Det mångnationella till det interkulturella
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
(Bolivia) Om man i stället prioriterar det interkulturella, har man öppnat möjligheten att återupprätta en samexistens mellan ursprungsfolken och medelklassen. En samexistens som genererade mångfaldiga rasblandningar vilka behöver regleras i paragrafer runtom Bolivia, den enda nation vi har och som därför bör omformas av alla och för alla.
Den skarpa polariseringen i landet beror, utöver det imperialistiska förtrycket, på resterna av den interna kolonialismen som paradoxalt nog, fördjupades genom grundandet av republiken, bevarandet av ursprungsfolkens skatt, omvandlingen av ursprungsfolkens samhällen till storgods och halvslavarna till hushåll på landsbygden. Protesterna besvarades med massakrer och de politiska överenskommelserna med svek, som i det federala kriget 1899 där Pando spelade en huvudroll mot Willca.
På 20-talet undertecknade tio oligarker en ömsesidig hederspakt för att turas om på de bästa ambassadposterna och på befattningen som utrikesminister. En etnisk barriär skilde den högre militära utbildningen från sergeanternas skola. Det var otänkbart och är det fortfarande, att en quechua, aymara eller guaraní var ordförande för Cámara de Industrias (Industrikammaren), Asociación de Bancos (Bankföreningen) eller gruvorganisationen. Att hitta ursprungsfolksrepresentanter på de sociala sidorna är svårare än att hitta tropiska växter på Himalaya.
Genom 1952 års revolution vanns allmän rösträtt, det vill säga jämlikt medborgarskap. Detta gjorde att de nämnda misstagen till en del dämpades, men föraktet för det indianska som fortfarande väller fram från många förnäma damer, bevaras latent. Efter 1952 kom även andra framsteg som Remedios Lozas, CONDEPA (partiet Fäderneslandets samvete),Víctor Hugo Cárdenas, Katarismo(ursprungsfolksrörelse) och Felipe Quispes, Partido Indio (Ursprungsfolkspartiet) relevanta politiska deltagande, vilket förberedde Evo Morales inträde. Detta medförde att ursprungsfolkens sektorer såg sig helt och fullt representerade. Men de sociala omvälvningarna dröjer med att stadga sig.
Socialdarwinismen banade väg för stora icke-statliga organisationer som kunde påbjuda den illvilliga folkräkningen 2001. I denna förmåddes befolkningen förklara sig vara quechua, aymara, guaraní, chiquitana, mojeña eller annat, vilket utelämnade möjligheten att identifiera sig som mestis. Undersökningens upphovsmän medgav att de inte korsat variablerna med andra svar, som till exempel kunskap i ursprungsfolksspråk. När man gjorde det bland delegaterna till den konstituerande församlingen, blev resultatet att 94 % av dessa uppgav sig vara mestiser.
Men det mål som eftersträvas i den internationella arbetskraftsorganisationen OIT´s avtal 169 hade uppnåtts. Den sociala strukturen i begreppet mestis, smärtsamt konstruerat med mer oklarhet än upplysning, var allvarligt skadad. Bolivia förevisades som ett land där ursprungsbefolkningarna var i majoritet och ställda mot medelklassen. På grundval av detta blandar man ihop legitima fäderneärvda fordringar som bevarandet av språk, kultur, trosföreställningar, medicinska kunskaper och jämlik tillgång till offentliga ämbeten, med kraven från 36 förmodade nationer som omspänner allt från självbestämmande och exklusiv förvaltning av icke förnybara naturresurser som vatten till självstyrets giltighet och ett oberoende rättssystem, som i vilken nationalstat som helst.
Den nya konstitutionen fastställer i sin första artikel att Bolivia är en mångkulturell stat, men samtidigt även interkulturell. Om man i Ley Marco de Autonomías (Ramlagen för autonomier) prioriterar det mångnationella, vilket har börjat diskuteras, kommer marschen mot ett okontrollerbart kaos att fortsätta. Om man i stället prioriterar det interkulturella, har man öppnat möjligheten att återupprätta en samexistens mellan ursprungsfolken och medelklassen. En samexistens som genererade mångfaldiga rasblandningar vilka behöver regleras i paragrafer runtom Bolivia, den enda nation vi har och som därför bör omformas av alla och för alla.
Under de senaste månaderna har inflytelserika sektorer inom MAS (Socialistpartiet), Evo Morales och Álvaro García Linera modererat sitt ursprungsspråk, eftersom de uppenbarligen lagt märke till riskerna för nationellt sönderfall. Om denna uppfattning är korrekt, kommer det att bli möjligt att övergå från det mångnationella till det interkulturella. Det är den enda möjligheten för landet att fortsätta existera.
Flera artiklar av: Andrés Soliz Rada