Teckenspråkets och dövkulturens utveckling i Nicaragua
Fallet i Nicaragua är fullständigt unikt i historien. Vi har fått möjligheten att se hur barn - inte vuxna - bildar språk, och vi har fått chansen att dokumentera händelsen i detaljerad vetenskaplig skrift. Och det är den enda gången som vi faktiskt sett ett språk skapas ifrån tomma intet.
Inledning
Jag bestämde mig för att skriva om Nicaraguas utveckling för att jag är född där och vet att deras utveckling skedde mycket senare än Sveriges. Mina föräldrar var med om den förändringen och särskilt min mamma, som snabbt fattade tycke för det nicaraguanska teckenspråket samma stund hon introducerades i det. Det jag inte var medveten om var om hur unikt det nicaraguanska teckenspråkets uppkomst var. Ett av de första resultaten jag fick när jag googlade var på Wikipedia, där jag direkt fick syn på ett citat av Steven Pinker där han säger följande:
"Fallet i Nicaragua är fullständigt unikt i historien. Vi har fått möjligheten att se hur barn - inte vuxna - bildar språk, och vi har fått chansen att dokumentera händelsen i detaljerad vetenskaplig skrift. Och det är den enda gången som vi faktiskt sett ett språk skapas ifrån tomma intet."
Självklart blir man väldigt nyfiken när någon uttrycker sig så om ett språk. Varför är det så unikt? Vad menar de med att barn skapade språket? På vilket sätt har det dokumenterats? Jag ska försöka få svar på mina frågor och kanske förstår jag tillräckligt för att förklara det för er.
Innan nicaraguanska revolutionen
Innan 1970 fanns det ingen döv gemenskap i Nicaragua och de döva var splittrade, bosatta långt ifrån varandra. För det mesta använde de då enkla, hemgjorda tecken och gester för att kommunicera med familj och vänner, men det fanns även många fall av (engelska) idioglossia, s.k. "tvillingspråk", som är benämningen på språket som syskon (oftast tvillingar) skapar för att kommunicera med varandra innan de lär sig sitt samhälles språk. Dessa tvillingspråkfall var vanligast bland döva med döva inom familjen, speciellt syskon. Det var inte förrän 1977 som man startade ett projekt för specialutbildning, där 50 döva barn introducerades för varandra, som man märkte behovet av ett språk. Antalet elever växte snabbt och 1979, året som den nicaraguanska revolutionen skedde, fanns det 100 elever på skolan.
Idioma de signos de Nicaragua - ISN (Nicaraguansk teckenspråk)
Område: mest Managua, men sprids runtom i landet
Talare: ca 3000 modersmålstalare
Rötter: utvecklades som kreolspråk från hemmet och s.k. "tvillingspråk" med influenser från det amerikanska handalfabetet.
Ett år efter revolutionen öppnades även en yrkesförberedande skola för unga döva - ledd av den nya Sandinista regeringen - i Managua och efter tre år hade över 400 elever anmält sig till båda skolorna. Utbildningarna hade till en början försökt med användningen av talad spanska och avläsning av läppar, samt användningen av handbokstavering. Det visade sig vara en flopp, då eleverna inte förstod innebörden av de spanska orden de blev lärda eller ens bokstäverna lärarna formade med sina händer.
Men under tiden som språkbarriären mellan elever och lärare växte, så gjorde eleverna stora framgång med varandra på skolgården, gatorna och bussen till och från skolan. De använde en blandning av gester och hemgjorda tecken vilket snabbt ledde till att det första stadiet av ett helt nytt språk bildades. Det första stadiet av det här språket (Lenguaje de Signos Nicaraguense - LSN) används än idag av många som studerade på skolan under tiden det ISN utvecklades.
Skolans personal, som inte kände till det nya språket som höll på att utvecklas bland eleverna, såg barnens gester och antog att de inte betydde något. De såg det också som ett misslyckande, då barnen inte lärde sig spanska. Lärare kunde inte förstå barnens språk och sökte extern hjälp. Nicaraguanska skolmyndigheten svarade och år 1986 kontaktade de Judy Kegl, en amerikansk teckenspråklingvistiker från universitetet MIT. Kegl och andra forskare började analysera språket och de märkte att de yngre barnen hade ärvt det första stadiet av språket - LSN - och utvecklat det vidare. Språket hade fått en hel ny nivå av komplexitet och på egen hand hade de utvecklat en fungerande grammatik. Det var det här nya, komplexa språket, som idag kallas för ISN.
