtan hos tusentals drabbade kvinnor eftersom de anklagade fortsätter sin verksamhet som respektabla personer, när de i själva verket borde ställas inför rätta", sade Tamayo som också är utredare vid den spanska sektionen av Amnesty International.
"Den här gången stämmer man gärningsmännen individuellt för brott mot mänskligheten och tortyr", förklarade hon.
Stämningsansökan mot varje förmodad ansvarig för planen kommer också att gälla "krigsförbrytelser eftersom tvångssteriliseringen infördes i samband med inbördeskriget (1980-2000), med hjälp av militär för att inge fruktan och hot", sade advokaten.
Klassificering som internationell brottslighet tillåter "ett annat land att tillämpa rättvisan, i fall de tilltalade fortsättningsvis skyddas av staten", sade den humanitära aktivisten.
"Kommissionen CIDH har redan påpekat det internationella ansvaret för tvångssterilisering", preciserade Tamayo.
Hon förklarade att stämningsansökan presenteras av offren från Anta, för där skedde steriliseringarna i hus efter hus. Hälsomyndigheterna i området var tvungna att uppfylla ´kvoten´ av opererade kvinnor och de drabbade tillhörde samma ursprungsbefolkning".
Det innebär, sade Tamayo, "att de som utformade detta program, definierade målet med avskyvärd precision".
En av de första i kampen mot tvångssteriliseringar och för rättvisa, var den numera berömda quechuaspråkiga lagstiftningsrepresentanten Hilaria Supa, ursprungligen från Anta och en av de Antas döttrar som utsatts för programmet.
"Från det att man opererade mig fram till i dag, har jag lidit av det man gjorde mot mig med tvång" berättade Huillca, bosatt i landsbygdssamhället Huayllaccocha, där man har registrerat flera liknande fall.
"De skadade mig som kvinna. Från den stunden kunde jag inte ta hand om mina barn som var små, jag kan inte heller utföra lantbruksarbete som vi lever på och än mindre kan jag laga mat, eftersom jag får fruktansvärda smärtor", förklarade hon när hon berättade om de föga kända följder som offren uthärdar.
"Jag har svårt att gå. Mitt liv är ett lidande. I samhället behandlar man mig dessutom som en handikappad, för i byn ser man mycket illa på en kvinna som inte arbetar", fortsatte hon sin berättelse, oförmögen att dölja den tristess hon lever i.
"Det värsta av allt är att en av läkarna som skadade mig för livet, fortsätter arbeta på samma vårdcentral (inom öppenvården) i Izcuchaca', fortsatte hon. Varje gång jag ser honom, fylls jag av ilska, eftersom inget händer honom", medgav hon.
Flera artiklar av: Artemisa Noticias