"Vi vill ha fred, rättvisa och respekt för livet!"
LatiCes översättare: Margot Herbertsson
Chile. Nyckfullt, rasistiskt, sekteristiskt, elitiskt och diskriminerande är perspektivet hos vissa politiska grupper så som företagare, beträffande den s.k. "Freden". Det gäller de senaste våldshändelserna som bränder och attentat, vilka indirekt har skyllts på Mapuches, infiltrerade av anarkistgrupper.
Den tid är förbi då konspiratoriskt lagda, som bland andra senator Espina, anklagade höger och vänster för påstådda förbindelser med "Mapuche och Farc från Colombia" eller vilken annan väpnad grupp som föll honom in. Aktivistgrupper i Chile var vana vid denna låga nivå. Vad han menade var att Mapuche-rörelsen inte är kapabel att handla självständigt, eller att kräva sina rättigheter eller rättvisa, eftersom den inte kan tänka själv utan hjälp utifrån.
Ännu extremare är minister Perez kommentarer när hon använder termer som "pacificering av Araucanía". Det är samma metoder, som användes i slutet av 1800-talet för att med vapen invadera Mapuches territorium: folkmord, av staten sanktionerade massakrer, utarmning, fördrivningar och förnekande av rättigheter. Det som är mest bekymmersamt idag är hur mycket energi vissa sektorer av samhället lägger ner på att lägga ut dimridåer för att få till ett undantagstillstånd i Araucanía-regionen under förevändning att skapa fred. Detta tjänar bara till att öka hoten, militariseringen och kriminaliseringen, från samma sektorer som har för vana att systematiskt kränka mänskliga rättigheter och att ingripa i den offentliga sektorn för att nå sina machiavelliska mål och behålla den nykoloniala strukturen. Det skulle vara värdefullt om de som har för vana att utan grund tala offentligt om "interna fiender", rannsakade sig själva, eftersom de säkerligen skulle finna historier i sina egna led om inblandningar, lögner och attentat.
Den där freden som det talas om i offentligheten, bland annat av borgmästare Molina i hans "kamp mot terrorismen", gäller vissa sektorer. Vissa grupper i samhället anser att freden enbart bör gälla för storgods och industrier. Där reagerar man, men ignorerar det våld som riktas mot Mapuches.
Är det möjligt att tala om fred när ett folk har ställts inför en stats historiska våld utan att man tills idag har genomfört effektiva möjligheter till rättslig prövning?
Våld är när tusentals personer lever kring städernas soptippar med förgiftad mark och vatten. Våld är när skogsindustrin expanderar med främmande sorter av tall och eukalyptus. Apropå det: Vem kan förklara för Chiles tidigare president Sebastián Piñera med hans okunniga kommentarer, att dessa tallar och eukalyptusträd inte är skog och att en stor del av eldsvådorna beror på statens bristande ansvar och på skogsföretagen själva?
Torkan har tilltagit på grund av utökningen av skogsarealen; på grund av girighet tillåts fortsatt expansion vilket genererar torka, sjukdomar och bränder. Det handlar också om våld när man bygger skadliga och förorenande industrier på förfädernas marker, liksom fiskodlingar, vattenkraftverk, gruvor etc. och därmed bestämmer vilken riktning utvecklingen ska ta.
Våld är det sedan decennier förekommande våldet mot Mapuche-samhällena genom den repressiva statens handlingssätt mot hundratals Mapuchefamiljer, hur staten svarar på byarnas klagomål angående marken; många barn har blivit lidande.
Våldet är oproportionerligt. Lagar som antiterroristlagen används mot dem som har stått upp för sina rättigheter och krävt kompensation. Det är inte möjligt att tala om fred när det i flera fängelser sitter Mapuches som politiska fångar och många familjer lider pga. detta.
Det är viktigt att ta upp dessa teman inte bara för att uppnå verklig fred utan också reell rättvisa och full respekt för mänskliga rättigheter, kollektiva och individuella. Det är grundläggande att de som säger sig respektera mänskliga rättigheter och som deltar i det offentliga samtalet, som åtar sig att hitta politiska lösningar, att de verkligen gör så och inte som nu förekommer, att man handlar så att förtrycket ökar; medan man talar om fred understödjer man mer våld mot dem som alltid är offer.
Idag är det nödvändigt att man uppfyller och respekterar de internationella konventionerna angående mänskliga rättigheter, att man erkänner självbestämmande och ägnar sig åt medel för gottgörelse och att föra en statlig politik som eliminerar diskrimineringen, kolonialismen, etc. och bevarar naturresurserna, vilket är grundläggande för utveckling av livet i hela Araucanía-regionen.
Det går inte att tala om fred för somliga, medan man vidmakthåller orättvisorna och vreden över bristen på rättigheter för ett stort antal invånare i regionen där de flesta tillhör ett folk – ursprungsfolket. Det går inte att med vapenmakt ge en felaktig uppfattning om vad fred är.
Alla som kräver rättvisa och gottgörelse, kräver FRED, verklig fred, med utgångspunkt i respekt för livet, och som ser de fega mördarna som statens agenter som har begått brott mot flera Mapuche-ungdomar, så som Alex Lemun, Matías Catrileo, Jaime Mendoza Collío, Rodrigo Malinao, Zenen Díaz, Necul. Alla blev offer då de gjorde legitima anspråk på jord; mark som för närvarande tillhör några koloniala storgods och skogsfastigheter, vars ägare inte har gjort något alls för att försöka hitta lösningar som bidrar till gottgörelse för Mapuches. Tvärtom har man bidragit till dödsfall.
Flera artiklar av: Alfredo Seguel