En unik händelse
Skapelsen och utvecklingen av ISN ger oss, är en väldigt ovanlig möjlighet att studera uppkomsten av ett nytt språk. Man hade tidigare fokuserat på att studera kreolspråk, vilket är benämningen på språk som bildats tack vare blandningen av två eller flera etablerade samhällen. Men ISN utvecklades av en grupp unga människor vars enda grund var några hemgjorda tecken och gester.
Det finns lingvistiker, så som Judy Kegl, som anser att händelsen i Nicaragua är bevis på att hjärnan är inställd på att skapa språk om det inte finns något. Från 90-talet har flera forskare börjat studera, följa och rapportera om utvecklingen av detta unika språk och dess grupp. Det finns olika tankar om när det nicaraguanska språket faktiskt blev ett språk, men alla är i alla fall överens om att fenomenet i fråga är den viktigaste informationskällan angående språkuppkomst som finns idag.
På grund av detta finns det människor som har föreslagit att begränsa ISN´s användares tillgång till andra länders teckenspråk. Syftet är att värna om språket, men föreslaget har inte bemötts väl. Det står i direkt konflikt med den mänskliga rättigheten att få uttrycka sig i det tal och språk som vi väljer.
Judy Kegl
Från det att hon började sin forskning av språket fram till att det nicaraguanska språket hade blivit etablerat så undvek hon att introducera de tecken från teckenspråk hon redan kunde, speciellt ASL. En sorts lingvistisk imperialism har pågått i världen sedan flera år tillbaka. Det handlar om individer som introducerar ASL till dövgrupper i andra länder, vilket ofta slutar med att de ersätter befintliga tecken med sina egna.
Kegls inställning var att dokumentera och studera språket istället för att lägga sig i eller ändra det och dess grupp. Det betyder inte att hon stod i vägen för deras nyfikenhet i andra teckenspråk, men hon introducerade inte språken själv. Hon har dokumenterat om hur ISN påverkats av teckenspråk från andra länder, något som började redan vid 90-talet och händer än idag, så som vilka andra språk som helst påverkas av varandra.
Hennes organisation "Nicaraguan Sign Language Projects" (Nicaraguanskt teckenspråksprojekt) hjälpte till att bilda en dövskola med endast döva nicaraguanska lärare och har varit till stort stöd med att hjälpa döva nicaraguaner att närvara vid internationella sammankomster.
ISN i skrift
Så som ofta är fallet med teckenspråk runt om i världen, var det nicaraguanska teckenspråket inte "trovärdigt" för att det inte pratades eller skrevs. Vikten av att få ett språk i skrift har diskuterats, det är ett behov ur ett kulturellt och historiskt perspektiv.
Men så är inte fallet med nicaraguans döva, som har skrivit sitt språk för hand och i datorer sedan 1996 och har idag den största samlingen av texter kopplade till teckenspråk i världen. (Tre böcker med läslektioner, Spanska I och II, spanska sagor, en geografisk text, m.m...) (För mer information, besök http://www.signwriting.org/nicaragua/)
Dock nämner Richard J. Senghas vikten av att döva också har full kontroll över skriftlig spanska. Det är särskilt viktigt när det gäller dokumentation och juridiska handlingar. Tack vare att de nu har ett språk kan döva barn få en snabbare och bättre utveckling inom spanskan. Inte nog med det, att ha full kontroll över skriftlig spanska innebär även chans att få en högre utbildning.
ISN officiella status
När det svenska teckenspråket blev erkänt som ett språk i Sverige, år 1981, så pågick fortfarande utvecklingen av ISN.
Från och med 2009 finns det en lag om nicaraguanskt teckenspråk, som erkänner ISN som ett kommunikationsmedel, men inte som ett officiell språk. Lagen är, vid första anblicken, positivt skriven , t. ex. rätten till utbildning av teckenspråk. Men läser man närmare inser man att det inte står någonting om rätten att få utbildning på teckenspråk. (Artikel 3 och 7.)
Lagen bildar också ett nationellt teckenspråksråd där flera myndigheter deltar, samt nationella dövorganisationen ANSNIC och teckenspråkstolkorganisationen. (Artikel 9.)
Det står också att audiovisuella medier har skyldighet att tolka information till teckenspråk om de vill kommunicera med döva och hörselskadade. (Artikel 6.)
För att sammanfatta lagen: teckenspråket är erkänt som en rättighet och staten förbinder sig att värna om det. Både genom att sprida det, bidra till utbildning av språket och fastställa rätten till tolk. Det är en bra lag, men kan förbättras och förtydligas ytterligare.
Dövas utveckling
Det var svårt för många forskare att tro att döva inte hade skapat en egen gemenskap i Nicaragua, men trots att man för det mesta grupperas med människorna man känner igen sig med, så var fallet med döva i Nicaragua så att de faktiskt var spridda.
Man vet inte riktigt varför de döva hölls ifrån varandra så pass länge. Det finns tro om att man gömde de döva, av rädsla för vad andra skulle tycka om de fick reda på att man hade döva i familjen. Man misstänker att de stora jordbävningarna år 1931 och 1972 spelade stor roll i splittringen, då det resulterade i att många fick flytta och det orsakade att många tappade kontakt med människor de känt från tidigare.
Richard J. Senghas berättar i sin bok att de döva han träffade som växte upp före 80-talet berättade att de väldigt sällan träffade andra döva. Det var inte förrän den första specialutbildningen etablerades som den nicaraguanska döva gemenskapen fick en fast grund.
Den första formella föreningen för döva "Föreningen för Integrering och Stöd av Döva" (Association for the Integration of and the Aid to the Deaf, APRIAS) bildades först år 1986 och med hjälp av SDR köpte man ett hem i Managua för att använda som aktivitetshus för döva. Namnet på föreningen speglade dock inte avsikten med föreningen och Anders Andersson med stöd av Sebastian Ferrer kämpade för att byta namnet. Deras förslag backades av ordföranden, Javier Lopez och år 1994 ändrades namnet till "Nationella föreningen för döva i Nicaragua" (Asociacion Nacional de Sordos de Nicaragua - ANSNIC) för att understryka att organisationen var byggd av döva och för döva. Men fram till 2013 stod bankkontot fortfarande under namnet APRIAS och formellt är föreningens titel fortfarande APRIAS.
ANSNIC finns till för att erbjuda en plats för landets 600,000 döva att mötas, stötta varandra och utveckla gemenskapen. Utöver dövas hus träffas döva också vid gudstjänster. Slutord, Språk och kultur går hand i hand. Tack vare ISN kunde döva uttrycka sig och börja forma sin kultur. År 1997 beräknades det finnas ca 3,000 användare av ISN och antalet växer stadigt, i samma takt som Nicaraguas acceptans för sina döva gör. Det är en enorm utveckling på bara trettio år och vi vet att man jobbar aktivt på att sprida ISN (se "A Life without Words") i hela Nicaragua. Man kan inte säga annat än att det känns bra att veta att ett så litet och fattigt land gjort så bra ifrån sig på den fronten. Jag kan känna mig stolt att jag föddes där och att mina föräldrar fått vara med om en sån viktig utveckling. I december reser jag dit och jag kommer definitivt se till att lära mig något på ISN.
Källor:
- "The Birth of a new Sign Language in Nicaragua" Länk för webbsida: http://www.pbs.org/wgbh/evolution/library/07/2/l_072_04.html Länk för video: https://www.youtube.com/watch?v=pjtioIFuNf8
- "A Life without Words" (projekt för att sprida ISN till döva utanför Managua) Länk: http://www.alifewithoutwords.com/
- Wikipedia sidorna om ISN (svenska, engelska och spanska)
- Ethnologue - Språkfakta om ISN Länk: http://www.ethnologue.com/language/ncs
- Artikel "A Linguistic Big Bang" (The New York Times) Länk: http://www.nytimes.com/library/magazine/home/19991024mag-sign-language.html
- Judy Kegl's "Nicaraguan Sign Language Projects, Inc" Länk: http://www.nicaraguansignlanguageprojects.org/
- Artikel "At random on language" (Chicago Tribune) Länk: http://www-news.uchicago.edu/citations/04/041014.coppola-ct.html
- "New Ways to be Deaf in Nicaragua" (Richard J. Senghas) Länk: http://manos-unidas.org/media/docs/14_ways_to_be_deaf_in_nicaragua_rsenghas.pdf
- "Ley del Lenguaje de segnas Nicaraguense" (Lagen om nicaraguansk teckenspråk, spanska) Länk: http://legislacion.asamblea.gob.ni/Normaweb.nsf/
- "The Deaf people of Nicaragua" (Elizabeth Parks) Länk: http://www-01.sil.org/silesr/2012/silesr2012-004-ESR352.pdf
- Min pappa, Sebastian Ferrer
Flera artiklar av: Rebeca Ferrrer